Forum Styvförälder - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ohållbar situation med biomamman

    Mån 20 maj 20:06 Läst 0 gånger Totalt 16 svar
    Anonym (Oroli­g bonus)
    Visa endast
    Mån 20 maj 20:06

    Jag och min pojkvän har hamnat i ett...läge som inte är direkt hållbart för oss och hans två döttrar(tvillingar, 4 år). 
    Deras "underbara" mamma har visat sig vara...hur ska jag uttrycka mig? Psykopat. Ja - psykopat! Sedan vi blev tillsammans i januari har hon gjort ALLT för att få honom att må dåligt, så han inte orkar vara en bra pojkvän eller pappa. Jag tillåter inte detta, men vi har kommit överrens om att jag inte ska gå på mamman(för hon är sneaky och använder allt man säger mot en...).  Men pojkvännen har lyckats hålla henne nöjd, och varit en bra pappa genom att välja sina fighter väl - och tar dom över sms så barnen inte behöver höra dom diskutera/skrika.

    Men nu har vi bestämt att så fort jag fått en egen lägenhet(bor med min exman), så ska han flytta ner till mig. Han vet själv att det är själviskt att lämna barnen, men han mår inte bra i staden han bor nu - dit han flyttade för hennes skull för ca 7 år sen. Sedan dom gick isär för ca 1 år sen, så har hon sett till att alla deras gemensamma vänner valt henne. Så han har inget social nätverk där uppe, han har ingen som stöttar honom när hon håller på.

    Med detta sagt...Han kände att det var dags att boka ett möte hos Familjerätten, för att lösa ett umgängesavtal som ska täcka tiden han bor kvar, samt hur umgänget ska vara efter flytten. Han har bokat detta mötet för han inte når fram till mamman. När han försöker prata om det, stänger hon bara av med meningen "Barnen flyttar inte - punkt!". Han pratade inte ens om att ha med dom ner hit, men nu börjar han tänk i dessa banor sen hennes senaste attacker...

    Det började med att han tröttnade på att han var tvungen att fysiskt gå in i hennes lägenhet för att hämta och lämna barnen. Så han sms;ade henne när han skulle lämna dom att hon får hämta dom i uppgången(hon bor en halvtrappa upp..). Han lät barnen gå upp till dörren och ringa upp, medans han stod kvar i uppgången. Så fort han såg att hon öppnade dörren och barnen ropade "MAMMA!!!" glatt, så gick han ut från uppgången och ville bara hem. Hon lämnar då barnen ENSAMNA i lägenheten, för att ställa sig utanför sin uppgång - och gapa på honom om att "han är så jävla efterbliven att han inte förstår vad HON bestämt". Det är alltså hon som bestämt hur ofta han ska ha barnen + hur lämning och hämtning ska ske. Han sa ganska kort vad han tyckte, höll sig lugn och bad henne gå in till barnen. "DU SKA FAN INTE SÄGA ÅT MIG VAD JAG SKA GÖRA, DU BRYR DIG FAN INTE ENS OM DINA BARN NOG FÖR ATT FÖLJA MED TILL LOGOPEDEN!". Till saken hör - att han aldrig får reda på tiderna. Han får ett sms 24 timmar innan, han har ingen chans att hinna ta ledigt. Då har han bett henne säga till så fort hon får en tid.

    Men efter hennes bryt, så gick han lugnt hem. Pratade med mig i telefon hela vägen hem, och vi kom överrens om att ett möte på Familjerätten kanske är det bästa för barnen. Sagt och gjort, han bokar tiden. Och sms;ar henne att han bokat tid, när han hämtat barnen hos henne. Han skulle informera henne när han hämtade dom, men ja...Tiden sprang iväg, hon skulle jobba och han var tvungen att skynda hem för att natta barnen(dom skulle upp tidigt till dagis och han till jobb). Han sms;ade henne vid 21-tiden med informationen att han bokat tid för umgängesavtal, och frågade om hon har barnvakt eller om han ska lösa dagis. Hon svarar att han kan lösa så dom är på dagis, och påpekar att det var tur att hon var ledig den dagen mötet är. Han tänker inte mer på det, och tänkte svara på hennes sms när han lämnat barnen på dagis.

