Antidepressiv medicin

Jag tycker du ska testa. Det är så olika med biverkningarna att det inte går att säga generellt. Ibland får man testa sig fram. Och om du skulle få biverkningar som gör att du känner att det inte är värt det, så är det bara att sluta igen. 

Folk som har depression har svårt att bestämma sig att ta steget. Försök att göra det ändå! Det kan nämligen också bli så mycket bättre. Oftast blir det så. 

Tack! Jag har avstått tidigare, tänkt att jag skulle klara det ändå, men nu märker jag att jag blivit känsligare, eller hur jag ska säga, lättare att ramla ner i "svarta hål" eller hur jag ska säga. Så nästa gång jag träffar läkaren tänker jag ta upp att jag vill testa. 

Det är svårt att veta vad som är rätt. Det jag vill säga är hur fruktansvärt svårt det kan vara att sluta med SSRI. Googla utsättningssympom innan du bestämmer dig. Läkare säger alltid att det inte är beroendeframkallande som ett mantra, men de har dock utsättningssymtom som för många kan vara långdragna och otroligt jobbiga. Jag kommer aldrig att börja igen. Värsta jag gjort.

Själv har jag tagit SSRI tre perioder i mitt liv, tar nu ett SNRI-preparat sen 6 år tillbaka som tydligen ska vara rena rävgiftet när det kommer till utsättningssymptom (enligt Google..) men just den här sorten har gett mig hela livet tillbaka, så det har aldrig varit något alternativ att vara utan. Ser heller aldrig att jag skulle ha en anledning att sluta med den då jag utan medicin alltid haft ångestproblematik och väldigt pendlande sinnesstämning som orsakat mkt lidande.

Om du känner att du vill testa så tkr jag absolut att du ska göra det, tänk bara på att man ibland får testa några olika innan man hittar rätt.

Angående utsättningssymptom så har jag själv inte upplevt några. Då har jag förstås trappat ner långsamt. Och jag har flera andra personer i min omgivning som har slutat igen med antidepressiva, utan nämnvärda problem. 

Jag åt ssri i cirka fem år (sertralin) och äter nu snri (venlafaxin). Jag har varit otroligt nöjd! Jag har gått upp i vikt (svårt att veta om det beror på medicin eller livsstil) men det har varit värt varenda kilo. Jag känner mig inte avtrubbad eller likgiltig. Jag är mig själv men utan de djupaste dalarna.

Jag blev avtrubbad , kände noll lust att göra saker mer än att äta o sova typ..gick upp 25kg. Dem första två åren togs ångesten o känslorna bort så jag kände mig lugn, självsäker osv men sen blev det värre o värre o när jag skulle sluta pga ett totalt känslolöst liv så tog de lång tid o ja gick igenom mkt skit.. men det funkar bra för vissa.. det äe olika

Självklart ska man trappa ner långsamt. Och det är det läkarna alltid säger, "om man trappar ner långsamt så går det bra". Tyvärr gäller det inte alla, vilket är något att ta med i beräkningen när man ska fatta beslutet. Det kan låta så enkelt att bara testa och sedan sluta om det inte fungerar. Tyvärr är det inte alltid så enkelt. För en del går det bra, för andra är det lite jobbigt ett tag och för andra är det ett rent helvete. Att sluta med Citalopram är det värsta jag upplevt och jag är långt ifrån ensam. Det var då jag började läsa om andra och vad läkare anser, men som de inte får säga till patienter. Så det är något att ha i åtanke. Men absolut, det kan självklart gå bra också, vill verkligen inte påstå något annat. Bara ge fler synvinklar.

Ts, du skriver att ångesten kommit efter specifika händelser. Då är ju terapi verkligen toppen. För många föds man som en ångestfylld eller/och deprimerad person. Då kan tabletter nästan vara ett måste. Om trauman har orsakat ångesten tror jag att man har bättre förutsättningar att bli bättre även utan tabletter.

Med det sagt, jag hoppas verkligen att du hittar en lösning som är bra för dig. Alla är vi olika. Kämpa på!

Håller med

Samma här! Slutade med citalopram efter ca 7års användande. Tog mig några år att fungera som en människa igen.. under 1-2 år hade jag sjuuka symtom från utsättningen.. fyfan aldrig igeb!