Hur förlika sig med att mitt barn har en frånvarande pappa?

Jag har också en sambo som är ett sk maskrosbarn. Bott i en massa fosterhem, förlorat sin pappa som barn, alkoholiserad mamma. Han ville också ha familj och allt skulle bli såååå bra. Det kunde blivit såååå bra om han bara fanns där när det gällde.

Min erfarenhet är att vuxna med särskilt svåra uppväxter klarar inte familjelivet. Dom tror att barnet automatiskt gör en till familj. Inte att barnet har behov och att man måste arbeta för det. När det krisar så krisar dom.

Jag borde lärt mig vid första barnet. Det blev lååångsamt bättre men då ville han uppleva allt igen och få göra det bättre och han kraschade totalt när andra barnet kom.

Vi försöker att leva varje dag som en familj och han söker hjälp för sina problem.

Var glad att han frivilligt håller sig borta, så ngt verkar han förstå i alla fall.