• Anonym (A)

    Berätta för svärmor att hon är farmor sedan 3 år tillbaka

    Hej. Ska förklara lite snabbt vad det gäller.

    För 4 år sen hade jag en pojkvän, vi kallar honom 1 och han var inte snäll mot mig och sen blev jag gravid och vi gjorde slut, jag berätta för honom om barnet och han ville inte ha nåt med mig eller barnet att göra. Sen träffade jag en kille vi kallar honom 2 och han och jag blev tillsammans bara en månad senare och sen valde vi att han skulle vara barnets pappa. Så vi sa till nr 1 att han inte var pappan till barnet. Nr 1 gick med på det och allt fortsatte så, nr 2 blev barnets pappa, barnet kallar honom pappa. Sedan för ca 1år och 7 månader sen. Sen flyttade jag och nr 2 isär i november och sedan har han inte träffat barnet så mycket och sen träffade jag en kille i april, efter varit singel sedan jag och nr 2 gick isär, vi kallar honom nr 3. Han är Då världens bästa koll och fantastisk, vi har varit tillsammans sen dess. Men nu till kruxet. Nr 3 är nr 1 storebror. Och jag älskar nr 3 så sjukt mycket och han älskar mig. Och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara för nr 1 och 3 mamma och pappa att dom är farmor och farfar. Efter 3 år liksom. Nr 3 vet självklart att han är barnets farbror och fick veta det innan vi blev tillsammans.

    Jag vill gärna ha råd och tips hur jag ska berätta för dom om allt det här utan att smutskasta deras son,nr 1..

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-06-23 19:19
    Sedan ett år och 7 månader sen gick vi isär.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-06-23 19:19
    Världens bästa kille*

  • Svar på tråden Berätta för svärmor att hon är farmor sedan 3 år tillbaka
  • Anonym (E.h)

    Hur tänkte du att denna informationen skulle göra någon nytta i någons liv? Om du har för avsikt att nr2 ska fortsätta verka vara barnets far - varför behöver du ens röra till det mer genom att berätta för SVÄRFÖRÄLDRARNA? Tycker det låter som att du vill berätta för att säkra din roll i den familjens liv, om dom har vetskap om att de är farmor och farfar blir det väl helt enkelt svårare att kapa dig ur sitt liv om nr3 dumpar dig som du älskar.. Tänker jag.

    Ser annars inte varför du tycker informationen är nödvändig för varken dom men framförallt för ditt barn? Eller ska svärföräldrarna också hålla din hemlighet gentemot barnet?

  • Anonym (Vilja)
    Anonym (G) skrev 2019-06-24 14:57:31 följande:
    Det äldre barnet och det nya kommer  då vara både halvsyskon och kusiner. Det äldre barnets bonuspappa är även farbror till henne. Så går det när man är bröder och buksvågrar. Nu verkar ju inte nr 3 ha några problem med det, och barnen har det nog bra.
    Jag har en ytligt bekant som har barn med sin kusin... barnet, som är vuxen idag, har samma personer som gammelmormor/morfar/farfar/farmor. Plus att han är kusin med sina halvsyskon på båda föräldrarnas sida.
  • Anonym (X)
    Anonym (Vilja) skrev 2019-06-24 16:02:01 följande:

    Jag har en ytligt bekant som har barn med sin kusin... barnet, som är vuxen idag, har samma personer som gammelmormor/morfar/farfar/farmor. Plus att han är kusin med sina halvsyskon på båda föräldrarnas sida.


    Hur lyckas det bli kusiner av halvsyskonen?
  • Anonym (Vilja)
    Anonym (X) skrev 2019-06-24 16:05:04 följande:
    Hur lyckas det bli kusiner av halvsyskonen?
    Skrev fel, skulle stå A-kusin. Även kallad syssling.
  • pyssel

    Berätta sanningen.

    Nr 2 ser sig inte som pappa och engagemanget är över. Hitta ett så gott sätt som möjligt att hjälpa dottern att hantera förlusten och fasa ut hans betydelse.

    Någon vårdnad tror jag inte du behöver bekymra dig för om pappan är det som för massor med år sedan kallades omyndigförklarad. Idag heter det att man står under förvaltarskap och det är inget man får utan att vara allvarligt satt ur spel s a s. T ex vissa med utvecklingsstörning eller svåra psykiska störningar eller demens.


