Ni som varit otrogna, hur gick det till?

Har själv aldrig varit otrogen och skulle nog aldrig kunna vara det. Men jag är nyfiken, ni som varit otrogna någon gång, hur gick det till?

Hur kom ni i kontakt med varann?
Vad gjorde ni när ni träffades? Vart det sex direkt eller bara hångel? Var det romantisk stämning?
Hur kändes det efteråt? Samvetskval eller en lust efter att ses igen?

Men då måste det ju vara helt vattentätt. Man får ju inte bara se det negativa i otrohet som nästan alla verkar göra som själva inte är otrogna.

Ja klart det är folk som blir sårade om det kommer fram. Men nr #15 skrev ju så här t ex:
"Och ja, min partner har varit otrogen och jag valde att stanna. Det ältas inget och vi mår faktiskt bättre än innan i våran relation."

Så det är inte BARA dåligt om det kommer fram heller.

Mod borde rensa bort typ 90% av era kommentarer.

Ni ska berätta hur det gick till när ni var otrogna inte moralisera om vad ni tycker om otrohet...

Som sagt, subjektivt.

Själv skulle jag föredra att frun träffade en älskare en par timmar varannan vecka och lägger resten av sin uppmärksamhet på mig. Än att hon lägger all sin lediga tid på ett fritidsintresse och jag blir utan sex och närhet.

...

Jag förringar inte de som blir ledsna, tvärt om. På samma sätt som många bryter ihop av otrohet så finns det en hel del som kan hantera det utan att världen går under.

Därför är det fel att alltid diskutera otrohet ur endast det perspektivet. Att det alltid är destruktivt och nedbrytande. Det finns fler sätt att se och hantera det på. Inget är bättre eller sämre. Men vi ser och hanterar ev otro på olika sätt.

Om man störs på att moralpoliser trollar i tråden så är det sämsta man kan göra att mata dem, dvs. att besvara och börja diskutera med dem. Det genererar ju bara många fler OffTopic-kommentarer.

Ignorera bara deras inlägg! Svara bara på inlägg som följer trådens ämne.

Exakt! Sluta svara på deras inlägg, hur provocerade ni än blir, så tröttnar de.

Att gå omkring frustrerad och förbi-sedd leder till att jag blir lättirriterad och som jag skrev tidigare så bråkade jag och min man över småsaker då jag inte själv mådde bra. Och visst, man kan skilja sig, krossa familjen, barnen får två hem, sälja huset och ändra bekantskapskretsen men förstår inte hur det skulle leda till något positivt. Det min man inte vet ,mår han heller inte dåligt utav och jag ger honom all kärlek han förtjänar trots att vårat sexliv inte är optimalt.