Väntar en pojke - oväntad ångest

Intressant! Utan att ha läst forskarrapporterna så kan jag antaga att om man har kommit fram till att begåvning och personlighet i stor grad är styrd av gener, så finns det ju så mycket annat utöver det som föräldrarna kan vara med och påverka.

T.ex. anknytningen och känslan av trygghet, mening, självkänsla, självförtroende, kontakt med sina känslor, empati för andra människor, kontakt med sig själv och med sin egen kropp, etc, etc...

Jag har alltid tänkt mig att föräldraskapet går ut på att ge sina barn en trygghet som gör att de kan gå ut i världen med känslan av en trygg bas för att där utveckla sina egenskaper. Jag har aldrig trott eller tänkt att jag som förälder ska forma deras intressen, eller personlighet.

Vi föräldrar kan inte styra barns personlighet, men vi kan göra skillnad på hur de kan hantera och använda sina styrkor och svagheter på bästa sätt.

Den här artikeln i Svenska dagbladet drar ju därtill väldigt skumma slutsatser utifrån forskningsrapporterna. Artikelförfattaren tycks tolka dem som att det är lönlöst att uppfostra sina barn och att all politik som går ut på att förändra samhället också är lönlöst. Det får väl mest stå för artikelförfattarens egna uppfattning om verkligheten för det får ju ingen stöd i den forskning som presenteras!

Så fort man diskuterar miljö kontra arv, så tycks man ständigt hamna i dessa "antingen eller" problematik. Det verkar som om vi människor har svårt att hantera en mer komplex verklighet där både miljö och arv påverkar oss av olika grader inom olika områden.