    Alla hästar hemma
  • Anonym (v)

    Är det här något högstadiedrama?

  • Venenum

    Hej TS, 

    Det ser ut som att tråden spårat ut något och samma sak upprepas gång på gång. 
    För att återgå till Trådstarten och koppla ihop det med annan information som framkommit i dina följande inlägg har jag lyckats skrapa ihop följande information.

    1. Biologisk pappa fick veta att du var gravid. Ville inte ha del i detta och fick inte direkt tid på sig att smälta nyheten att han skulle bli pappa åt ett X-barn. 

    Det är givetvis sjukt tråkigt att pappan inte jublade omgående, samtidigt vet jag flera par och singlar som funderar fram och tillbaka över oplanerade graviditeter, där de först(kvinnan) överväger abort för att sedan fatta beslutet att vilja behålla. Med ditt resonemang att efter en månad besluta dig för att utse en ny fader åt ditt barn och detta vara fullt berättigat eftersom han inte ville - skulle samtliga kvinnor som övervägt valet abort inte hela förtjäna sina barn. En besked om föräldraskap är omtumlande - även för den som försökt i åratal - och kommer med ofta blandade känslor. 

    2. Det har därefter framkommit att den biologiska fadern inte är lämpig fadersgestalt och att du beslutat dig för att genomföra en "illegal" adoption, där felaktig fader registrerats som biologisk fader. 

    Detta är givetvis ett drastiskt beslut och skulle kräva extrema förhållanden för att alls övervägas för de flesta personer. Antingen rent egoistiskt beslut, oftast fattat av personer med någon form av sociopatiska/psykopatiska personlighetsdrag, där vinsten är större än förlusten för mamman, eller i extrema fall där barnet tillkommit genom våldtäkt eller av annan anledning skulle behöva skyddas från vetskapen vem fadern är.

    Jag hade till exempel personligen övervägt det om det framkom att pappan till barnet var en seriemördare och jag ville att barnet skulle växa upp utan den vetskapen. Jag hade troligen ÄNDÅ nått beslutet att inte registrera fel fader - eventuellt lämnat det tomt(vilket så klart är ett alternativ), eller registrera korrekt faderskap, eftersom vårdnad ändå inte blir gemensam enbart på grund av fadern, samt att umgängesrätten är till för barnet, och det skulle bli extremt svårt för en seriemördare att få till ett rättfärdigat umgängesbeslut.

    Jag tror att många, liksom jag, hade haft väldigt svårt för att alls registrera fel fader, och därmed inte riktigt kan förstå varför du fattat detta beslut. Eftersom vi andra inte sitter med facit i handen så kanske vi ska sitta ner i båten, men då kommer ju följdfrågan - vad har förändrats nu? På vilket sätt har den biologiska pappan förändrats från att för två år sedan vara en så stor fara för barnet att hans och barnets juridiska rättigheter fråntogs för att nu två år senare när du träffat en ny man - vara aktuell att lyftas fram i bilden genom att involvera farföräldrar?

    Ponera att:
    1. Jag blir våldtagen och gräver ner mig i mörker
    2. Jag upptäcker att jag är gravid och när jag gör det berättar jag för min våldtäktsman(vilket jag inte hade gjort för beslutet i sådant fall är helt mitt eget och jag hade inte ens velat öppna upp för kontakt med honom en månad efter att han våldtagit mig. 
    3. Jag beslutar mig för att behålla barnet, men vill skydda det från den hemska sanningen. 
    4. Jag träffar en ny man(jag behöver inte registrera honom som biologisk pappa enbart för att jag tycker om honom, han kan vara en superbra fadersfigur även om han inte står på några papper). 
    5. Jag skiljer mig från min nya man - och träffar en ny. 
    6. Den nya mannen faller jag pladask för och gud förbjude visar det sig vara min våldtäktsmans äldre bror.
    7. Har jag en gång fattat beslutet att den biologiska faderna är en allt för stor fara för mitt barn(han är våldtäcktsman OCH dömd för barnpronografi, sexuella övergrepp mot barn etc....), så är han ju inte en mindre fara för mitt barn bara för att en ny man kommit in i mitt liv. 

