Olyckligt, korkat, kär i en gift man.

Det är ganska vanliga saker som otrogna män brukar säga för att få ligga.
Och hade han menat vad han säger så hade han ju lämnat henne för längesen.
Ni har haft en relation i 1 års tid och du säger att ni haft känslor för varandra innan det.
Varför lämnade han inte henne redan då om han nu har sådana starka känslor för dig?
Han är inte den otrogna typen? Det trodde inte jag om mitt ex heller. Men jag hade fel.
Och den här killen har ju visat att det faktiskt är just det han är. Den otrogna typen.
Ja,jag tycker nog att du ska prata med honom.
Men jag tycker också att ni båda ska stå för det ni har gjort. Det är det minsta ni kan göra för henne efter vad ni har gjort.
Sanningen brukar krypa fram förr eller senare ändå.
Och att få reda på av någon annan att ni hat ljugit för henne så länge lär göra betydligt mer ont än om ni berättar det själva. Även om det gått ett tag.

Så vi ska berätta ven om hans intention ändå inte är att lämna??? Kommer aldrig hända!

Jag kan mycket väl förstå hur det känns att bli bedragen, det är itne särskilt svårt. Men det är så uppenbart och självklart att ni inte behöver något ytterligare försvar, eller? DÄRFÖR - vilket jag förklarat många gånger nu, men du verkar ha lite svårt att förstå - fokuserar jag på de otrognas perspektiv. eftersom de blir påhoppade SOM GRUPP alldeles utan något som helst förståelse...

Eller så kanske ni inte vet allt? Jag och min man är ju totala främlingar för er, och ni vet dessutom ingenting om hans ex-fru och deras relation...

Men det är ju kul att döma andra människor och klappa sig själva och sin "etik" på ryggen... Undrar vem som är narcissist här? Hum hum?

Molly, det börjar kännas som ett hundratal inlägg nu som säger samma sak. Det är INTE fel att få känslor för nån annan och det är inte fel att lämna sin partner! Felet är att inleda ett sexuellt förhållande för att testköra/kn*lla och ha nåt att gå till INNAN man bryter upp med partnern. Det är det sveket som är så fruktansvärt onödigt. En skilsmässa/uppbrott ÄR tungt om man haft ett länge förhållande men med otrohet i bilden blir slaget på offret ännu hårdare.

Fast som sagt, detta går inte in i hjärnan hos de här i tråden som ser den som är otrogen som ett j-vla offer, även älskare/älskarinnor är det tydligen väldigt synd om då de bara är kära. Jösses.....! Patetiskt!

Vi har faktiskt pratat om ifall vi ska berätta om det blir vi men är båda överens om att det stannar mellan oss!!! Lämnar han inte är det inget snack om saken, det förblir en hemlighet även då!

Jag litar på honom!

Det gör säkert din väninna också. Ändå så går han bakom ryggen på henne med dig.

Jag litade på mitt ex också. Ändå så ljög han mig rakt upp i ansiktet och gick bakom ryggen på mig med min väninna.

kalla det 'nödvändigt ont'? Förstå att han inte menade att såra? (Och inse att kärleken mot all förmodan var död redan, så argumentet 'någon man påstår sig älska' behöver ju inte stämma, om personen i fråga inte går runt hemmavid och beydrar sin kärlek, det skulle vara väldigt lågt).

Jag fokuserar som sagt mest på den känslomässiga otroheten och inte kroppsliga - tiden det tar från förälskelse till att det blir så starkt att man inser att man måste lämna sin nuvarande partner för att bli lycklig.

Att man drar ut på det hela kan vara just ett bevis för det respekt och förståenlse man ändock känner för sin partner - man vill inte riva upp dens liv förrän man är säker.

Jag säger inte att det är "rätt", bara mänsligt, och att situationen är en gråzon - inte svart mot vitt. Det är dessutom bara ett misstag, ett fel. Hur länge ska personen dömas och straffas, tycker du?

Och som sagt: man kan tycka synd om den bedragna och tycka att jovisst, saken kunde ha skötts snyggare och bättre. Men man behöver ändå inte döma EN PERSON på grund av bara en aspekt ur dens liv/personlighet. 

kalla det 'nödvändigt ont'? Förstå att han inte menade att såra? (Och inse att kärleken mot all förmodan var död redan, så argumentet 'någon man påstår sig älska' behöver ju inte stämma, om personen i fråga inte går runt hemmavid och beydrar sin kärlek, det skulle vara väldigt lågt).

Jag fokuserar som sagt mest på den känslomässiga otroheten och inte kroppsliga - tiden det tar från förälskelse till att det blir så starkt att man inser att man måste lämna sin nuvarande partner för att bli lycklig.

Att man drar ut på det hela kan vara just ett bevis för det respekt och förståenlse man ändock känner för sin partner - man vill inte riva upp dens liv förrän man är säker.

Jag säger inte att det är "rätt", bara mänsligt, och att situationen är en gråzon - inte svart mot vitt. Det är dessutom bara ett misstag, ett fel. Hur länge ska personen dömas och straffas, tycker du?

Och som sagt: man kan tycka synd om den bedragna och tycka att jovisst, saken kunde ha skötts snyggare och bättre. Men man behöver ändå inte döma EN PERSON på grund av bara en aspekt ur dens liv/personlighet.