    Vid 22:30 börjar mamman ringa honom, skicka sms där hon kräver att få veta EXAKT vad mötet ska handla om. Han svarar inte, då han ligger och sover. Ca 10 minuter senare, ringer det på hans porttelefon. Han reagerar inte på detta heller, då porttelefonen är kopplad till hans mobil - och den är på ljudlös för att han och barnen sover. Vid 22:45 vaknar han abrupt av att någon bankar frenetiskt och hårt på hans köksfönster. Han kollar snabbt på telefonen - ser 10 missade samtal från mammans POJKVÄN, samt flera sms där han hotfullt säger åt min pojkvän att svara och öppna dörren, då DOM(han och mamman) kräver svar vad mötet gäller. Barnen ligger alltså och SOVER i min pojkväns lägenhet, där mammans pojkvän nu nästan slår in rutorna i köket.

    När min pojkvän tar upp detta att det beteendet inte är OK, så menar både mamman och pojkvännen på att "det var helt godkänt agerande" då dom behövde svar just då tydligen. Han informerar Familjerätten om hur mamman och hennes pojkvän agerat, och får då till svar att "Det var ju inte bra" och människan hos Familjerätten ber honom ta upp detta på mötet, så mamman förstår hur han känner.

    Så landar vi på gårdagen...Vi kommer överrens om att han ska börja spela in varje lämning och hämtning, så Familjerätten kan få höra hur hon pratar till honom - framför barnen. Så fort dom möts upp, utomhus, så börjar mamman och hennes pojkvän att gå till attack. Han har då en inspelning där dom säger att deras beteende inte var felaktigt - dom ansåg att det var behövligt att trakassera honom så sent när han har barnen.
    I samma inspelning säger hon att när han flyttar, så kommer hon inte hjälpa honom ha kontakt med barnen. "Du får lösa det". Han menar på att hon är den enda han kan ringa för att få prata med barnen, även Facetime då. "Inte mitt problem - du får lösa kommunikationen på något sätt". Detta står hon och säger inför deras barn, och han ser hur dom börjar bli ledsna när mamman står och gormar på honom. Så han väljer att bara lämna - då börjar mamman och pojkvännen förfölja honom. Och lämnar barnen i pojkvännens bil....!!!

    Vi vet inte vad vi ska göra. Han känner att han vill kräva vårdnaden/umgänget, så dom flyttar med honom ner till mig. Han anser att hon inte bör ha hand om sina egna barn - och i nästa andetag orkar han inte kämpa. Hon har totalt knäckt honom psykiskt, och jag förstår honom.

    Men jag behöver hjälp! Vad ska vi göra...? Någon som varit i en liknande sits och "vunnit"?

  • Mån 20 maj 20:13 #1

    Hur långt ska han flytta?

  • Anonym (Anna)
    Visa endast
    Mån 20 maj 20:14 #2 +1

    Vilken pappa lämnar sina barn för att flytta långt bort med en tjej han känt i bara några månader?

    Ingen av dom verkar vara mogen nog att ha barn.

  • Anonym (m)
    Visa endast
    Mån 20 maj 20:17 #3

    Det första du måste fatta är att ingen "vinner" när det gäller barn.
    Detta är berättat ur din synvinkel.
    Det låter som även pappan kan grälla och använda svärord. Det verkar infekterat från båda håll efter skilsmässan.
    Det är väl inte konstigt att hon vill att han berättar vad mötet ska handla om.
    Vi får ju inte veta vad dom bestämt om hämtning/lämning, så svårt att veta om pappan gör fel/rätt.
    Om han flyttar från barnens stad så är det ju inte konstigt att han har ansvar för sin egen kontakt med barnen. Sedan ska hon inte sabotera såklart.
    Det enda du kan uppmuntra är att de förbättrar sin kommunikation och samarbete.

