Provoceras av kejsarsnitt!

Läs #159

1 av 10 barn som föds vaginalt har problem med andningen.

Om vaginalt alltid skulle vara bäst. Varför finns det då urakuta snitt?

Vem har sagt att vaginala födslar Alltid är bäst? Snitt finns av en anledning och räddar många liv. Urakuta snitt som du nämner är ju livsviktiga. Tror du fått det om bakfoten. Vaginala födslar är inte alltid bäst och om någon sagt det så tänkte nog inte den personen på dem medicinskt viktiga snitten.

Självklart, men det glömmer många av.

Det tror jag inte. Vi som provoceras av onödiga kejsarsnitt har inga åsikter om det är ett nödvändigt snitt. Medicinskt nödvändigt och inte för att den blivande mamman är "rädd". Sånt trams vill iaf inte jag bidra med mina skattepengar till.

För jag vill ju jättegärna att mina skattepengar går till att själviska och oempatiska människor ynglar av sig...

Nehej? Vad får dig att skriva den kommentaren till mig?

För att du är självisk och oempatisk som sätter dina årliga ören framför andra kvinnors välbefinnande.

Det är helt felaktigt.
Det är väl snarare du som är det som utnyttjar skattepengar i onödan?

Har följt tråden med stort intresse. Och skulle vilja dela med mig av min åsikt om detta ämne.

Jag väntar mitt fjärde barn med bf den 14 november. Dock kommer bebisen att födas med ett planerat kejsarsnitt, just för att jag starkt önskat att få det. Det finns inge medicinska orsaker till att barnet inte skulle kunna födas vaginalt utan det är jag och bara min egen ångest som är orsaken.

Orsaken är att mitt första barn avled i magen och jag blev tvungen att föda fram flickan vaginalt, av den enkla orsaken att det är en läkande process fysiskt och psykiskt att göra så. Mitt andra barn kunde inte födas vaginalt då moderkakan låg för utgången. Dock blev snittet ändrat från planerat till ur akut då jag började att öppna mig och moderkakan lossnade. Mitt tredje barn fick en dödsdom i vecka 36 då man upptäckte grava hjärnskador till följd av en ovanlig kromosomstörning. Förlossningen startades och flickan avled under förlossningen och var avliden då jag födde fram henne.

Av dess orsaker varken kan jag mentalt eller orkar jag att vänta på att förlossningen ska sättas igång. Jag har svårt att se att det skulle komma ut ett levande barn helt enkelt.
Jag har fått min önskan om kejsarsnitt beviljad och operationen kommer att göras under full narkos på grund av att jag inte kan bli stucken i ryggen för bedövning.

Det är alltså extrem förlossningsräddsla som gör att det kommer att bli så här. Är det då fel av mig?