• molly50

    Olyckligt, korkat, kär i en gift man.

    olof 45 skrev 2019-06-11 13:33:28 följande:
    Nå, som jag läser det är det ingen som motsätter sig detta resonemang - att detta vore idealiskt.

    Dock är vi alla människor, och har man t.ex. barn ihop så är det nog inte så enkelt att bara lämna. Faktiskt.

    Tråkigt det som hände dig dock. Hade ni barn ihop? Vad var hans förklaring till att ha parallelliv så länge?
    Jag förstår att det inte är enkelt. Men det är ändå inte en ursäkt för att vara otrogen.
    Då är det bättre,och ärligare att försöka lämna i vänskaplig anda istället för att vara otrogen och göra det hela mer infekterat.

    Nej,vi hade inga barn,tack och lov. 
    Och vad han hade för förklaring vet jag inte. För han pratar inte med mig än idag.
    Det var min väninna som lade alla kort på bordet när hon förstod att jag visste.
    Men inte heller hon gav någon annan förklaring än att de inte ville att det skulle bli något snack.
  • molly50
    olof 45 skrev 2019-06-11 15:43:42 följande:
    Nej, vem har sagt det?

    Det jag säger är att jag kan ha viss (! beroende på omständigheterna) förståelse för att det ibland blir lite luddigt, var ena förhållandet slutar och det andra börjar. Dels för att det är beslut man inte bör fatta lättvindligt, särskilt inte om det finns barn inblandade.

    Å andra sidan är jag kanske mer fokuserad på 'känslomässig' otrohet, medan andra här verkar lägga stor vikt vid sin argumentering kring "knullande"... 
    Nu var det inte mig du citerade.  Men för min del så spelar det ingen roll om det handlar om känslomässig otrohet eller att man får fantastiskt sex.
    Om barnen är det som gör det svårt att lämna så borde det vara lättare att lämna sin älskare/älskarinna om det inte finns några barn inblandade där.
    Är man rädd för att få mindre tid med sina barn så är väl det någon man får försöka tänka på innan man är otrogen.
  • molly50
    olof 45 skrev 2019-06-11 15:49:05 följande:
    Jag pratar inte om att hitta en "ursäkt" för otrohet, utan att vi andra som medmänniskor kan försöka känna sympati åt båda håll, eller iaf vara öppna för att det kanske finns förmildrande omständigheter (notera att jag inte pratar om ditt fall specifikt, de låter faktiskt ganska osympatiska - fast en del av mig säger nu samtidigt 'hrmm hrmm, Du har bara hört ex-fruns version Olof! Du vet ingenting om andra sidan'). 

    Så, hur skulle "lämna i vänskaplig anda" se ut? Och NÄR? För känslor växer ju fram, oftast?

    Eller är otrohet i era ögon bara fysiskt? Är det just det explicita steget ("knullandet") ni alla tycker är oförlåtligt?
    När man själv har blivit bedragen så är det väldigt svårt att känna sympati med den otrogne och den h*n är otrogen med.
    Vad finns det för förmildrande omständigheter för att vara otrogen,tycker du?
    Jag tycker inte att det finns några förmildrande omständigheter för det.

    Ja,du har bara hört min version. Men du får helt enkelt lita på mina ord och på att det jag berättar är sant.

    Om förhållandet ändå knakar i fogarna och man har beslutat sig för att lämna sin partner så är det väl bättre att göra det än att vara otrogen.
    Då är det nog lättare att kunna skiljas som vänner också än om man varit otrogen.

    Jag har skrivit det flera gånger tidigare i tråden. Det är lögnerna och sveket som är svårast att förlåta. Det sårar mer än otroheten i sig.
    Sen selar det ingen roll om det handlar om känslor eller bara om sex.
    Det är handlingen som är svårt att förlåta.
  • molly50
    olof 45 skrev 2019-06-11 16:06:40 följande:
    I en ideal värld, absolut! "Det borde du ha tänkt på innan!" 

