Gränsen för otrohet

Frågan är ju hur era partners ser det inte ni själva, om jag snor en chokladkaka på ICA så är det inte mindre snatterie för att jag inte tycker och ursäktar att jag var hungrig.

Ni började träffas bakom ryggen på era partners innan ni avslutade era gamla förhållanden, ni var både otrogna och fega hur du än ursäktar det.

Handlar det inte om vilka känslor man har också? Är det inte otrohet/mer otrohet om man också blir förälskad/känslomässigt engagerad i en annan person? Medan sex helt utan känslor för personen inte riktigt är otrohet/inte lika allvarlig otrohet? Är inte otrohet i första hand att man inleder en känslomässig relation med en annan person än sin partner?

Ser ofta här på FL att känslor kan man inte hjälpa.. Det kanske är så. Det finns en jäkla massa olika känslor. Men just kärlekskänslor eller attraktion, är det inte så att man måste vara öppen för att få dessa känslor?

Behövs det insyn för att döma efter handlingar?

Svek och lögner blir ju inte bättre för att man anser sig ha en anledning eller hur?

Om någon behandlar en illa så lämnar man, är man däremot feg så stannar man och "hämnas" i smyg. Må hända att man kan förstå anledningen och ibland till och med känna empati, men feg är det oavsett.

Handlingar ÄR svarta eller vita, antingen så gör man det eller så gör man de inte. Däremot är anledningarna bakom varje handling kanske mer nyanserat, Vilket är det du syftar på? Handlingarna eller anledningarna?

På vilket sätt menar du att gå bakom ryggen är "det enda rätta"? Menar du att det inte går att lösa eventuella problem på något annat sätt?

Ja det är lite lustigt det där, ilska är oxå en känsla men att gå lös på folk för att man blev arg (fick en känsla) är hur fel som helst, inget snack om saken. Där tar man för givet att man ska kunna kontrollera sina känslor och göra något vettigt av dem och inga ursäkter accepteras.

Men blir man kåt eller kär (känslor), då är det helt plötsligt fritt fram att bete sig lite som man vill och det är bara "mänskligt" och alla slags ursäkter är välkomna.

Vad jag menade med att handlingar inte är svarta eller vita, är att de inte alltid är så otvetydigt rätt eller fel.

Oavsett vet jag, som ju faktiskt är den som upplevt alltihop, att vi gjorde rätt och var modiga (det var ju en hel del som stod på spel!) snarare än att vi var fega och borde skämmas. Jag skäms inte det minsta, utan är lycklig och stolt att jag kommit ut starkare på andra sidan med en fantastisk människa vid min sida.

Håller helt med dig om att man inte ska ?stanna och hämnas?. Det skulle jag aldrig göra, det vore slöseri med tid och energi.