Vi som försökt bli med barn i minst 8 månader

Jag ska skaffa mig ett digitalt test under början av nästa vecka. Tog ett nytt i morse. Lägger in bild bredvid gårdagens. Har jag i så fall haft någon extra ägglossning utan att veta av det, eller kan det vara så att jag haft en vanlig mens även fast jag var gravid??

Efter otroligt mycket velande fram och tillbaka har vi nu sökt hjälp och kommer redan i veckan få komma för ett första möte. Känns bra med otroligt jobbigt! Har nu berättat för närmaste familjen också. Gråter floder för att jag insett att detta inte kommer att gå på egen hand. Har försökt förneka problemet i ett halvår men nu är det dags.

Åh, vad skönt att ni har tagit det steget ändå. Förhoppningsvis finns inget 'problem' utan bara att det tar lång tid för er också:) Uppdatera gärna senare hur det går med allt.

Massa styrkekramar! <3

Så himla bra att du sökt hjälp och att du berättar för familjen! Det är helt ok att vara ledsen men tänk på att det inte behöver vara något ?svårt?. Kanske är det ?bara? dina värde på sköldkörtel som ställer till det, eller hur va det, hade du redan kollat det? Jag har glömt.... jag hejar och stöttar!!!

Jag svarar båda i samma inlägg :)

Det känns såå skönt! Världens sten lättade! Men är ju samtidigt så ledsen. Förhoppningsvis bara något litet som ställer till det... har inte tagit prov för sköldkörteln. Men det görs väl i veckan för då ska blodprover tas :)

Håll oss gärna uppdaterade med hur det går, om du orkar!

Absolut! :) blev ?inspirerad? av att det var en till här i gruppen som skulle söka hjälp till veckan. Blev i alla fall tagen på allvar direkt, de ställde inga frågor (vi har ju egentligen inte försökt 1 år än, men snart). Fick tid samma vecka, så detta ska nog bli bra!

Det kommer bli super, och det är verkligen en lättnad i hjärtat när msn kommer dit och utreder, så upplevde jag det iallafall :)

Har du ringt om utredning än? Du inspirerade mig så jag ringde idag. Känns så läskigt. förstår dina blandade känslor...

Skrev i en annan tråd men där är det tyst så kopiera mitt inlägg hit istället. Hoppas det är okej :)

Jag fick mitt första barn för 13år sen som tyvärr inte föddes till det här livet. 

Har också en dotter på 10år och en son på 6år. 

Alla 3 är tillverkade trotts olika preventiv medel, kondom, mini piller, hormon spiral. 

Träffade min stora kärlek för 5 år sen och vi försöker få en liten 4a men 7 månader senare är det inte ens tendenser till ett +. 

Min mans föräldrar hade jätte svårt att få barn och fick bara honom. Är det ärftligt? Jag borde ju inte ha problem med tanke på att jag har 3barn? 

Han säger att kommer det så kommer det. 

Men jag börjar oroa mig för hans självkänsla, han visar hela tiden bilder och pratar om kollegor och bekanta som har bebisar eller väntar bebis. Nu har hans närmaste vän precis gått ut med att han ska bli pappa och min man gratulera honom stort sen smet han iväg in på toaletten. Jag vet inte men jag tror han gick in och grät. 

Jag tror inte han vågar testa spermakvaliten i rädsla för att få en negativ dom, men jag känner att vill vi ha hjälp är det bra att börja nån gång. 

Hur gör man? Jag vill inte pressa honom. Han är en underbar bonuspappa och jag vet att han är så värd en egen mini-me.