Antisemitismen inom vänstern, varför?

Jag tycker att det är, eller borde vara, en självklarhet att man ska kunna ifrågasätta och kritisera utan att för den skull bli anklagad för att hata, vara -fob, eller liknande epitet. Även Israel måste tåla att kritiseras, utan att kritikerna per definition ska kallas antisemiter.

Men, och det här är ett viktigt men, samtidigt ska inte antisemitism få frodas bakom etiketten "Israelkritik". Hur ska man skilja dessa åt? Det finns en gråzon, men i allmänhet skulle jag vilja påstå att det är ganska rättframt, nämligen:

Om man kritiserar Israel för något, men ser mellan fingrarna på andra stater/länder som gör motsvarande saker, då är det inte kritik, utan antisemitism som försöks döljas bakom kritik.

Till exempel om man inte vill semestra i Israel för att de ockuperar land, men glatt åker på semester till Turkiet (Cypern...).

Eller pekar finger när Israel skickar en missil, men ignorerar de 10 missilattacker från Hamas som föregick den.

Eller undviker att köpa Israeliska varor för att det är ett "odemokratiskt" land, men beställer mängder av prylar från Wish (Kina).

Eller anklagar Israel för "utomrättsliga avrättningar", när deras polis/militär skyddar sina medborgare genom att skjuta ihjäl mördaren under pågående attack mot civila.

"Okritiskt"? Menar du att majoriteten av dem som anser att konflikten inte till största delen beror på Israels inställning och agerande inte har kunskap om, eller ignorerar, vad som händer i Israel med omnejd?

Vem är det som säger att Israel är en oskyldig part?

Jag säger inte att man ska kritisera precis allting i samma andetag som man kritiserar Israel, det är orimligt. Inte heller menar jag att man ska ägna sig åt whataboutism, självklart ska man kunna kritisera något utan att för den skull behöva ta upp allt annat som är värt kritik.

Det är dubbelmoralen som är poängen (som de exempel jag tog upp i det inlägget du hämtade citatet från), när man använder en måttstock för Israel och en annan för andra länder/stater.

Det är alltid beklagligt när man klistrar etiketter på meningsmotståndare, ett beteende som i sin tur leder till att begrepp blir luddiga.

Jag kan dock inte riktigt se hur du menar att det skulle vara ett motargument till det jag skrev, nämligen att om man använder en måttstock till Israel och en annan till Palestina (och övriga länder och stater), så är det inte Israelkritik, utan antisemitism.

Det är möjligt att vi menar olika när vi säger "samma måttstock". Om jag uttrycker det så här då, att man ska vara konsekvent i hur man bedömer andra? Att man ska vara så objektiv och saklig som möjligt?

Jag har heller inte sagt att man måste gardera sig varje gång man uttrycker kritik, tvärtom har jag uttryckligen skrivit att det inte är så jag menade.

Jag står fast vid att om man kritiserar Israel för något, men samtidigt ser mellan fingrarna på andra stater/länder som gör motsvarande sak (och nej, man behöver inte rabbla upp alla andra stater/länder i samma andetag. Det handlar om attityden), då upphör det att vara kritik och är antisemitism.

Klicka på "visa endast" vid mitt nick så ser du att jag har svarat på detta redan.

Jag har redan skrivit att jag inte menar att man ska behöva rabbla alla andra stater/länder som förtjänar kritik i samma andetag som man kritiserar Israel, utan att det är de dubbla måttstockarna som är poängen

Jag har också uttryckligen skrivit att att all Israelkritik inte är antisemitism, att jag tycker att det är självklart att man ska kunna ifrågasätta och kritisera utan att anklagas för att vara antisemit, hatare, -fob eller något annat invektiv.

Jag vet inte hur mer jag ska förklara/motivera vad det innebär att man har dubbla måttstockar, att man kritiserar Israel för något som man ignorerar hos andra länder, där mina exempel  tjänar som illustration på hur denna dubbla måttstock kan ta sig uttryck, men självklart är det bara exempel, inte en fullständig genomgång. Vad mer vill du att jag ska förklara/motivera?

Nu har jag ärligt talat bara ett vagt begrepp om vad ostensiv betyder, men "dubbla måttstockar" är väl inte en ostensiv definition? Jag gav exempel, och dessa var inte menade att ge någon typ av definition, utan var just exempel.

Men, ärligt talat, istället för att gräva ned oss i sådana här diskussioner, kan du väl i stället argumentera emot mitt påstående (för jag är övertygad om att du förstår innebörden av det jag säger), det om dubbla måttstockar. Varför är det fel?

Definitionen av "antisemitism" är "fientlighet mot judar", och denna fientlighet kan ta många former. Bland annat kan denna fientlighet göra så att man dömer Israel hårdare än vad man skulle ha gjort om det handlat om en annan stat/land, oavsett om detta är medvetet eller omedvetet. Denna dubbla måttstock är relativt enkel att upptäcka hos människor - privatpersoner, politiker eller tjänstemän -som uttalar sig i diverse frågor. Det är bara att jämföra de olika uttalandena med varandra och se om personen är konsekvent och saklig när denne kommer till Israel.

