Jag tänker såhär: Ni som varit otrogna bakom er partners rygg men inte tycker att ni gjort nåt fel. Hur tänker ni? Varför gör ni inte slut först? Eller åtminstone är ärllga? Varför är ni såna fegisar? Öppet förhållande fine, man är ärlig och har gjort en deal, men att ljuga som en ynkrygg...kom igen
Äh lägg av. Du verkar inte varit i samma situation. Du skulle förstå bättre då att det inte är så enkelt som svart och vitt. Även om det logiskt och teoretiskt verkar enkelt.
När känslor för någon annan helt plötsligt dyker upp som en faktor så blir det inte lika enkelt. Man kanske bara bor ihop utan någon större kärlek men stannar kvar ändå. Det kan vara pga barn, ekonomi, livsstil, vänner, boende osv. som gör det komplicerat att omedelbart bryta upp.
För de flesta så verkar dock en otrohet vara starten på en ny fas i livet. En fas där man antigen försöker reparera förhållandet eller bryta upp.
Men otrohet i sig är ett tecken på att något är helt fel så klart. Svårt för att inte säga omöjligt att reparera i sina egna känslor till partnern oavsett om partnern vet om det eller inte. Man har ju valt att kliva över en kärleksgräns över vilken man ej kunde tänka sig att kliva över tidigare.
Som sagt, du bygger en bubbla av självlögner.
Svek och lögner räddar aldrig något, det enda det räddar är DINA behov. Genom att svika och ljuga så ser du till att få DINA behov tillfredsställda men den skapar nya problem som inte fanns där tidigare. Du skapar en tidsinställd bomb som när den briserar kommer få de problem du anser dig ha idag att låta som en fis i rymden. Den kommer förinta allt det som är fortfarande är bra i ert förhållande, förtroendet, vänskapen, ömsesidig respekt, etc. Till och med alla era minnen kommer solkas ner. En verklig lösning är om du kan komma överens med din partner om att öppna ert förhållande, allt som bygger på lögner och svek är inga lösningar.
Att inbilla sig att "om förhållandet ändå är på väg att inte fungera" så spelar det väl ingen roll är oxå självlögner för det är jävligt stor skillnad på att avsluta ett förhållande som vänner där man fortfarande tycker om och respekterar varandra och att avsluta ett förhållande som fienden som hatar varandra. Framför allt för kidsen.
Klart att du inte vill se de negativa i otrohet utan bara det positiva, det DU får ut av det. Men som sagt, hur du än vrider och vänder på det så får du aldrig bort den solkiga sidan. Du kommer säker ha hur skön sex som helst, men den andra sidan kommer med på köpet hur fan du än gör. Så inbilla dig inte att du bara kan suga på den fina sidan.
Det är väl ganska självklart att ingen annan än de som själva varit otrogna kommer se någon bra sida av otrohet? De är ju de enda som får ut något av det på sin familjs bekostnad. Det är ju lite som att påstå "man kan inte bara se den dåliga sidan av att råna tanter som alla som inte rånar tanter gör". Det är väl ganska självklart att den som rånar tanter kommer ha det skitkul för pengarna och själv tycka det är hur fint som helst, men ingen annan kommer ju tycka det är så fint. Den verkliga frågan är vill man vara en sån röv? Eller vill man hellre skaffa sig det på andra sätt som kanske är svårare men där man slipper bli ett rövhål?
Min fru lämnade mig för många år sen pga otrohet... gick inget bra så hon kröp tillbaka bara för att vara otrogen igen - (mitt livs största misstag att ta tillbaka) hon hävdar att jag inte tog i henne tillräckligt - jag har tvärtom alltid tyckt att vi haft för lite sex... vi är fortfarande gifta men jag har lagt ner detta helt - jag är helt apatisk till vår relation och är enbart kvar pga barn - vi pratar bara om praktiska saker och det gör man kanske bara om man inte har något annat att säga...
Det roliga är att gifta sig var väldigt viktigt för henne men inte för mig - jag har dock aldrig varit i närheten av snedsteg - varför skulle jag det???
Orka relationer.... skulle bara vilja flytta till en öde ö med en hängmatta och en bra bok.
De som är otrogna kan bara upphöra att existera!
Starkt av dig att stå för det