    Vissa människor fattar beslut och lever med sina lögner - av olika anledningar som kan vara moraliskt ifrågasättbara av andra - men när det kommer ner till syvende och sist är det en lögn som en gång fattats och då får man antingen leva med den, alternativt börja rota i sitt inre och ifrågasätta sig själv varför man far med osanningar och tar lättast möjliga utväg för att slippa leva med olika livsval. För lets face it - den enda personen vars förändrade levnadsförhållande har påverkats av lögnen är Du. Det har blivit svårare eller mindre önskvärt för dig att leva med lögnen. 


    >> det är okej att tänka fel, så länge man tänker själv
  • Drottningen1970

    Vilken soppa du måste reda upp. Detta handlar egentligen varken om pappa eller farmor utan om BARNETS rätt till sitt ursprung och barnets rätt till sin familj. Nåt du helt verkar ha tappat bort när du shoppat runt för nya pappor...

  • Panduro
    Anonym (Öh) skrev 2019-06-23 21:47:47 följande:

    Öh, hur tänkte du här? Föräldrar till adopterade barn, säger du till dem att de inte är mamma och pappa till barnet? Par som gjort IVF med donerade ägg/spermier, säger du "men du är ju inte alls barnets mamma/pappa". Vem är du att bestämma det? Det är skillnad på biologisk förälder och pappa.


    Nej det är inte jag som bestämmer det. Det är naturen och biologin som bestämmer det. Och nä, inte jämförbart med adoption och ivf.

    Okej, det är skillnad på biologisk förälder och pappa säger du? Så du tycker att nr 2 är pappa? Trots att han nu då skiter i sitt barn? Eller hur definieras en pappa? Kommer nr 2 fortfarande att vara barnets pappa om 20 år, oavsett om barnet skulle få kontakt med sin biologiska förälder?
  • Anonym (Esme)
    Anonym (A) skrev 2019-06-23 19:13:52 följande:

    Hej. Ska förklara lite snabbt vad det gäller.

    För 4 år sen hade jag en pojkvän, vi kallar honom 1 och han var inte snäll mot mig och sen blev jag gravid och vi gjorde slut, jag berätta för honom om barnet och han ville inte ha nåt med mig eller barnet att göra. Sen träffade jag en kille vi kallar honom 2 och han och jag blev tillsammans bara en månad senare och sen valde vi att han skulle vara barnets pappa. Så vi sa till nr 1 att han inte var pappan till barnet. Nr 1 gick med på det och allt fortsatte så, nr 2 blev barnets pappa, barnet kallar honom pappa. Sedan för ca 1år och 7 månader sen. Sen flyttade jag och nr 2 isär i november och sedan har han inte träffat barnet så mycket och sen träffade jag en kille i april, efter varit singel sedan jag och nr 2 gick isär, vi kallar honom nr 3. Han är Då världens bästa koll och fantastisk, vi har varit tillsammans sen dess. Men nu till kruxet. Nr 3 är nr 1 storebror. Och jag älskar nr 3 så sjukt mycket och han älskar mig. Och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara för nr 1 och 3 mamma och pappa att dom är farmor och farfar. Efter 3 år liksom. Nr 3 vet självklart att han är barnets farbror och fick veta det innan vi blev tillsammans.

    Jag vill gärna ha råd och tips hur jag ska berätta för dom om allt det här utan att smutskasta deras son,nr 1..

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-06-23 19:19
    Sedan ett år och 7 månader sen gick vi isär.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-06-23 19:19
    Världens bästa kille*


    Om du berättar för svärföräldrarna kommer väl kille nr 1 (biopappan) få reda på att det är hans barn? Vad händer då? Finns det inte risk att han blir väldigt förbannad att du undanhållit sanningen? 

    Tänk efter om det finns en risk att han helt plötsligt vill ha vårdnaden. För han kanske får fördelar i en vårdnadstvist, i och med att du lurat honom att det inte är hans barn.

    Jag förstår att du vill berätta för dem. Men räkna med att det troligen blir uppståndelse. 


    Hur kommer det fungera om biopappan får reda på att du är med hans bror? Samt hur kommer din nya reagera över att du har barn med hans bror? 

    För barnets bästa bör du berätta, men tänk efter alla eventuella följder innan du gör ett förhastat beslut. Du bör försöka gå försiktigt tillväga, så det inte blir kaos.

Svar på tråden Berätta för svärmor att hon är farmor sedan 3 år tillbaka