• haft samma

    Dottern ska komma och gå

    Här är en söndagsdiskussion igång. Varit tillsammans 5 år. Vi kom men ett barn var. Han och dotter på 10 snart 11 år. Jag med son 8 år. Allt har funkat bra och vi har en familj på 4 plus hund och mysig stämning. Min relation med dottern är fin och vice versa. Igår var sambon på svensexa och hans dotter ville vara hos mamma pga att lillebror där fyllde 5. Inga konstigheter. Sambon skulle hämta henne nu innan lunch men hon hade börjat baka hos mamma så hon ville stanna en stund till. Inga konstigheter. Vi sätter oss på balkongen och han utbrister lyckligt: ja tänk hon börjar bli så stor! Snart kommer hon kunna komma och gå precis som hon vill.. att det inte finns några ?pappaveckor? eller ?mammaveckor?... Jag svarar : Så vill inte jag ha det? Jag tycker det låter jätte rörigt... Han : Vad är det för något problem med det? Hon är väl välkommen när hon vill? Jag: Ja, men det blir ju stökigt för vi kan ju inte planera? Han: Hon får ju inte komma om vi planerat något? Jag: men ibland kanske man bara vill vara spontan eller ha en barnfri helt oplanerad? Han : Jasså ok så då ska vi säga till henne att du får inte komma för ****** vill ligga på soffan och chilla. Sonen har ingen möjlighet att vara flexibel med veckorna då hans pappa jobbar 7 nätter/ledig 7 nätter.. Min sambo nu säger att jag är självisk och bara vill ha barnen på mina villkor.. men det är ju inte mina det är såhär vi haft det och bestämt med alla runt omkring ( hennes mamma och sambo och mitt ex och hans sambo) Jag tycker inte att barnen ska komma och gå som dom vill. Jag tycker varannan vecka är en bra ök. Självklart får hon åka dit om det är kalas någon helg eller om dom ska på något att hon kan komma hit med fick panik när han tycker att hon ska komma och gå som hon vill. Jag hade sett fram emot en söndag ihop hela familjen men nu är hon kvar hos mamma och vi är sura på varandra. Sonen sitter på rummet och kollar på film och vi tjafsar på balkongen. Har jag fel?! Han tycker verkligen att jag är heeeeelt dum i huvudet som tycker såhär.. och talade om det tydligt.

  • Svar på tråden Dottern ska komma och gå
  • olof 45

    Tänker att man kan jämför med andra "närstående hem"? T.ex. hemma hos farmor.

    Är de välkomna hos farmor? Säkert! Skulle bli väldigt förvånad annars.

    Bor de där? Nej. Så vad innebär det då, med tanke på att de alltid är välkomna? Jo, att de måste göras väldigt många "kollar" först. Går det bra för mamma och pappa? Går det bra för farmor? Har barnet med allt som behövs? (Försöker barnet smita från något?) osv.

    Alltså väldigt krångligt.

    Om barnet får veta att de får åka hem till andra föräldern när de vill, men först efter flera telefonsamtal och diskussioner, kommer nog denne fatta beslutet att rutiner är ganska skönt ändå... Eller?

  • Anonym (Beth)

    Apropå att sakna en förälder eller inte, i högre ålder är det väl snarare tvärtom, att man behöver paus ifrån den andra föräldern, slippa tjat och gnat, bryta ett bråk. Min sambo har en tonåring och han ser det och det kan vara okej, enligt honom, att barnet får ta en paus, men i första hand anser han att barnet och mamman måste lära sig att hantera sina bråk. Så han "öppnar" inte svängdörren och tycker synd om sitt barn som har en så tjatig mamma, han försöker se till att de reder ut sina problem, först och främst.

  • Anonym (Aven i karnfamiljer meddelar man)
    olof 45 skrev 2019-06-04 13:03:26 följande:

    Så jag röstar för TS. Att få barn att känna sig älskade och respekterade är en sak. Ett fungerande vardagsliv för alla parter är en helt annan. 


    Haller med. Och jag tycker inte heller att detta ar specifikt for just bonusfamiljer. Aven i en karnfamilj meddelar man om man t ex. stannar hos en kompis och inte kommer hem till middagen, sover over ett par dagar hos en annan kompis eller vill bjuda nagra stycken pa pjamasparty hemma. I hogstadiet kunde man ju stanna hemma sjalv over helgen om man inte ville folja med till sommarstugan, men man meddelade saklart i forvag sa att familjen kunda aka ivag (och inte behovde vanta pa en). Och omvant saklart, ville man med fick man ju meddela sa att de inte akte ivag utan en. 

    Sa i TS fall sa behover de tala om vad som galler, dvs. du ar alltid valkommen har, men du maste meddela (som man aven gor i karnfamiljer) sa att vi lagar tillrackligt med mat/inte ar bortresta/ska ga pa teater men bara har 2 biljetter (da vi inte visste att du skulle dyka upp)/inte sitter och vantar pa dig om du valjer att ga till mamma istallet/eller kommer just nar vi renoverar ditt rum (som en overraskning at dig).
  • Anonym (Ingen skillnad)
    Anonym (Aven i karnfamiljer meddelar man) skrev 2019-06-06 12:07:47 följande:

    Haller med. Och jag tycker inte heller att detta ar specifikt for just bonusfamiljer. Aven i en karnfamilj meddelar man om man t ex. stannar hos en kompis och inte kommer hem till middagen, sover over ett par dagar hos en annan kompis eller vill bjuda nagra stycken pa pjamasparty hemma. I hogstadiet kunde man ju stanna hemma sjalv over helgen om man inte ville folja med till sommarstugan, men man meddelade saklart i forvag sa att familjen kunda aka ivag (och inte behovde vanta pa en). Och omvant saklart, ville man med fick man ju meddela sa att de inte akte ivag utan en. 

