Ledsen tjockis
Behöver nog bara skriva av mig lite....
Sitter och känner mig jätteleden. Är snart 50, har utflugna barn och är riktigt sugen på att ge mig ut och dejta.
Men jag är så rädd. Och nu till pudelns kärna; Så fet och äcklig!
Nej, jag är inte nån sån som aldrig haft nån man. Jag var jättesmal och fin i min ungdom, har varit gift och två längre förhållanden efter det.
Jag är fortfarande söt. Kan spela utåtriktad, charma, är omtänksam, har humor, rätt ok i sängen.
Men jag vågar ju inte lita på att nån man verkligen vill ha mig.
ALLA, även stora kvinnor har nån del på kroppen som de kan vara stolt över.
Inte jag. Skulle helst vilja gömma mig i en burka.
Ok, men banta då!
Är det inte för sent? Jag är förbannat lat (förutom zumba och sånt). Har sett serier på tv där överviktiga får ner och får en massa överskottshud och ser ännu värre ut än från början. Vågar inte gå till ett gym. Skulle skämmas ihjäl över att jag varken har kondis eller styrka.
Saknar bara närhet sååå mycket. Att få en kram, hålla han och...etc.
Nej, jag tänker inte bara gå ut och ragga vem som helst för en natt. Skulle inte ge mig något. Och bara tanken på att ligga bredvid någon och han skulle känna mig...ännu värre SE mig. Stackars sate.
Nej, jag förväntar mig inte någon fotomodell. Drömprinsen är av typen 2 meter lång, bred som en ladugårdsdörr. Hellre nåt kilo för mycket än för lite. Vill ha någon att hålla i.
Just nu är jag bara sååå ledsen....