    Men livet är inte förutsägbart. Få klarar av att verkligen tänka igenom saker och situationer och planera - innan man faktiskt upplever det själv. Inser man itne det saknar man nog både empati och faktiskt - självinsikt, eller? Ni har alltid hanterat allt i livet fullständigt korrekt, aldrig sårat andra? Era barn tycker ni fördelat varje glasspaket till 100% rättvisa? 

    Ni verkar tycka att personer som får känslor ska fatta enormt svåra beslut inom ramen för vad? Två-tre dagar? Det tar tid, tror jag. Otroligt tuff tankeresa att gå igenom, om man inte vill vara skild, och inte hade tänkt skaffa barn för att sedan träffa dem bara hälften av tiden. Men så träffar man någon och BAM! inser att livet inte behöver vara grått och trist. Dock så måste man igenom en mycket smärtsam process för att nå till nya målet, och därför - mycket mänskligt - brottas man med sig själv.

    jag har inte själv varit otrogen eller bedragen, men så himla svårt är det inte för mig att ändå kunna sätta mig in i hur en sådan här situation kan uppstå. Ja, det är synd om de bedragna (även om jag inte tycker man kan lägga epitetet 'oskyldiga' på en hel grupp människor, det finns nog nyanser där också). Men det betyder hursomhelst inte nödvändigtvis att de otrogna är djävular i människohamn - de kanske inte alls ville såra! 

    Jag kommer hoppa av den här tråden nu, eftersom det känns som att prata med en (eller snarare flera) väggar. Jag kommer helt enkelt bara fortsätta att tycka att "otrogna" inte är en grupp människor med dålig moral som man ska kasta tomater på - utan att varje enskild situation är säkert komplex, och om personerna inte haft ont uppsåt ska man inte hata eller döma utan FÖRLÅTA. Inse att de är bara människor, inte super-moral-människor som kan planera och stänga av olämpliga känslor och önskingar - och det är ok. Det måste få vara ok. Iallafall i min värld - som är fylld av människor och inte super-varelser.
    Jag har aldrig varit otrogen. Men självklart har även jag gjort misstag och sårat andra människor.
    Men jag står alltid för mina misstag och erkänner när jag gör fel.,
    Jag går inte bakom ryggen och ljuger om det. 
    Det är det som är skillnaden.

    Jag förstår mycket väl att man inte kan fatta ett beslut på 2-3 dagar när det gäller känslor.
    Men vill man inte ha sina barn på halvtid så får man nog tänka efter INNAN man väljer att ta steget att vara otrogen.
    Samma sak när det kommer till att såra sin partner. Det är något man bör tänka på INNAN man tar steget att vara otrogen.
    De flesta som blir bedragna av sin partner blir sårade.
    Det kan inte komma som en total överraskning.

    Sen tycker jag det är märkligt att vissa kan lösa problem i sina förhållanden eller fatta beslut om de fått känslor för någon annan utan att vara otrogna,medans andra inte klarar av det.

    Tycker du att man har bra moral när man väljer att vara otrogen mot den man påstår sig älska? Jag tycker inte det.
    Jag har däremot aldrig påstått att man ska kasta tomater på otrogna,men jag tycker inte heller att man ska förvänta sig sympatier och en klapp på axeln när man har varit otrogen eller deltagit i någon annans otrohet.
    Det är ett väldigt stort svek som kan vara svårt att förlåta.
    Men har man själv inte upplevt det så är det säkert svårt att förstå.
  • molly50
    olof 45 skrev 2019-06-11 16:14:05 följande:
    PS. Jag har inte påstått att känslorna "rättfärdigar" handlingen. Bara att jag i vissa fall är beredd att förlåta och inte döma ut någon människa pga att denne inte lyckades lösa en tuff situation på 'perfekt sätt'. Att kunna sätta sig in i och sympatisera med, är INTE samma som rättfärdiga (=tycka är rätt) eller ursäkta.

