29 maj Beasmith86 snitt (BF 9 Juni)
31 maj Dessiire, Värmlandsjänta
3 juni Omstart (snitt) , franksmatte
7 juni BernieLollo
10 Juni Ninjara
11 juni isa94
12 juni LillaMy08
13 juni Canama
15 juni Tiddelipom, Linda2barnsmamma
19 juni ksrg8887, Anatomy
20 juni Leeandra
27 juni Zary
29 juni Syndrom
Jag har inget emot att få barn på midsommar, hade varit ganska häftigt . Har inget traditionellt firande heller, vi gör helst någon trevlig utflykt bara och njuter av att allt folk på ön håller sig hemma . Midsommar flyttar ju också på sig hela tiden, mina tvillingar är födda 27/6 och året de kom var det dagen efter midsommardagen. Om lilla Mini kommer dagen efter midsommardagen föds h*n den 23/6 ist.
Jag har ju redan ett barn som fyller år nära påsk och ett som föddes på julafton, och så tvillingarna nära midsommar så det kanske är min grej att få barn i närheten av högtider .
.
Det är väldigt viktigt för framtiden att han åker så vi tänker att vi chansar. Såklart, är förlossningen redan igång så stannar han. Risken att bebisen kommer 10 dagar innan BF när de är första barnet är ju inte så stor egentligen, oftast går man ju över. Vi får se helt enkelt :D
Sist var jag & familjen iväg till Legoland i v. 37 och då var alla andra mer oroliga än jag också ( min man var dock med )
Men förutom den eventuella risken att få barn när mannen är iväg så tycker jag det känns jobbigt att vara ifrån sin karl när det snart är dags. Men du kanske tycker det känns annorlunda?
Nån mer som har konstiga hormoner nu? Jag känner mig helt nere. Skitledsen och orkar knappt prata med sambon. Stör mig bara på honom och känner mig ensam. Vill gråta hela tiden men det går ju inte för barnen är lediga från skolan och förväntar sig att vi ska hitta på roliga saker.. Egentligen fattar de varför det inte går, men det känns som de tycker att jag är lika tråkig som deras pappa (alltså mitt ex) som bara håller på med tv-spel eller Tv eller liknande, och inte umgås så mycket med dem. Och att barnen ska se mig som att jag är likadan som han är min mardröm.
Oj, tufft att han är borta så mycket. Låter nästan som min väninnas man som jobbar på båt, hon har inte varit helt nöjd med att dra det tunga lasset hemma själv när hon varit gravid/haft bebisar.
Tur du har familj nära iaf .
Åh vad grejer det händer nu :D har 28 dagar kvar här, räknar med typ 42 dagar. Kanske ska hänga lite i juli-gruppen också så jag slipper bli så avis ^_^ Lycka till alla som har bebis på gång!
Saker jag inte visste innan jag var gravid i v.37-förlossning.
- Jag hinner ingenting. Allt tar så mycket längre tid än vanligt.
- Karpaltunnelsyndrom är ett helvete. Har i tre dagar nu knappt sovit pga smärta och kan knappt använda händerna ibland.
- Svårt att nå när man ska torka sig efter toabesök.
- Hjärnan vill hitta på roliga saker - kroppen orkar inte.
- Varje gång jag får en förvärk så hoppas jag på att det är dags. För att sen bli besviken hundra gånger om, varje dag.
- Utseendet av mitt eget kön chockade mig. Skulle frisera så satte mig med en handspegel. Mörktare, svullet och inget jag alls kände igen som en del av min egen kropp.
- Många tycker det är roligt att påpeka mitt utseende och kropp: vad tjock du är, varför flåsar du så mycket, du har dubbelhakor.
- Jag vill inget hellre än få vara i fred inuti min egen kropp och ha min bebis hos mig på utsidan.
Har ni några egna tankar inte inte visste innan?
Känns som att jag kommer bli ensam kvar här sen. :) Har inga tecken på att något är på gång.