Sambo skapar onödig drama och är elak
Som rubriken lyder så är min sambo expert på att göra en höna av en fjäder i vissa situationer och ställer till med onödiga scener. Och är allmänt elak. Vi har två gemensamma barn och jag har ett barn sedan tidigare. Har nämnt detta för hans mamma och hon har sagt att han gjorde så som tonåring i deras hem också. Kanske överdriver jag eller är det bäst och dags att dra sig ur detta ?osunda? förhållande.
Tänkte skriva några exempel.
Vid frukost frågade han min son om han ville ha rostat bröd eller icke rostat. Han ville ej ha rostat. Han fick då ett orostat bröd men av bröd som man brukar rosta. Sonen sa då att han ville ha en ?vanlig macka?. Jag smörade en ny smörgås av nytt bröd och flyttade över pålägget. Inget mer med det. Det blev ju ett missförstånd dem i mellan. Sambon gick i taket för han skulle minsann äta det brödet,för att göra slut på det brödet först osv...
Det hade varit kaos i tvättstugan ganska länge med bla rena kläder som skulle vikas och delas ut till garderoberna. Jag fick lite tid över och vek all tvätt och städade i tvättutrymmet Detta skulle aldrig sambon göra.Samt barnen är väldigt mammiga och tyrs knappt till pappan . Dem vill ha min uppmärksamhet och jag ska bära dem osv. Så jag får inte så mycket gjort.. Dock kom barnen i mellan så jag han bara ställa den vikta tvätten i korgen på trappen upp till andra våning. Detta va en förmiddag och på kvällen höll sambon på att ramla i trappen när han bar ena barnet. Han skällde på mig att jag är en lat jävel som bara ställt tvättkorgen där och inte burit upp den. Faktum är att han sprungit i trappen flera gånger under dagen utan att tagit med den upp!
Jag tycker detta är elakt och blir ledsen. Han ser ju att jag har barnen väldigt mycket så han kunde burit upp korgen för att hjälpa mig.
Ett annat exempel är att jag hade planterat två krukor som jag ställt på piedestaler utanför ytterdörren. Sambon tyckte det va onödigt för barnen kommer välta dem sa han. Jag planterade ändå och sa att msn får lära dem och berätta. Och skulle det hända så händer det väl. En dag råkade ena barnet välta ena piedestalen när hon lutade sig mot den,det va inte ens med mening. Då ropar sambon; nu har hon vält blommorna! Jag sa ju det! Nu får du ta upp skiten! Så jag fick sopa upp och plantera om. Han frågade inte om jag ville ha hjälp eller någonting.
Jag hade somnat ena barnet för kvällen. Han hade hand om minstingen på ett halvår under tiden. Han kom in i rummet,barnet sov och jag låg och kollade i taket(låg egentligen med mobilen men la undan den innan han kom för att slippa påhopp)
Då sa han ; du behöver inte låssas sova ta hand om familjen istället! Han menade då att jag skulle ta hand om lillan.
Jag saknar omtanke och empati från hans sida.
Vad tycker ni?
Detta är bara en bråkdel av allt...