Har asperger och brukar ofta bli kallad för mesig, menlös, hämmad, jag måste vara tuffare.
Är så här för att jag är nedtryckt efter mobbning och att alla genom hela mitt liv kallat mig ohyfsat otrevlig osv.
Vad ska jag göra? Hur jag än gör är det fel
Jag också! Jag har asperger och hela min barndom har jag varit mobbad och fått höra att jag är mesig osv. Den värsta mobbaren var tyvärr min egen mamma. Hon har verkligen tryckt ner mig i skosulorna vad gäller sånt, istället för att göra som en mamma ska, peppa och stötta. Men jag har aldrig blivit kallad otrevlig i alla fall.
I mit fall handlar medigheten och hämningarna på att jag faktiskt tycker att saker som andra kan kalla självklara är läskiga. Jag har undvikit allt som jag tycker är läskigt tills för några år sedan när någon som inte var min mamma sa en sak som jag önskar så hett ännu att min mamma hade sagt till mig; Det är läskigt men det är inte farligt.
Nu finns det så klart saker som är farliga så jag gör alltid en riskanalys när jag ska göra något som min hjärna skriker nej åt. Om bedömningen är att det faktiskt inte är farligt så hamnar saken under mantrat och så blir det lättare att göra det, lättare att släppa loss, lättare att inte vara så mesig.
Det jag hoppas och tycker du ska göra är att ha andra runt dig än folk som kallar dig för mesig. Har du några nära relationer med personer som istället för att bara hacka och kalla dig ohyfsad kan berätta vad du gör för fel? Lyssnar du i så fall och tar till dig råd? Peppar de dig att våga saker?