Vuxet barns beteende

Jag är ett vuxet barn, och jag åker lite hipp som happ till mina föräldrar. Då hjälper jag förstås till med småsaker som att diska och så, men jag kommer ju som gäst i första hand. Det skulle kännas väldigt märkligt för mig om mina föräldrar skiljde sig och mina ena förälder fick en ny som inte gillade att jag kom över oanmäld. Tänker att olika familjer har olika "kulturer" när det gäller hur man gör, och jag kan erkänna redan nu att jag hade haft väldigt svårt att acceptera läget om en ny person kom in i vår familj och ville ändra på det. 

Men om det är så att din sambo vet och bara vägrar berätta det för dig så är det ju lite konstigt. Det är ju en väldigt enkel sak att göra (att berätta). Så på så vis tycker jag inte det vore konstigt om du krävde av din sambo att hen delar med sig av den information hen har angående det vuxna barnets besök. 

Dags och dags. Det är ju som sagt olika från familj till familj. I min familj gör vi på det sättet att man kommer över lite som man vill. Om mina föräldrar skulle få för sig att det inte är okej längre så hade jag ju varit tvungen att acceptera det, men det hade ju aldrig hänt. De vill ju ha det så här och är i sin tur likadana med sina föräldrar. Men skulle en styvförälder ha hårdare "regler" än mina faktiska föräldrar... ja, då skulle jag helt enkelt inte tycka så mycket om den personen. Jag gillar att vi har en open door policy i vår familj, och jag skulle bli besviken om det plötsligt ändrades. 

Precis, man kan inte rå för hur man känner. För mig är det den där öppenheten och just det där att man kan komma och gå lite som man vill som nästan definierar "familj". Säger inte att det måste vara så för andra, alltså. Men det är det jag tänker på när jag tänker på min familj. Så jag hade blivit ledsen och besviken om någon annan kom in och ändrade på detta. Hade undrat vad min förälder ser i den personen (det är ju trots allt mina föräldrar som gett mig den här synen på hur det fungerar i en familj). 

Så jag har ingen jättebra lösning på ditt problem. Det ena alternativet är väl att försöka gilla läget (men som sagt, att kräva att din sambo meddelar när hen vet att barnet är på väg är ju helt rimligt). Det andra att hitta någon som delar din syn på saken, även om det kanske låter lite drastiskt. Och det tredje är antagligen att försöka hitta någon slags kompromiss, men då finns ju risken att du inte gör dig jättepopulär hos barnet. Det får du kanske leva med i så fall. 

Jag vet faktiskt inte.

Men min sambo är i den situationen. Hans mamma har en ny, och han ramlar fortfarande in i deras hem, och det gör hennes nya mans barn också för den delen. Så det beror väl helt på hur den personen är antar jag.