Gränsen för otrohet
Vart anser ni er att gränsen för otrohet går.
Vet det finns många svar därute och typer av relationer och uppgörelser.
Jag tycker om inget annat är sagt så vid penetration
Vart anser ni er att gränsen för otrohet går.
Vet det finns många svar därute och typer av relationer och uppgörelser.
Jag tycker om inget annat är sagt så vid penetration
Vart anser ni er att gränsen för otrohet går.
Vet det finns många svar därute och typer av relationer och uppgörelser.
Jag tycker om inget annat är sagt så vid penetration
För mig går gränsen vid upptäckt. Så länge hon inte vet om det är det lugnt.
Tror du kvinnorna som gör så ser det som riktig otrohet?
Jag och min man började träffas innan våra dåvarande respektive visste om det. Dock ser jag det inte som att vi var otrogna. Vi var fullt inne på att lämna våra känslomässigt döda och genomruttna förhållanden med psykiskt dysfunktionella personer.
Det blev ju en process.
Det är så himla lätt att säga att man ska avsluta helt innan man inleder något nytt. Och visst, det är en bra princip att gå efter generellt men i min mening inte applicerbart på varje enskilt fall.
Är man fullt medveten om att man ska lämna och att det kommer att ske inom den absolut närmaste tiden, så är det inte en otrohet som på något vis går att jämföra med att ha en älskare/älskarinna parallellt och i hemlighet i flera år.
Känslor är inte svart eller vitt. Det kan ta ett tag att veta vad det är som pågår inuti en. Och; att göra slut på ett långt förhållande är inget man gör på en kvart.
Jag vet att många skulle tycka det vi gjorde var otrohet och det får stå för dem, vi vet iallafall hur jävla bra och rätt det blev.
När man kommit till penetrering kan man inte bli mer otrogen. Det menar jag är helt riktigt en otrohet. Går inte att vara ?mer? otrogen än så.
Annars håller jag med helt och hållet i vad du säger.
Jag och min man började träffas innan våra dåvarande respektive visste om det. Dock ser jag det inte som att vi var otrogna. Vi var fullt inne på att lämna våra känslomässigt döda och genomruttna förhållanden med psykiskt dysfunktionella personer. Det blev ju en process.
Det är så himla lätt att säga att man ska avsluta helt innan man inleder något nytt. Och visst, det är en bra princip att gå efter generellt men i min mening inte applicerbart på varje enskilt fall.
Är man fullt medveten om att man ska lämna och att det kommer att ske inom den absolut närmaste tiden, så är det inte en otrohet som på något vis går att jämföra med att ha en älskare/älskarinna parallellt och i hemlighet i flera år.
Känslor är inte svart eller vitt. Det kan ta ett tag att veta vad det är som pågår inuti en. Och; att göra slut på ett långt förhållande är inget man gör på en kvart.
Jag vet att många skulle tycka det vi gjorde var otrohet och det får stå för dem, vi vet iallafall hur jävla bra och rätt det blev.
För mig går gränsen vid upptäckt. Så länge hon inte vet om det är det lugnt.
Lugnt och lugnt.. Vet jag inte om det så är det väl inget problem. Klart jag skulle föredra att hon var trogen dock.