Ledsen tjockis

Jag är väldigt missnöjd med mig själv.

 Mitt inre är helt ok. Jag är en bra tjej. Men mitt yttre är bara en stor fet blobb. Jag har varit så elak mot mig själv och pratat om mig själv i såna ordalag så det är helt otroligt. Självförakt är nog det sanna ordet.

Jag skulle aldrig någonsin säga eller tänka såna saker mot någon annan.

Men jag har varit så dum mot mig själv så länge så jag märker inte ens längre när jag säger saker. Hånar mig själv.

Mina matvanor är inte de allra sämsta. Problemet är att jag rör mig för lite.

Min älskling blir ledsen när jag är så dum mot mig själv. Och han tycker synd om mig för att jag inte tycker om mig själv. Därför vill han hjälpa mig. Som sagt; jag är nog väldigt tjatig om hur ful jag är, men jag märker det inte själv. Det är en del av min vardag att tycka att alla är så mycket bättre och finare än jag.

Men jag är rädd för att det kan bli så fel om han ska försöka bli min PT.

Jag är rädd för att om jag fortsätter så här så kommer jag att förlora honom. Inte pga min vikt, utan för att jag klagar och inte gör något åt det.

Men jag är lat. Och är liksom så övertygad om att jag inte kommer att någonsin kunna gå ner så att jag har liksom gett upp innan jag ens har försökt.

Har säkert skrivit det tidigare, men jag gillar ju gruppträningar. Typ zumba. Men just nu vågar jag för fn inte ens gå till en träning för att jag är helt övertygad om att både tränare och övriga deltagare kommer att titta på mig. Äcklas över mig och tycka att jag är värdelös för att jag inte orkar ge järnet under hela passet.

Oj, så mycket det blev att handla om mig. 

Men det om min vikt och varför han vill hjälpa mig.

Den understrukna raden....stämmer så bra.

Det kan vara så att vi har bestämt att vi ska äta pizza. (Vilket jag kanske gör en gång varannan månad, innan jag får nån kommentar.)

När vi väl är där så har jag bestämt mig för en god pizza och verkligen ska njuta av den när det är så sällan. Så ändrar han sig och tar en sallad istället. Där kraschar det!

Hur fan ska jag kunna njuta av en pizza när jag ser ut som jag gör, medan han äter en sallad som verkligen inte behöver hålla igen. 

Då känns det bara som att jag är ett jävla svullo och jag blir irriterad och liksom ledsen på honom som liksom "sviker" mig. Som att han driver med mig och lockar mig till att äta dåligt. Fånigt va? 

Men han kommenterar inte. Har aldrig hänt. Det räcker med mina egna tankar. De jävlas tillräckligt med mig.

Hmmm.....nä, han kommenterar inte.

Han älskar faktiskt varje millimeter av mig. Eller det tror jag åtminstone.

Just hälsoaspekten...har nog liksom aldrig tänkts på.

Han är mest ledsen över att min dåliga självkänsla (och vikt) stoppar mig från så mycket i livet.

" Nej, jag kan inte göra det för tänk om jag inte orkar."

"Vill gärna hänga med på det där men jag tror inte att jag kommer att klara det."

"Nej, jag kan inte köpa det jag tycker är vackert för det kommer inte att vara fint på mig."

"Nej vi kan inte göra det i sängen för tänk om han ser alla mina valkar, eller jag är verkligen så ful från det hållet."

Jo, du har helt rätt i att jag gärna tar allt som kritik, även om jag vet att det inte är menat så.

Som ett exempel; På skoj nämnde han en sak vi kunde göra om jag hade string på mig. Han ville visa att han ville ha mig (i sängen). Gulligt av honom.

MEN: jag sparkade bakut. Sade att jag aldrig hade haft string, att jag var alldeles för fet. Att om han ville ha en tjej som passade i string så fick han minsann hitta någon annan!

Ni ser.... han försöker visa att han tänder på mig och jag tar det som en förolämpning och att han inte vill ha mig som jag ser ut. Jobbigt. Både för honom och mig. Vilken bitch jag är för att jag skäms.... 

Förstår inte. Driver du med mig?

Tycka mindre om honom?

Det kan han ju inte tro. Han blir ju bara snyggare och snyggare. 

Nä, det existerar inte.

Han är mest ledsen över att min dåliga självkänsla (och vikt) stoppar mig från så mycket i livet.
" Nej, jag kan inte göra det för tänk om jag inte orkar."
"Vill gärna hänga med på det där men jag tror inte att jag kommer att klara det."
"Nej, jag kan inte köpa det jag tycker är vackert för det kommer inte att vara fint på mig."
"Nej vi kan inte göra det i sängen för tänk om han ser alla mina valkar, eller jag är verkligen så ful från det hållet."

Jo, du har helt rätt i att jag gärna tar allt som kritik, även om jag vet att det inte är menat så.

Som ett exempel; På skoj nämnde han en sak vi kunde göra om jag hade string på mig. Han ville visa att han ville ha mig (i sängen). Gulligt av honom.

MEN: jag sparkade bakut. Sade att jag aldrig hade haft string, att jag var alldeles för fet. Att om han ville ha en tjej som passade i string så fick han minsann hitta någon annan!
Ni ser.... han försöker visa att han tänder på mig och jag tar det som en förolämpning och att han inte vill ha mig som jag ser ut. Jobbigt. Både för honom och mig. Vilken bitch jag är för att jag skäms....