Jag likställer dem inte alls, eftersom antisionism inte är samma sak som Israelkritik. Jag har inte ens använt uttrycket "antisionism" i mina inlägg, just eftersom det inte är samma sak som det jag pratar om.

Återigen, jag har varken menat eller sagt att alla som kritiserar Israel måste samtidigt kritisera alla andra stater som är värda kritik, vilket jag skrivit upprepade gånger.  Du gör dig skyldig till det logiska felslutet Strawman.

Definitionen av "antisionism" är "motstånd till den judiska nationalstaten". Varken mer eller mindre.

www.gp.se/debatt/israel-har-r%C3%A4tt-till-gaza-och-v%C3%A4stbanken-1.1009110

Om jag minns rätt kallade Wallström det för "utomrättsliga avrättningar" när Israelisk polis/militär sköt palestinier under palestiniernas pågående attack mot civila. Palestinierna var beväpnade med kniv och angrep uteslutande judar i syfte att döda dem. I de flesta andra fall kallar man sådant skydd av civila, även om det innebär att angriparen dör.

Det handlar inte om millimeterrättvisa, utan att man kan se att den som gör uttalandet har olika måttstock för olika länder.

Jag har också, upprepade gånger, sagt att jag inte heller menar att man för varje israelkritiskt uttalande måste gardera sig med att kritisera "alla andra". Det är inte det som är poängen, utan de dubbla måttstockarna. Denna dubbla måttstock är svår att se på ett enstaka uttalande, men en person som gör många uttalanden/besitter en hög position (såsom Wallström) kan man upptäcka ett mönster hos, när de säger något och vad de säger(eller när de väljer att hålla tyst).

Jag har ärligt talat väldigt dålig (eller snarare ingen) koll på SWC och hur de resonerar. Jag utgår enbart ifrån uttalandena som sådana, och om Wallström inte är antisemit, har hon gjort många mindre lyckade uttalanden som får henne att låta som en sådan. Oavsett vilket, är hon inte lämplig som utrikesminister.

Nej, det är inte så. Även personer som inte är judar/har judisk bakgrund kan bli medborgare i Israel. Däremot så har Israel en lag att judar/de med judisk bakgrund per automatik får medborgarskap (Law of Return). Men, de utesluter som sagt inte icke-judar.

När det kommer till giftermål tror jag att den religiösa överheten (för giftermål är en religiös angelägenhet som inte staten lägger sig i) bara tillåter par med samma religion att gifta sig, men det gäller alla religioner, inte bara judendom. Tror jag.

Jag kopierar in en av mina inlägg:

Jag tycker att det är, eller borde vara, en självklarhet att man ska kunna ifrågasätta och kritisera utan att för den skull bli anklagad för att hata, vara -fob, eller liknande epitet. Även Israel måste tåla att kritiseras, utan att kritikerna per definition ska kallas antisemiter.

Men, och det här är ett viktigt men, samtidigt ska inte antisemitism få frodas bakom etiketten "Israelkritik". Hur ska man skilja dessa åt? Det finns en gråzon, men i allmänhet skulle jag vilja påstå att det är ganska rättframt, nämligen:

Om man kritiserar Israel för något, men ser mellan fingrarna på andra stater/länder som gör motsvarande saker, då är det inte kritik, utan antisemitism som försöks döljas bakom kritik.

Till exempel om man inte vill semestra i Israel för att de ockuperar land, men glatt åker på semester till Turkiet (Cypern...).

Eller pekar finger när Israel skickar en missil, men ignorerar de 10 missilattacker från Hamas som föregick den.

Eller undviker att köpa Israeliska varor för att det är ett "odemokratiskt" land, men beställer mängder av prylar från Wish (Kina).

Eller anklagar Israel för "utomrättsliga avrättningar", när deras polis/militär skyddar sina medborgare genom att skjuta ihjäl mördaren under pågående attack mot civila.

Med detta menar jag såklart inte att när man kritiserar Israel så måste man i nästa andetag kritisera något annat land också, utan det är de dubbla måttstockarna som är poängen.

Jodå, retoriken går i många fall ut på att hata judar, inte bara staten Israel. Israel ska utrotas och alla judar med det. Antisemitismen frodades bland arabstaterna även innan staten Israel bildades.

De bodde där redan. Inte alla såklart, men området har varit judarnas hem i tusentals år (inte bara de, naturligtvis). Judarna (som i befolkningen) kan knappast hållas ansvariga för de allierades/ FNs handlingar eller senare för staten Israels handlingar.

Nja, det är mest Hamas som hatar, och några judiska extremister. Judar och muslimer lever och arbetar i stort sett tillsammans i fred. Skillnaden är väl att Hamas är styrande, medan de judiska extremisterna inte alls har den typen av inflytande och makt.

Det är ungefär som att säga att V eller SD är de som styr i Sverige. Hamas är styrande, och har som uttalat mål i sina stadgar att utplåna Israel och alla judar (svårt att få till en fred med någon som har det som mål).