Ni som är singlar

Limajo

Tue 16 Jul 2019 21:02
132 svar

Citera Återställ Anmäl

Ni som är singlar

Nej jag längtar inte efter en relation. Jag har haft tre längre relationer men är nu singel sedan snart två år tillbaka. Jag har mina barn, min familj och mina vänner. Bra jobb med fina kollegor. Två katter som värmer fötterna på mig i sängen.

Jag har känt i alla mina relationer att jag hamnar på minus. Det har varit tre fina män på många sätt men jag har varit den som anpassar mig mest och jag har inte riktigt fått samma stöttning och engagemang tillbaka. Jag vill inte hamna i den situationen igen.

Det är möjligt att jag kommer att känna mig ensam när barnen är större men de närmsta åren kommer jag inte att söka efter en relation.
Limajo

Tue 16 Jul 2019 21:31

#59

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Nyfiken på er där ute) skrev 2019-07-16 21:21:46 följande:
Tråkigt att du träffat fel sorts män, för det är nog verkligen så. Finns bra och finns sämre människor.

Nej nu misstolkar du mig helt! De har inte varit dåliga män. Inte alls. Det är rätt grovt att kalla någon för en sämre människa. Det är dynamiken i relationerna som varit dålig. Jag har inte vaktat tillräckligt på vad som är viktigt för mig. De har inte varit tillräckligt lyhörda. Felet, om man ska kalla det fel, har funnits hos båda. När jag stått på mig har de i vissa fall inte kunnat ge mig det jag behöver, och därför tog två av relationerna slut. Jag är inte ledsen eller bitter över det. Jag har haft tre på många sätt fina relationer med många glada stunder och en av männen är fortfarande en av mina bästa vänner.
Limajo

Tue 16 Jul 2019 22:36

#71

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Nyfiken på er där ute) skrev 2019-07-16 21:38:19 följande:
Man hade först kunnat säga att du inte är en förhållandetyp, men samtidigt säger du att det var dem som gjorde att det sprack - då är det ju visst *fel* på de männen och inte på kärlek/förhållanden överlag. Eller är jag trög nu?

Du verkar inte alls förstå. Det är inte fel på kärlek eller på förhållanden eller på männen jag levt med. Det har varit just de relationerna som inte varit hållbara i längden. (Men fortfarande med många lyckliga stunder längs vägen.)

Jag känner mig inte bränd men mitt liv är ganska fullt. En relation, på den nivå jag vill ha mina relationer, skulle innebära en massa pusslande som jag inte är redo att göra just nu, och umgänget med en man värt den mödan för mig i det här skedet av mitt liv.

Och eftersom du undrade deras status. En är gift sedan många, många år, en har relativt nyligen inlett en relation, en är singel. Vad det nu säger dig?
Limajo

Wed 17 Jul 2019 06:42

#81

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Nyfiken på er där ute) skrev 2019-07-16 22:44:39 följande:
Det undrade jag bara av ren nyfikenhet. Så du har byggt upp denna aktiva tillvaro för att du vill och inte för att du anser att det är lättare som singel?

Jag har aldrig definierat mig utifrån min relationsstatus. Jag är självständig och tar ansvar för mitt eget liv. Sådan har jag varit i mina relationer också och det är väl därför som jag inte mått bra när jag känner att det blivit för många kompromisser. Nu känner jag att mitt liv är enklare som singel. Att vända ut och in på mig själv för att även klämma in rollen flickvän bland mina andra roller är liksom inte värt det. Så svaret är ett dubbelt ja. Ja jag vill det och ja det är lättare.
Limajo

Wed 17 Jul 2019 11:26

#87

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Nyfiken på er där ute) skrev 2019-07-17 11:15:45 följande:
Jag respekterar ditt beslut att leva ensam även om jag aldrig hört från människor i par att uppoffrandet skulle vara partnerskapets stora ok. Själv tycker jag det verkar skithäftigt att vara någons pojkvän, men vi har alla olika erfarenheter och livsberättelser som leder fram till våra val.

Men det är ju bara att läsa i det här forumet om massor av personer som gör saker för sina partners och bemöts av bekvämlighet, likgiltighet och olika former av svek. Sedan känner så klart människor i lyckliga förhållanden inte att det är en uppoffring, det blir det ju först när relationen börjar skava. Som jag skrivit har jag haft många lyckliga år med mina partners. Men det som känns som självklarheter när man känner sig älskad och uppskattad i ett förhållande i jämnvikt kan bli en belastning när förhållandet kantrar.

Hur gammal är du om jag får fråga?
Limajo

Wed 17 Jul 2019 17:33

#97

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Nyfiken på er där ute) skrev 2019-07-17 15:32:53 följande:
Har hört minst lika många fall av partners som kämpar och tar sig igenom saker tillsammans stärkta av erfarenheten, men hur som haver så är Familjeliv nog ändå inte representativt.

Runt 30, why?

Nej Familjeliv är inte alls representativt för alla par, man skriver ju knappast här för att säga att allt är frid och fröjd med livet. Men då du sa att du inte hört folk beklaga sig över uppoffringar ville jag påtala att det ändå är rätt vanligt här. Det finns par som är lyckliga till största delen av tiden, det finns par som kämpar och hittar varandra igen och det finns par som kämpar och där det tar slut. Jag tycker du verkar ha svårt att se frågan från många olika håll som att det antingen bara är rätt eller bara är del (din kommentar om att mina ex var sämre människor t.ex). Det är ett sätt en ung person ofta diskuterar på, därav min fråga om din ålder.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Ni som är singlar

Ni som är singlar

INNEHÅLL