Singelmamma - osexigt??

Jag skulle fylla 40 när jag träffade min sambo, som skulle fylla 31.

Han hade inga egna barn eller varit i någon seriös relation med någon som har barn. Jag hade två förskolebarn på heltid, utan någon som helst avlastning.

Han tycker att jag är det sexigaste och snyggaste som vandrar på denna jord, trots mammakilon, mysbyxor, håret i en knut och en morgonrock som har både snor och gröt inkletat.

Det är mycket med småbarnslivet som varit svårt för honom att förstå. Främst att barn inte beter sig som vuxna och inte har samma tänk, så han har ifrågasatt deras beteende många gånger. (Fel färg på tallriken, inte ?kan? ta på sig skorna vissa dagar, att det är viktigt med godnattpussen, att dom gör samma misstag och fel hela tiden och inte lär sig av detta osv). Även ansvarsdelen och uppoffringarna har varit svårt. Att man måste styra livet efter barnens mat och sovtider, att man måste se till att tvätt, middag, städning etc görs regelbundet för att det snabbt växer till berg annars osv.

På så sätt hade det varit enklare att träffa någon som har barn sedan tidigare. Men alla är vi nybörjare nån gång med barn och familjeliv, så jag har accepterat att han betett sig som en självisk ungkarl många gånger, för han har också visat att försöker ta till sig familjelivet.

Nu väntar vi gemensamt barn och han är verkligen lyrisk över detta. Han säger att det bästa med att få bli pappa är det är jag som är mamman och jag skulle inte bli helt förvånad om det dyker upp ett frieri snart.

Så jag pratar för min sambo när jag säger att mammor definitivt är dejtbara.