  • Anonym (J)
    Visa endast
    Mån 20 maj 20:18 #4

    Stackars barn som utsätts för dessa 3 hemska människor.

    Hoppas det finns vettiga mor/farföräldrar i bilden.

  • Anonym (Lika barn osv..)
    Visa endast
    Mån 20 maj 20:19 #5

    Tja, hon verkar ju ha lätt till ilska men ärligt talat - din kille verkar ju inte vara något att hänga i julgranen heller. Ni har varit ihop i mindre än ett halvår och han planerar att lämna barnen och flytta ihop med dig i en annan stad. Jag fattar att mamman blir arg. Ansvarslösa egoister.

  • Anonym (Alvis­)
    Visa endast
    Mån 20 maj 20:25 #6 +1

    Fast ärligt talat. Din pojkvän verkar vara en rätt värdelös pappa han med. Lämna sina barn för att flytta ihop med sin nya tjej. Som tydligen är så ny att hon inte hunnit separera ännu. Inte hantera att gå en halvtrappa upp för att göra en bra överlämning. Smsa om en sån sak kl 21 men bli ytterst upprörd över är två motfrågor vid 22...

    Och Självklart är det hans ansvar att lösa kontakten med barnen om han flyttar. Det har mamman alldeles rätt i.

    Och att du då väljer ord som psykopat... alltså jag vet inte. Men jag hoppas för barnens skull att det finns någon vuxen och sansad person i röran av själviska omogna vuxna kring dem.

  • Anonym (Stina­)
    Visa endast
    Mån 20 maj 20:30 #7

    Du ska få ett gott råd av mig. Håll dig borta från deras konflikt och avvakta. Låt din kille steppa upp på egen hand. Det du annars gör är att kliva in i en fruktansvärd infekterad vårdnadstvist med två små barn du knappt känner och en man som efter 4 månaders relation med dig behöver ditt stöd för att lösa vårdnadsfrågor. Det är helt absurt. Låt honom lösa umgänget med barnen och hantera det samt rida ut konflikten med mamman. Sedan kan ni kanske flytta ihop osv. Nu är det helt dödfött. Er relation kommer vara ett helvete och jag gissar att du ganska snart kommer se sidor av honom du just nu blundar för.

  • Anonym (Kl)
    Visa endast
    Mån 20 maj 20:44 #8

    Stackars barn. Det handlar inte om att någon av er ska vinna. Allt handlar om barnens bästa. Barnens bästa vore om deras föräldrar kunde samsas. Barnens bästa är inte att han överger dom för att flytta till sin nya rebound.

  • Anonym (Stina­)
    Visa endast
    Mån 20 maj 20:51 #9

    En sak till. Jag antar du inte har barn och därmed inte har koll på hur gemensam vårdnad funkar. Tänkte jag skulle säga hur det ligger till.

    Vårdnadshavarna kan få alla kallelser skickade per post separat. Din kille har inte begärt detta, annars skulle han få reda på tider till logoped osv. Han har inte gjort vad han kan för att få info utan har lämnat det till mamman.

    Vårdnadshavare kan när som helst kontakta familjerätten och göra ett umgängesavtal. Din kille har inte förrän nu tagit sig i kragen för att göra detta. Trots att det borde varit det första han gjorde när han märkte att umgänge, lämning osv inte funkar.

    Att flytta (långt som jag förstår det) från sina barn innebär konsekvenser. Man kan t ex inte plötsligt kräva att de ska bo halva tiden osv. Detta tar en engagerad förälder reda på. Han har bara tänkt dra och tycker mamman ska vara ansvarig för relationen med barnen. Så funkar det inte och det kommer familjerätten berätta för honom. Han måste själv ta ansvar för kontakt och umgänge.

