Forum Barn/funktionshinder - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • ingen ögonkontakt med 2 månader bebis

    Tis 25 jun 2019 18:21 Läst 0 gånger Totalt 25 svar
    Tis 25 jun 2019 18:21

    Hej! 
    Är så orolig. Jag får knappt någon ögonkontakt med min bebis som är 2 månader gammal. Han ler ibland men väldigt sparsamt, han kan då le åt vadsomhelst. Han "pratar" ibland med sin sängmobil men inte till människor direkt. Han flackar runt med blicken och tar inte ögonkontakt, känns som han viker bort blicken. Han vrider även bort huvudet. Blicken far ofta iväg långt åt vänster eller uppåt..eller åt alla håll där inte en människa är. 

    Är detta normalt? Vad kan det bero på? Någon som varit med om liknande och där det ändå varit normalt med ditt barn? Kan det vara så att det är tecken på autism? Ni som har barn med autism, upplevde ni era småbebisar liknande eller hur va era småttingar? eller kan det vara fel på synen?

    i övrigt är han svårflörtad och gnäller nästan jämt.. han är endast nöjd när han äter och sover.. i bärselen eller buren i samma position i famnen och korta stunder i vagnen.. håller jag honom liggandes på rygg i famnen eller sittandes så börjar han skrika i princip direkt.

  • Tis 25 jun 2019 19:00 #1

    Vill inte på något sätt skeämma dig men tycker absolut att du ska ta upp det med BVC. Nu är ju barnet bara 2 månader men var uppmärksam. För gärna dagbok om du hinner och orkar. Skriv ner exempel när du märker att du inte får ögonkontakt med barnet.

    Har ett barn med autism och vi märkte inget avvikande under småbarnsåren. En vänninna till mig märkte redan på deras barn när hen var bebis. Och då var det just avsaknad av ögonkontakt.

    Sen finns det så många olika nivåer av autism.

    Oroa dig inte för mycket men bra att du är uppmärksam.

  • Tis 25 jun 2019 21:45 #2

    Om barnet bara är två månader tycker jag inte du ska oroa dig alls. Läs om barns utveckling, t ex på 1177. Små bebisar ser suddigt och har svårt att fixera blicken längre stunder. Det är helt normalt.

  • Tis 25 jun 2019 22:50 #3

    När mina barn var små läste jag i något sammanhang att barn med mycket ont i magen ofta vad sena med typ kontaktleenden och liknande. Att de var så upptagna/distraherade av att ha ont i magen att de inte förmådde fokusera på ögonkontakt och leenden och sånt.

    Stämde rätt bra på mina barn. 3 av 4 har varit rejält skrikiga bebisar och de var klart senare än han som inte skrek en stor del av tiden.

  • Ons 26 jun 2019 11:23 #4
    Minis4567 skrev 2019-06-25 19:00:52 följande:

    Vill inte på något sätt skeämma dig men tycker absolut att du ska ta upp det med BVC. Nu är ju barnet bara 2 månader men var uppmärksam. För gärna dagbok om du hinner och orkar. Skriv ner exempel när du märker att du inte får ögonkontakt med barnet.

    Har ett barn med autism och vi märkte inget avvikande under småbarnsåren. En vänninna till mig märkte redan på deras barn när hen var bebis. Och då var det just avsaknad av ögonkontakt.

    Sen finns det så många olika nivåer av autism.

    Oroa dig inte för mycket men bra att du är uppmärksam.


    Har tagit upp det tidigare med BVC.. väntar fortfarande på att få vår 2 månaders kontroll så får vi se vad nästa steg blir. Det är verkligen svårt att få ögonkontakt överallt. kan inte låta bli att bli ledsen när jag inte får den där kontakten med han. känns som jag inte existerar.  Gråter 
    Mandelkanel skrev 2019-06-25 21:45:03 följande:

    Om barnet bara är två månader tycker jag inte du ska oroa dig alls. Läs om barns utveckling, t ex på 1177. Små bebisar ser suddigt och har svårt att fixera blicken längre stunder. Det är helt normalt.


    tack för stöttningen..önskar det vore så enkelt... han tittar inte alls..eller kanske 1 sekund i närheten av ansiktet sen kollar han nån helt annan stans. är rakt framför honom och det är som att han inte ser mig.
  • Ons 26 jun 2019 11:30 #5
    bananfluga19 skrev 2019-06-26 11:23:50 följande:

    Har tagit upp det tidigare med BVC.. väntar fortfarande på att få vår 2 månaders kontroll så får vi se vad nästa steg blir. Det är verkligen svårt att få ögonkontakt överallt. kan inte låta bli att bli ledsen när jag inte får den där kontakten med han. känns som jag inte existerar.   tack för stöttningen..önskar det vore så enkelt... han tittar inte alls..eller kanske 1 sekund i närheten av ansiktet sen kollar han nån helt annan stans. är rakt framför honom och det är som att han inte ser mig.


