Lämna "Allt" för man har känslor för någon annan?

Ja, hur gick det TS?

Jag tänker såhär kring din situation även om det var länge sedan.

När slängt ner ett glas i golvet och den gått sönder är det oklokt att ta upp den och slå sönder den igen. Det är också försent att fråga efter råd efter att man haft sönder glaset, särskilt när man haft sönder det flera gånger.

Jag menar alltså att du borde ha tänkt efter innan. De skäl du radar upp som gjorde att du övervägde att bryta din relation låter utifrån inte som allvarliga eller att de med all säkerhet kräver ett uppbrott. Det du borde ha gjort när du upplevde problem i relationen var att ta upp problemen med din partner, försöka lösa dem med henne, kanske gå i familjeterapi och ge relationen tid och sedan utvärdera. Att ta in en annan person i ekvationen är inte ett smart drag. Det är att slänga glaset i golvet. Ett glas som du har lagt ner mycket möda och stor energi på att forma och jobba med under många år.

Så vad tycker jag att du borde ha gjort i den situation du var. Ja, mitt råd skulle vara att bestämma dig och sedan stå fast vid ditt val. Det är inte värdigt att ändra sig flera gånger i ogenomtänkta beslut. Då är det bättre att ta fel beslut och stå för det. Om jag hade valt i din situation hade jag brutit definitivt med Elsa och gått tillbaka till Matilda och försökt att göra allt för att få henne att förlåta mig. Dels för att ni hade byggt upp så mycket ihop, att den relationen hade störst potential och att dina skäl att lämna är sådana som man kan lösa inom relationen. Men också för att sannolikheten att en relation med Elsa som du känt så kort tid har mindre chans att bli långsiktigt hållbar.

Det jag tycker att du och andra kan dra för lärdomar av detta är att man ytterst noggrant behöver tänka över sina beslut innan man tar dem, så att man blir riktigt säker på att det är det enda rätta. Detta för att man ska stå fast för dem. Om man istället ändrar sina beslut fram och tillbaka som du har gjort, visar det att man inte tänkt efter ordentligt innan och att man därför i onödan sårar alla inblandade.

En annan lärdom är att man vänder sig mot sin relation när man får problem och inte försöker lösa dem genom att låta sin attraktion växa för någon annan. Men det är förstås svårt att följa i alla lägen, vi är ju bara människor, men vi behöver ändå försöka hålla fast vid den regeln för att i största mån undvika blödande sår.

Hur menar du? Är rådet bra, så är det, oavsett om den som ger det skulle vara en notorisk otrogen typ som inte på långa vägar själv följer det. Eller om jag t.ex. skulle vara en oskuld som isolerar mig i ett hus i skogen och lever eremitliv, skulle inte det spela någon roll för bedömningen av det råd jag ger. Rådet tycker jag ska kritiseras utifrån dess kvalitéer och svagheter, inte vem som gav det.

Jag har inte varit otrogen själv, om det är det du menar. Jag har varit attraherad av andra personer än min fru, och då har jag berättat det för henne. I och med det har mina relationer för den andra försvunnit. När hon har varit attraherad av någon så har hon berättat för mig och då har hennes känslor försvunnit. Det är ett exempel på hur man kan göra för att lösa problem med attraktion för andra inom relationen. 

När man ingått en relation är man ju ett team tillsammans. Om det uppstår problem så jobbar man med det tillsammans.

Och ja, det låter ju enkelt i "teorin", men det är inte alls lätt. Det kräver ju att båda har modet att öppna sig, kommunicera, visar sina svagheter och söker och accepterar kompromisser som ibland kräver personliga offer. Det är inte lätt att lösa problem i en relation, men det är ändå bättre än att sopa dem under mattan och riskera att bli fånge i sin attraktion till någon annan.

Även om min fru och jag inte har varit otrogna mot varandra, så har vi ändå stora problem i vår relation. Vi kan kommunicera men vi är väldigt olika. Så vår relation är inte den "lovestory" (LOL) som det verkar ovan, men just när det gäller attraktion till andra, har vi lyckats hålla den konflikthärden på stången hittills.

Vet inte om det var svar på din fråga.

Nej, ingen av oss är svartsjuk på det sättet, tack och lov.

Vi kan tycka att det är kul att prata om t.ex. min frus arbetskamrat som han har känt attraktion till och fundera över hur hennes liv tillsammans med honom hade blivit. Eller fundera över hur han hade varit i sängen o.s.v. 

Min fru har t.ex. ätit middag med honom på restaurang bara de två, men det är inte något jag har brytt mig om. Hon har ju valt att vara tillsammans med mig, så varför skulle jag bry mig om det? Jag tror också att eftersom hon är öppen med mig om det så blir jag inte misstänksam utan kan lita på henne på ett annat sätt.

Skulle det komma fram att hon hade varit otrogen hade jag förstås blivit väldigt svartsjuk, arg, sårad och ledsen. Men själva attraktionen, eller att de umgås ibland blir jag inte svartsjuk över så länge hon väljer mig, om du förstår. Sen är det ju samma för henne när jag berättar om personer jag har blivit attraherad av. Jag har förstått att det är ganska ovanligt att man kan vara öppna inför varandra med sådana här saker, men det är något jag rekommenderar. Jag tror att det minskar risken att bli otrogen, när man berättar om sin attraktion till någon, då pyser liksom luften ur den attraktionen.