Hur tusan gör vi med rummen?

oj, tack så jätte mycket för så många bra svar. Inte vårt val riktigt att hamna där vi gjort. Det har vart mycket strul med min mor vi hyr huset av och jag och min man pluggar några år till och kan av den orsaken inte köpa hus än. Jag pratade med de två yngsta barnen (äldsta är hos sin pappa ett par veckor nu på sommaren, annars är hon där vh bara). De två yngsta blev först jätte sura för att vi ska flytta, dock har de vetat länge att vi måste, de har själva hört och sett hur deras mormor håller på. Men min yngsta hon kom med förslaget att de kunde få en våningsäng och då blev det direkt bråk om vem som ska sova överst och de löste de helt själva med att de sover överst varannan natt. Men sonen ville ha pappas ps4 i sitt rum också så det får han väl ha då så slipper jag det i vardagsrummet ;) . Så jag gjorde det nog mer komplicerat i huvudet än vad det var. Tydligen var de inställda på att dela rum utan att jag ens pratat om det med dem. Känns bra att äldsta nog får helt eget, hon har det tufft i skolan och är sällan med kompisar så hon behöver det privata mest av oss känner jag. Blir väl att köpa en bäddsoffa till min man och mig, det känns ju mindre lockande dock.Vardagsrum och kök är så litet så går nog inte att dela av, lite irriterande. Flytta från 150 kvadrat till 75. Blir en utmaning.  

Det är väl den absolut sämsta lösningen.

Hade helt klart låtit de två minsta dela rum, precis som ts nu beslutat sig för.

För mig? Nä jag ska inte bo med ts. Men sämsta för barnen. Eller tycker du det låter som bästa lösningen att tre barn ska dela på ett rum och ha ett lekrum?

Alla är individer, det vet jag. Men finner det mycket otroligt att de tre barnen skulle föredra den lösningen. Nu har det ju löst sig iaf. :)

Tycker du överdriver lite nu faktiskt. Jag har väl aldrig antytt att det skulle vara i närheten av barnmisshandel att dela rum. Mitt förslag var ju att de två yngre barnen skulle dela. En 12-åring leker nog inte särskilt mycket där resten av familjen bor utan har nog ganska stort behov av ensamtid.

Att folk i "större delen av världen" bor flera generationer i samma rum hör väl inte hit. Om de fick välja, tror du inte att de gärna skulle vilja ha lite mer space än så?

Och annars är det väl inget problem om föräldrarna får sova i vardagsrummet, ifall det bara är mysigt att bo trångt? Självklart vill också vuxna kunna stänga dörren om sig, men om valet står mellan föräldrar och barn ser jag det som självklart att barnen ska ha egna rumDu kanske ska läsa dina egna inlägg? 

Sedan undrar jag faktiskt; tycker du, med barnens bästa i åtanke, att det bästa är att dela rum? Varför är det bättre för 12-åringen att dela än att ha eget rum?

Att inte alltid, i alla sammanhang, ha barnens bästa i åtanke är inte nödvändigtvis samma sak som barnmisshandel. Simpelt exempel: Att låta ett barn vara uppe så länge det vill en onsdagskväll=trött skolbarn=inte barnens bästa i åtanke. Inte barnmisshandel.

Ett annat exempel lite mer likt originaldiskussionen: Att äta godis/kycklingsallad en lördagskväll och inte dela med sig till barnen utan låta barnen äta nåt mindre gott=inte barnens bästa i åtanke. Inte barnmisshandel. Förutsatt att det inte händer alla dagar då ;)

Fattiga människor kan säkert ha sina barns bästa i åtanke, varför skulle de inte kunna ha det? Har man dålig ekonomi gör man oftast det bästa av situationen. Det bästa av situationen är dock väldigt sällan att låta tre barn i spridda åldrar dela rum medans föräldrarna har ett eget.