    Var inte ledsen, det finns hjälp att få om det nu skulle vara autism. Ta en dag i taget. Om du mår dåligt över detta så be att få prata med en kurator. Och kom ihåg en diagnos är ingen sjukdom utan ett sätt att vara.

    Det kan ju vara så att ditt barn har nedsatt syn också. Jättebra att du har tagit upp det med BVC och att de följer upp det.

    Kram
  • Ons 26 jun 2019 11:37 #6
    cosinus skrev 2019-06-25 22:50:41 följande:

    När mina barn var små läste jag i något sammanhang att barn med mycket ont i magen ofta vad sena med typ kontaktleenden och liknande. Att de var så upptagna/distraherade av att ha ont i magen att de inte förmådde fokusera på ögonkontakt och leenden och sånt.

    Stämde rätt bra på mina barn. 3 av 4 har varit rejält skrikiga bebisar och de var klart senare än han som inte skrek en stor del av tiden.


    hoppas det är lika för min son... har du nån uppfattning om hur mycket längre tid det tog innan de som skrek mer blommade ut++ alltså hur gamla+
  • Ons 26 jun 2019 12:50 #7
    Minis4567 skrev 2019-06-26 11:30:49 följande:
    Var inte ledsen, det finns hjälp att få om det nu skulle vara autism. Ta en dag i taget. Om du mår dåligt över detta så be att få prata med en kurator. Och kom ihåg en diagnos är ingen sjukdom utan ett sätt att vara.

    Det kan ju vara så att ditt barn har nedsatt syn också. Jättebra att du har tagit upp det med BVC och att de följer upp det.

    Kram
    tack va rar du är, orden värmer verkligenHjärta  
  • Tor 27 jun 2019 21:44 #8

    Någon mer som varit med om liknande?

  • Fre 28 jun 2019 13:36 #9

    Är så orolig...Är det verkligen ingen mer som upplevt samma? Tittade era barn jättemycket i ögonen med start från 6-9 veckor och ler massor? 

    Vår son har börjat le liiite mer nu, men blicken far omkring och det är ingen lång ögonkontakt(knappt någon alls). Håller jag honom i knäet mot mig så viker han huvudet åt höger och åt vänster VARJE GÅNG, det är inte en chans till ögonkontakt.  Han vill inte heller vara famnen mer än att sova på mig... Får 1 sek ögonkontakt på skötbordet, resan vill han kolla på sin mobil... han kan ligga läääänge och kolla på den och han är svårt att avbryta/få kontakt med. Ligger han på mage så far ögonen åt i ögonvrån..Lyfter jag upp honom så kollar han upp i taket och jag får ingen blick alls. När jag matar honom får jag kanske 3 sekunders ögonkontakt om jag har tur. om jag lägger han på sängen så kan vi få kontakt en liten stund och han ler om jag busar med honom...Ögonen flackar dock åt alla håll..

    Tittar han på mig så känns det som han kollar på munnen, nere på kroppen, sidan av huvudet och uppe i hårfästet.. 

    Borde jag oroa mig?

    Någon som har barn med någon diagnos som känner igen sig i min beskrivning? Kan ni inte berätta lite hur det va? eller hur va era barn när de va små med ögonkontakt och leenden, med diagnos eller ej?! 

  • Tor 18 jul 2019 11:56 #10

    Hej!
    Jag skriver bara lite kort om hur vår son var då han var ett par månader. Han har tre diagnoser och den ena är autism.
    Vi hade svårt att få ögonkontakt med vår son. Det var också svårt att veta hur han mådde eller förstå sig på honom överhuvudtaget just pga kommunikationsproblemen som följde utav diagnosen. Det blev mer påtagligt ju större han blev. Att han valde bort oss på detta sätt förstår jag ju idag. Vi var för tråkiga för just honom helt enkelt. För att det skulle vara intressant att vara med oss (och titta på oss) behövde vi tillföra ordentligt mycket cirkus, senare han vi ju lärt oss en massa tekniker och andra övningar som gör att ögonkontakten kommer. Det går att träna upp massor av dessa saker om ett barn får autism. 
    Vår son hade svårt att hålla kvar intresset för något utan flackade mellan olika stimuli. Att kunna hålla kvar uppmärksamheten och jobba kring något tillsammans (sk joint attention) var jättesvårt då men det går också att träna upp,. Det går att träna hur mycket som helt, även med ett barn som har svåra förutsättningar. 

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll