Vuxet stuvbarn beteende

Köp en egen bil, problemet är då ur världen

Varför har ni inte bara separata bilar om detta är ett så stort problem?

Har ni råd med en fabriksny så har ni ju råd med två hyfsade bilar istället?

Äger du ensamt boendet och står på alla lån?

Har vi det? Vi behöver bara en bil och då väljer vi att köpa en lyxigare som är kul att åka i. 

Vem är envisast du eller hen?

Antingen säger du bara ett kort nej första gången och nonchalerar sen. Annars så bara säger du ett kort NEJ varje gång hen frågar.

Vem är envisast du eller hen?

Antingen säger du bara ett kort nej första gången och nonchalerar sen. Annars så bara säger du ett kort NEJ varje gång hen frågar.

Sambon jag lever med har vuxna barn som inte bor med oss. Den ena som bor i en annan stad kommer ca 2-3ggr i månaden och "hälsar på". Dvs dumpar sin resväska här och sover här om det inte finns möjlighet hos vänner eller den andra föräldern. När hen ska vidare till vänner som bor ca 15 mil från oss ska hen alltid fråga om hen får låna våran bil. Hen har egen bil men våran är "bättre". Sambon säger alltid ja eller så smusslas det och bilen är borta. Det är inte jag som står på bilen men det är jag som dammsuger den, håller ren både ut och invändigt, men när vi "får tillbaka" bilen är den aldrig i samma skick som när den "lånades" ut. Genom åren har det blivit en irritationsmoment för mig då jag tycker inte det är kul att vara "begränsad" när hen kommer då hen alltid ska ha bilen. Hen frågar så klart om vi behöver bilen, men jag är inte personen som planerar min ledighet i detalj. Just för stunden behöver vi inte den, nej. Sambon går det inte att diskutera med. Hens barn är ett väldigt känsligt ämne för hen. Jag skulle så gärna vilja komma på en lösning som hjälper mig att inte känna som jag gör nu när hen ska hälsa på. Hur når jag dit?

Jag hade lagt undan bilnycklarna och sagt åt honom att den ungen kommer aldrig att köra vår bil.

Tips på hur man kan ignorera en som säkerligen ser tydliga tecken på att man ogärna lånar ut bilen men fortsätter att fråga varje gång hen kommer? När man ibland säger nej fast man inte själv ska någonstans. Hur kan man få en 23-åring att förstå att vi lånar ut bilen när vi vill men vill inte bli tillfrågade hela tiden? Vid närmare eftertanke så är det ju min sambo som är problemet och inte hen. Hade det varit mitt barn hade jag gjort klart för hen vad som gäller. Tycker vi har pratat om det men hen fortsätter ändå. Det är DET som är problemet. 

Är det vår gemensamma bil så har jag samma rätt att bestämma över den som han har. Annars hade jag kört med samma attityd mot honom gällande boendet som ts har betalt.

Vad tycker du om sonen i övrigt, gör han andra saker som irriterar dig?