Gränsen för otrohet

Är partnern inte fullt medveten om att du håller på att lämna så är det självklart otrohet.

Vete fasen. Troligen inte. Eller så är jag naiv nog att tro att det är färre kvinnor i förhållande som gör det. Jag är singel iaf.

Så kvinnor är renare, kyskare och ärligare personer än män?

Ja det låter oerhört naivt.

Nej inte är kvinnor det! Det var bara en feeling om att det är fler gifta män än kvinnor som håller på. Det är säkert lika. Har ingen insikt i det. Pratar man om otrohet uppfattar jag det som att kvinnor gastar högst om omoral och svek.

Handlar det inte om vilka känslor man har också? Är det inte otrohet/mer otrohet om man också blir förälskad/känslomässigt engagerad i en annan person? Medan sex helt utan känslor för personen inte riktigt är otrohet/inte lika allvarlig otrohet? Är inte otrohet i första hand att man inleder en känslomässig relation med en annan person än sin partner?

Jag och min man började träffas innan våra dåvarande respektive visste om det. Dock ser jag det inte som att vi var otrogna. Vi var fullt inne på att lämna våra känslomässigt döda och genomruttna förhållanden med psykiskt dysfunktionella personer. Det blev ju en process.

Det är så himla lätt att säga att man ska avsluta helt innan man inleder något nytt. Och visst, det är en bra princip att gå efter generellt men i min mening inte applicerbart på varje enskilt fall.

Är man fullt medveten om att man ska lämna och att det kommer att ske inom den absolut närmaste tiden, så är det inte en otrohet som på något vis går att jämföra med att ha en älskare/älskarinna parallellt och i hemlighet i flera år.

Känslor är inte svart eller vitt. Det kan ta ett tag att veta vad det är som pågår inuti en. Och; att göra slut på ett långt förhållande är inget man gör på en kvart.

Jag vet att många skulle tycka det vi gjorde var otrohet och det får stå för dem, vi vet iallafall hur jävla bra och rätt det blev.