    Han kan inte bo i staden där han lever sen 7 år tillbaka för att han inte har kompisar där. Han har dock sina barn där. För de allra flesta är det en deal breaker. Din kille tar ett märkligt beslut.

    Att en förälder meddelar den andre att de ska upp i familjerätten är i normala fall ett ganska allvarligt besked. Det är mycket underligt att sms:a det och sen lägga ifrån sig telefonen och sova. Man gör normalt inte så. Han verkar inte särskilt hänsynsfull. Att mamman dyker upp är en reaktion. Det kanske var en överreaktion men hon var antagligen orolig. Kanske trodde hon han skulle ta barnen och dra. Att han inte kan ha minsta förståelse för detta är rätt iskallt.

    När man har barn och lär känna någon ny brukar man ta det lite lugnt och känna av hur den nya är. Man brukar inte planera att flytta in hos en tjej man nyss lärt känna och som själv precis skilt sig. Man brukar definitivt inte börja planera att ta med sig barnen långt från mamma, släktingar och förskola.

    Jag tror att din kille varit slapp i sitt föräldraskap och att han varit ganska oengagerad. Han gör nu dig till medansvarig. Är du beredd att ta den rollen? Är det schysst mot barnen?

  • Mån 20 maj 21:16 #10
    Anonym (Lika barn osv..) skrev 2019-05-20 20:19:58 följande:

    Tja, hon verkar ju ha lätt till ilska men ärligt talat - din kille verkar ju inte vara något att hänga i julgranen heller. Ni har varit ihop i mindre än ett halvår och han planerar att lämna barnen och flytta ihop med dig i en annan stad. Jag fattar att mamman blir arg. Ansvarslösa egoister.


    Jag kan bara hålla med. Visst, hon beter sig inte bra, men din pojkvän får nog se över sisitt beteende. Kan inte gå en halvtrappa upp för att lämna sina barn?

    Och skyller på sitt ex att han MÅSTE flytta?
  • Anonym (m)
    Visa endast
    Mån 20 maj 23:33 #11

    vart tog du vägen ts? passade inte svaren?

  • Anonym (Bitte­rfitta­)
    Visa endast
    Tis 21 maj 09:06 #12

    Vill du ha barn med denna pojkvän?

    Vill du ha två olyckliga bonusbarn? Vill du ha ett sådant tjafsigt liv sen? Vill du ha hans galna ex på halsen som bestämmer era semestrar?

    Alltså, barnen kommer aldrig försvinna ur din pojkväns liv, även om exet gör det. Och OM barnen försvinner ur ert liv så ni slipper handskas med dem, så finns de alltid kvar - juridiskt sätt. De har alltid sin laglott kvar att hämta ut.

    Är du beredd?

  • Anonym (.)
    Visa endast
    Tis 21 maj 15:00 #13

    Varföe kan pappan inte lämna dom vid dörren? Det är ju bara löjligt gå ner och invänta dom går in. Han måste kunna vara normal mot mamman också. Alt sker lämning och hämtning genom förskolan. När lämning väl sker hos någon så får man svälja. Man behöver ju inte gå in utan stå vid dörröppningen.

    Mammans beteende är inte normalt men inte din sambos heller. Varför kan inte du flytta till honom istället? När flyttar han? Varför äbdra umgänget nu, bättre se över hur man ska lösa allt framöver när han flyttat.

    Stackars barn, en mamma som skriker på pappa och en pappa som inte kan lämna över barnen på vettigt sätt. Dessa små liven förtjänar bättre!

  • Tis 21 maj 15:24 #14

    Du har INGET med detta att göra! Du är helt ny för både killen och ungarna och självklart ska inte barnen flytta långt från sin mamma till en okänd tant!

    Pappan verkar inte riktigt klok som ens överväger något så oerhört korkat!

  • Mån 3 jun 17:23 #15

    Hur har det gått?

  • Anonym (qwert­y)
    Visa endast
    Tis 4 jun 11:21 #16

    Man flyttar inte från sina barn. Punkt slut.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll