Varför ska staten finansiera aborter till stor del(borträknat våldtäkter och minderåriga) då sex inte är en rättighet?

Majoriteten av aborterna görs på Östra och IVF-behandlingarna görs på Sahlgrenska och inte så som du beskriver det. Ditt resonemang luktar antiabort-propaganda och att skuldbelägga kvinnor som av olika anledningar inte vill eller kan genomgå en graviditet genom att skriva "Tänk om vi som ville kunde fått adoptera dessa barn i stället." är hjärtlöst.

Du tänker inte på att kvinnorna skulle tvingas att genomgå en graviditet med alla besvär (som är hanterbara för de kvinnor som vill ha barn). Riskera sin framtida hälsa med inkontinens t.ex.

Att vara gravid och föda ett barn kan vara tufft både fysiskt och mentalt.

Sedan kan det vara så att kvinnor på den avdelningen hade kanske svårt skadade barn, egen sjukdom, kanske levde i en dysfunktionell relation där ett barn skulle binda de hårdare till mannen.

Vilka abortkliniker?

Och vad tänker du om alla tårar, kanske förlorad arbetsinkomst, livslånga skador efter förlossning osv för de kvinnor som då alltså skulle ha tillhandahållit er på våningen över barn för att bespara er era tårar?

Men om du tänker efter; är abort ett trauma, hur är då att gå igenom en hel graviditet o förlossning med ett barn man inte vill ha? Jag skulle tycka att detta var ett trauma också.

Därför man har grundinställningen i Sverige att barn ska vara hos sina biologiska föräldrar (och när det gäller adoption så är det inte endast kvinnans beslut, faderskapet måste utredas även där och är fadern känd, så är även hans åsikt viktig).

Det är även det tänket som börjar sprida sig bland de länder som är givarland till Sverige. Många länder prövar först de biologiska föräldrarna, sedan inom landet och därefter utanför landet.

Jag tror (och hoppas) att fler och fler länder arbetar för att det födda barnet ska få växa upp hos sina föräldrar.

Så jag är tacksam att man inte ens ställer frågan, när en kvinna kommer i sin värsta hormonstorm och ska ta ett beslut.

Vad har Jesus med aborter att göra.

Vad har barnlösa med valet att göra abort, de barnlösa blir ju inte mer barnlösa för att de som oönskat blir gravida tvingas att genomgå graviditeten.

Finns visst möjlighet att adoptera bort ett oönskat barn sker ett antal ggr varje år.

De barnlösa som inte godkänns för adoption blir inte mindre barnlösa för att oönskade barn föds och lämnas för adoption.

I länder med svårighet till abort finns det överfyllda barnhem trots att det är mindre kontroll för att adoptera 

Jag  vet att kompisar till mig har gjort abort, men inget som de ältar öve och jag vet inte ens när de gjort det, bara att de har gjort det (när de var unga).

För att det inte finns ett tredje alternativ.

Bara tanken är helsjuk.

Tror inte att någon, endaste en, skulle välja att gå igenom en graviditet och förlossning med ev, i värsta fall, livslånga men som t ex inkontinens, totala repturer med även analkontinens, risken att inte kunna få fler barn när man önskar... bara för att ge bort barnet.

Abort är en rättighet som måste på alla sätt, villkorslöst, värnas om.

Det är den ofrivilligt gravida kvinnans rättighet.

Din rättighet som ofrivilligt barnlös är att få de olika behandlingar som finns att tillgå. Om villkoren uppfylls.

Var istället glad över att ha fått dina IVF;er istället för att tjata om att få adoptera på dessa villkor.

Det var mer som att göra sig av med en mardröm faktiskt. Det var jävligt skönt att ha den möjligheten.

I princip alla sena aborter görs vid en graviditet som är önskad men där fostret är skadat, mammans psykiska eller fysiska är hotad, där omständigheterna radikalt ändrats under graviditetens gång eller där de gravida kommer till insikt att det inte kommer att fungera att bli förälder

Lägg av, jag blandar inte ihop något.

Den enda anledning jag kan komma på att föda ett barn för att sedan adoptera bort det är till ens närmaste väninna, ens dotter eller annan liknande oerhört närstående skulle be om det.

Men då är det en annan fråga och inte en inställd abort.

Jag känner en kvinna som gjort en abort som fick godkännas av socialstyrelsen.

Hon var 50+ och trodde inte att hon kunde bli gravid längre då mensen upphört sedan ett halvår... men det kunde hon.

Hon hade redan både barn och barnbarn och för hennes del fanns bara ett val. Abort.

Hon säger än idag att hon tackar sin skapare att hon upptäckte det i tid och slapp föda det. (Fast hon fick ändå föda ut det...)

Nu är det få som aborterar sent. Och ja, en vän som aborterade sent hade gärna fött barnet, men eftersom barnet hade en skada som gjorde att det inte kunde leva utanför livmodern så var hon tvungen att ta detta beslut. Det är en stor sorg hos henne. Den andra som aborterade lite senare än 12 veckor var en då, kursare, som kommer från ett katolskt land, katolik, som blev gravid efter, med dagens lagstiftning, våldtäkt, i sina föräldrars hemland. Hon kunde då inte utföra en tidig abort, utan var tvungen att vänta tills hon kom tillbaka till Sverige. Att gå igenom en graviditet var inte ett alternativ, dels pga omständigheterna hur hon blev gravid och att hon dessutom var fullt upp i sina studier och ville inte avbryta dessa. Hon har två barn nu och hon ångrar inte sin abort, även om det var tuffare än en tidig.

Lägg av, jag blandar inte ihop något.

Den enda anledning jag kan komma på att föda ett barn för att sedan adoptera bort det är till ens närmaste väninna, ens dotter eller annan liknande oerhört närstående skulle be om det.

Men då är det en annan fråga och inte en inställd abort.

Jag känner en kvinna som gjort en abort som fick godkännas av socialstyrelsen.

Hon var 50+ och trodde inte att hon kunde bli gravid längre då mensen upphört sedan ett halvår... men det kunde hon.

Hon hade redan både barn och barnbarn och för hennes del fanns bara ett val. Abort.

Hon säger än idag att hon tackar sin skapare att hon upptäckte det i tid och slapp föda det. (Fast hon fick ändå föda ut det...)

Vill man adoptera bort ett barn behöver man inte kämpa, skriver både mamman och pappan på papperen är det bara för den som fött barnet att gå hem från förlossningen timmar efter födseln och inte se tillbaka. Processen startar direkt dock så finns det ett antal ångerveckor innan adoptionen går igenom och under den tiden är barnet placerat i familjehem eller på någon institution