Sambo skapar onödig drama och är elak
Tänkte skriva några exempel.
Vid frukost frågade han min son om han ville ha rostat bröd eller icke rostat. Han ville ej ha rostat. Han fick då ett orostat bröd men av bröd som man brukar rosta. Sonen sa då att han ville ha en ?vanlig macka?. Jag smörade en ny smörgås av nytt bröd och flyttade över pålägget. Inget mer med det. Det blev ju ett missförstånd dem i mellan. Sambon gick i taket för han skulle minsann äta det brödet,för att göra slut på det brödet först osv...
Det hade varit kaos i tvättstugan ganska länge med bla rena kläder som skulle vikas och delas ut till garderoberna. Jag fick lite tid över och vek all tvätt och städade i tvättutrymmet Detta skulle aldrig sambon göra.Samt barnen är väldigt mammiga och tyrs knappt till pappan . Dem vill ha min uppmärksamhet och jag ska bära dem osv. Så jag får inte så mycket gjort.. Dock kom barnen i mellan så jag han bara ställa den vikta tvätten i korgen på trappen upp till andra våning. Detta va en förmiddag och på kvällen höll sambon på att ramla i trappen när han bar ena barnet. Han skällde på mig att jag är en lat jävel som bara ställt tvättkorgen där och inte burit upp den. Faktum är att han sprungit i trappen flera gånger under dagen utan att tagit med den upp!
Jag tycker detta är elakt och blir ledsen. Han ser ju att jag har barnen väldigt mycket så han kunde burit upp korgen för att hjälpa mig.
Ett annat exempel är att jag hade planterat två krukor som jag ställt på piedestaler utanför ytterdörren. Sambon tyckte det va onödigt för barnen kommer välta dem sa han. Jag planterade ändå och sa att msn får lära dem och berätta. Och skulle det hända så händer det väl. En dag råkade ena barnet välta ena piedestalen när hon lutade sig mot den,det va inte ens med mening. Då ropar sambon; nu har hon vält blommorna! Jag sa ju det! Nu får du ta upp skiten! Så jag fick sopa upp och plantera om. Han frågade inte om jag ville ha hjälp eller någonting.
Jag hade somnat ena barnet för kvällen. Han hade hand om minstingen på ett halvår under tiden. Han kom in i rummet,barnet sov och jag låg och kollade i taket(låg egentligen med mobilen men la undan den innan han kom för att slippa påhopp)
Då sa han ; du behöver inte låssas sova ta hand om familjen istället! Han menade då att jag skulle ta hand om lillan.
Jag saknar omtanke och empati från hans sida.
Både ja och nej, enbart utifrån de exempel du tar upp i din ts.
Exempel 1) Onödigt av honom att skrika etc , men om jag hade varit du hade inte problemet uppstått i första läget för jag hade helt enkelt i sak hållit med honom och innan han börjat skrika sagt till barnet att nu är "smörgåsen redan klar, du får vara lite tydligare om brödet nästa gång, men om du vill ha en macka till efter den här så får du så klart det andra brödet".
Exempel 2) Här tycker jag du har helt rätt, väldigt dumt och onödigt av honom. Det enda man kan säga till hans försvar att hann nog blev jätterädd, att han skulle råkat tappa barnet i trappan, och därför överreagerade. Och han kunde gått ha hjälpt dig med korgen tidigare under dagen.
Exempel 3) Här tycker jag faktiskt också att han hade lite rätt. Han såg krukorna som potentiella problem och också faktiskt faror för era barn. De hade kunnat välta dem och få dem i huvudet på olika sätt. Och det här borde ni också kunnat resonera om innan du planterade i krukorna.
Exempel 4) Han såg garanterat att du låg där med mobilen (ljussken när han gick förbi dörröppningen etc) så då blev han irriterad. Onödigt att skrika men kanske förståeligt, dock inte ursäktande.
Känns ts, som om du och din sambo har stora problem med kommunikationen. Pratar ni verkligen i vardagen och igenom saker innan problem uppstår? Känns som om ni bara reagerar på varandras handlingar snarare än diskuterar och resonerar innan.
Är din sambo inne i en väldigt stressig period?