    Sa i TS fall sa behover de tala om vad som galler, dvs. du ar alltid valkommen har, men du maste meddela (som man aven gor i karnfamiljer) sa att vi lagar tillrackligt med mat/inte ar bortresta/ska ga pa teater men bara har 2 biljetter (da vi inte visste att du skulle dyka upp)/inte sitter och vantar pa dig om du valjer att ga till mamma istallet/eller kommer just nar vi renoverar ditt rum (som en overraskning at dig).


    Exakt så!!
  • Anonym (!)
    Anonym (Malus) skrev 2019-06-03 17:03:34 följande:
    "Sitt egna hem"?

    Menar du att någon som bor halva tiden i ett hem har lika stor rätt till det som den som bor hela tiden och inte har någon annanstans att ta vägen alltså.

    Det funkar kanske så i din utopiska fantasi men för många är det inte så i verkligheten.
    Hur mycket du är vill det.
    Det ena utesluter väl inte det andra. Varför kan inte bonusföräldern som bor där hela tiden slappna av och göra vad fan hen vill även om bonusungen sitter på sitt rum eller deltar vid era gemensamma måltider?

    Börjar man dejta en förälder så är det bara att acceptera att hen har barn och att dessa bör komma först hos en sund förälder.

    När min mor träffade en ny fyra år efter att mina föräldrar skilt sej när jag var 19 så berättade hon när de skulle flytta ihop att jag alltid skulle känna mej välkommen och likaså hans barn. Både min mamma och mannen var helt överens om att även om vi "barn" var på väg in i vuxenlivet och hade flyttat hemifrån så gick vi alltid först och ingen av deras 5 barn gemensamt skulle aldrig någonsin känna att vi var oönskade som gäster hos våra egna föräldrar.

    Har aldrig mött en sur min från mammas snubbe när jag kommit dit och stannat nån helg eller vecka då och då, både när jag varit glad och velat träffa dem och när något katastrofalt hänt och jag mest legat i deras ena gästrum och inte orkat umgås.

    Tacka vetja vettiga föräldrar! vissa av dagens föräldrar är så förbannat ego och ska ha "egen" tid varannan vecka, som ingen liten bonusunge får inkräkta på trots att hen kanske mår jättedåligt och vill vara hos den föräldern vars vecka det inte är just då.
    Ingen skaffar barn för att få bli varannan vecka förälder, med vissa undantag när föräldrarna ej var i relation från början. Och ingen person är väl så korkad att när den blir kär i en förälder på riktigt tror att hen har föräldern för sej själv varannan vecka utan undantag?! Då bör man dejta någon utan barn!
  • Ess

    Är inte föräldern hemma så har ungen inte där att göra, utanför ordinarie umgänge. Under umgänge så förutsätter jag att ungen klarar sig helt själv om inte föräldern är där och passar upp hen, för det är inget jag kastar bort min tid på.

  • Anonym (Malus)
    Ess skrev 2019-07-05 17:09:44 följande:

    Är inte föräldern hemma så har ungen inte där att göra, utanför ordinarie umgänge. Under umgänge så förutsätter jag att ungen klarar sig helt själv om inte föräldern är där och passar upp hen, för det är inget jag kastar bort min tid på.


    Är helt benägen att hålla med.
  • Anonym (bibo)

    Jag har idag två vuxna bonusbarn och två gemensamma. För mig har det alltid varit självklart att alla barnen har haft tillgång till vårt hem när helst dom vill. Hade känts hemskt att säga att dom bara tillhör familjen ibland. Man är ju förälder till sina barn alltid.

    Så jag förstår hur din man tänker och om han blir besviken. Gäller det bara ett barn eller två är det inte så svårt att fixa extra mat. Blir det över kan man ha extra matlådor.

  • Drottningen1970
    Ess skrev 2019-07-05 17:09:44 följande:

    Är inte föräldern hemma så har ungen inte där att göra, utanför ordinarie umgänge. Under umgänge så förutsätter jag att ungen klarar sig helt själv om inte föräldern är där och passar upp hen, för det är inget jag kastar bort min tid på.


    Fast då har du ju inte förstått att det är ert gemensamma hem.

    Som om mitt barn skulle behöva sitta i trappen om jag åker och handlar. Självklart måste barnet kunna vara i sitt eget hem även om föräldern inte är hemma under förutsättning att barnet är stort nog att klara sig själv.
  • Ess
    Drottningen1970 skrev 2019-07-11 19:17:50 följande:
    Fast då har du ju inte förstått att det är ert gemensamma hem.

    Som om mitt barn skulle behöva sitta i trappen om jag åker och handlar. Självklart måste barnet kunna vara i sitt eget hem även om föräldern inte är hemma under förutsättning att barnet är stort nog att klara sig själv.
    Ja, och jag har rätt att va själv under icke umgängestid. Det är nog du som missförstått och tror att den som har barn bestämmer alldeles själv över boendet.

    Inte på fel vecka, om inte föräldern är hemma.
Svar på tråden Dottern ska komma och gå