Hur förlika sig med att mitt barn har en frånvarande pappa?
Min yngste sons mamma lämnade oss när han var ungefär åtta månader gammal(sonen fyller tre nästa gång). Jag drev mig själv till vansinne genom att försöka förstå varför hon gjorde som hon gjorde. Jag stångade mig blodig när jag försökte få henne att ta sitt förnuft till fånga och vara en förälder. Misstaget var att jag trodde att allt var logiskt och att man kunde resonera sig fram till ett samarbete. Det går inte och du kommer bara bränna ut dig själv och köra dig i botten när du försöker få deras relation att fungera, allt till ingen nytta eftersom när du inre längre orkar göra konstgjord andning på deras relation så kommer den att krascha ännu hårdare och det kan jag säga sliter på psyket. Mamman till min yngsta träffade honom någon gång varannan vecka fram till att han var runt ett år men det var enbart för att jag kämpade för att det skulle funka, sedan jag slutade vända ut och in på mig så har hon träffat honom kanske fem gånger på över ett och ett halvt år. Hon glömde till exempel av hans andra födelsedag(det är slitsamt att vara partyprinsessa).
Det som verkligen gjorde susen för mig var att jag fullständigt accepterade läget och började njuta fullt ut av möjligheten att få vara förälder på heltid. All energi som jag tidigare lagt på hennes havererade föräldraskap lägger jag på vår relation och på att orka vara en bra pappa(för det är inte alltid lätt, speciellt inte när man aldrig får tid att andas och återhämta sig). Man får verkligen vara defaitistisk och inte tänka på vad som kunde varit eller hur det borde vara; det är lika produktivt som att hänga upp sin privatekonomi på en eventuell trissvinst. Var ingen dörrmatta och låt honom verkligen inte få ha någon slags kärleksrelation med dig. Jag pratar aldrig skit om mitt ex eller är oresonlig och straffande mot henne men hon vet numer att jag inte tummar på mina regler. Vi hörs ett par gånger i veckan och hon visar viljan att så småningom göra en comeback i hans liv. Nu är jag bättre rustad för att möta henne eftersom jag vet att jag fixar detta själv så nu kan jag ställa helt andra krav på henne.
Fixa med allt det praktiska som underhåll och sånt, gå via Försäkringskassan om nödvändigt. Föreslå egen vårdnad och agera snabbt om han köper det. Alla hållhakar som han har på dig och alla saker som till exempel pengar som riskerar att göra dig bitter måste lösas för att du ska kunna känna dig fri i ditt föräldraskap.
Bullen1984: Det måste kännas fantastiskt bra att kunna ställa sig till en grupp som hela tiden är förfördelad istället för att bita ihop och vara sin egen lyckas smed. Ni är den kvinnliga motsvarigheten till den typen av män som beklagar sig över att ingen vill ligga med dem. Precis lika patetiskt. Även när det inte är mäns fel så är det ändå mäns fel. Du som försöker så split mellan män och kvinnor är ett minst lika stort problem men det är du för jävla indoktrinerad för att fatta.
Jag vet mängder av kvinnor som på olika sätt gör livet surt för män genom psykisk misshandel, som använder barnen som verktyg för att skada sina ex; hade de haft de fysiska förutsättningarna så är jag helt säker på att de hade använt sig av våld också. Det är för övrigt vanligt förekommande med kvinnor som tar till våld i nära relationer men som kommer undan just för att de är kvinnor. Jag skulle aldrig få för mig att skuldbelägga alla kvinnor för detta.