    Varför är denna nyansskillnad så svår för er att förstå? MÅSTE man hata alla som någon gång varit otrogna? Varför det? Det är EN situation den personen misslyckats med. Det definierar väl inte hela den personen, eller?
    Men vem har pratat om hat? Att man kritiserar handlingen är inte detsamma som hat mot de som är otrogna eller deltar i någons otrohet.
    Det är handlingen i sig man kritiserar,inte någons person.
    Varför dra det till ytterligheter?
  • molly50
    Anonym (Korkad) skrev 2019-06-11 16:34:30 följande:
    Jag är inte så säker på det...
    Det har han ju varit tydlig med.  Han har dessutom sagt att det börjar bli bättre mellan dem.
    Varför inte bara lita på hans ord?
    Bygger du luftslott igen och därför inte vill ta in fakta?
  • molly50
    Anonym (Korkad) skrev 2019-06-11 18:42:30 följande:
    Anonym (X) skrev 2019-06-11 16:45:04 följande:

    Då hade han redan gjort det.


    Han säger ju annat också! Nej, han har inte lämnat henne men kanske en dag... Jag ska lägga ner honom nu. Vill han ha mig så lär det bli vi men nu ligger det i hans händer!
    Ja,men handlingar säger mer än ord. Och att han stannar kvar hos henne talar väl sitt tydliga språk.
  • molly50
    Anonym (Korkad) skrev 2019-06-11 18:46:09 följande:
    Framförallt kompisen... Det lär nog inte hända! Jag kommer inte bli någon bonusmamma. OM det skulle bli vi kommer vi förmodligen inte bo ihop så länge hans barn bor hemma! Jag bygger luftslott, jag är medveten om det men hjärtat spelar mig spratt efter spratt :(
    Jag förstår att det lätt blir så när man är förälskad. 
    Men du behöver kanske hjälp för att komma vidare. T ex en samtalsterapeut som jag föreslog.
    försök också att inte lyssna så mycket på vad han säger. Det kan ju vara saker han säger för att hålla dig kvar ifall han skulle få för sig att lämna henne.
    Eller så säger han dessa saker för att fortsätta få ha sex vid sodan av.

    Ja,det lär bli jobbigt för kompisen. Väldigt jobbigt! Och det kommer ju även att drabba barnet. Barn är inte dumma utan märker om deras föräldrar inte mår bra.
  • molly50
    Anonym (suck) skrev 2019-06-11 22:35:35 följande:
    Kan man ju lugnt säga, att fok blir knäppa när de blir förälskade är ingen nyhet, men TS tar det till förnekelsen och självlögnerna till sjukliga nivåer. 
    Hon bygger nog luftslott.
  • molly50
    Anonym (Korkad) skrev 2019-06-11 22:42:28 följande:
    Jag har bara så svårt att tänka mig att någon skulle säga alla dessa saker utan att mena något med dem.. . Jag har ju känt människan i jättemånga år, han är inte sån! Å andra sidan är han inte den otrogna typen heller... Får nog bli till att prata med någon! Oavsett framtiden så är det som hänt bara mellan oss- alltid!
    Det är ganska vanliga saker som otrogna män brukar säga för att få ligga.
    Och hade han menat vad han säger så hade han ju lämnat henne för längesen.
    Ni har haft en relation i 1 års tid och du säger att ni haft känslor för varandra innan det.
    Varför lämnade han inte henne redan då om han nu har sådana starka känslor för dig?
    Han är inte den otrogna typen? Det trodde inte jag om mitt ex heller. Men jag hade fel.
    Och den här killen har ju visat att det faktiskt är just det han är. Den otrogna typen.
    Ja,jag tycker nog att du ska prata med honom.
    Men jag tycker också att ni båda ska stå för det ni har gjort. Det är det minsta ni kan göra för henne efter vad ni har gjort.
    Sanningen brukar krypa fram förr eller senare ändå.
    Och att få reda på av någon annan att ni hat ljugit för henne så länge lär göra betydligt mer ont än om ni berättar det själva. Även om det gått ett tag.
Svar på tråden Olyckligt, korkat, kär i en gift man.