Sambon bryr sig inte

Vilken skit. Hur går det för dig nu? Att slemproppen går behöver inte betyda förlossning, men man kan ju tycka att som pappa borde man masa sig hem ifall det är dags.

Vill du inte ha med han på förlossningen så meddelar du barnmorskan det på förlossningen. Han får inte komma in om du säger att han inte ska vara med, oavsett om han är pappan eller ej. Du räknas som patient, inte han, och du bestämmer.

Men Jesus, sluta tramsa båda två. Ja han är en idiot som super i 15 timmar. Men du har antagligen kring 7 veckor kvar så slappna av lite, molvärk är inte farligt och det ger med sig.

Sen vad det gäller att han inte är med på förlossningen och jada jada, där är ni bara fåniga båda två.

Menar du att du ska ta ifrån honom förlossningen för att han super denna kväll??

Jisses......

Jag går in i v.40 idag och hade min sambo gjort så mot mig hade jag nog sagt åt honom att han kan stanna ute, vecka 33 eller inte det är saker man inte har kontroll över själv och om det är ens första som för mig så är allt nytt och läskigt och alla krämpor skrämmer en. 

Min sambo har knappt vågat dricka en öl på två månader "ifall att något skulle hända." om jag inte sagt åt han att vetu vad nu tar du en öl och slappnar av.
Förhoppningsvis kan ni sätta er ner och prata om det när han är nykter och du kan förklara att du behöver det extra stödet. 

Prata med BM om förlossningen och att det finns risk att han dyker upp. Ta med dig en annan anhörig. Den personen, personal och väktare kan mota ut honom OM han dyker upp. Men jag tror dörren ändå är låst?

Flytta NU. Berätta inte när du åker in.

Vet ju inte om det stämmer, men min känsla av ts är att det är någonting återkommande, att han sätter sig själv först och inte bryr sig om hur ts mår.

Jag tycker att pappor självklart ska få vara med och se sina barn föddas. Men dom får faktiskt "förtjäna" det. Man kan inte kräva att en kvinna i den situationen ska behöva ha människor runt sig som får henne att må dåligt.

Jag känner igen mig i detta, vill dock tillägga jag är tidigt gravid (v8). Har mått fruktansvärd illa, kräkts och molvärk som bara den. Är super rädd att jag ska förlora barnet och hjärnspöken gör det jobbigare. Jag bad sambon att inte supa så mycket då vi skulle iväg tidigt och jag mår fruktansvärd dåligt av lukter. Han kom in 04:30 dyngrak och osar alkohol. Jag blev, MEN, där stannar jag även för att försöka få självperspektiv innan jag reagerar. Han är vuxen, han måste kunna tänka på konsekvenserna själv. Jag blev arg för att jag behöver närhet, jag vill ju att han ska vara med mig HELA tiden just nu och det är ju inte bra?!

Du är helt berättigad till dina känslor, jag förstår dig helt och hållet. Tänk bara en extra gång innan du reagerar, dvs nekar att han får vara med under förlossningen. Du är hormonell går igenom något stort som kan vara läskigt emellanåt, men det gör han också... På sitt sätt. Prata med honom när han är nykter och mottaglig, berätta exakt hur du känner håll inte tillbaka. Men försök lösa ert problem, skapa inte mer problem. Red ut hur ni vill de nästkommande veckorna ska se ut, vad du förväntar dig utav honom.

Sen att han ens säger att han ska förstöra förlossningen för dig är ju väldigt märkligt... Har ni en bra relation annars?

Lycka till!!! :)

En man kan aldrig sätta sig in i hur det är att vara gravid viket gör att de har svårt att förstå hur det är med alla oro, smärtor och allt annat som händer i kroppen. Jag vet inte hur ofta han festar men min första tanke är att han inte gör det ofta och hade sett fram emot detta sen ringer du och säger att han ska komma hem för slemproppen gått och du har ont. Han har nog svårt att förstå varför det är så viktigt nu att komma hem och det har säkert hänt saker med din graviditet innan som du klarat. Vad hade han ens kunnat tillföra hemma i onyktert tillstånd?

Om du inte vill ha med honom på förlossningen för att han sårade dig nu så är det ingen bra anledning och kommer nog skapa ett avstånd mellan er. Det är mer en bestraffning. Det du kan säga är att du igår inte kände något stöd från honom och att du börjat fundera över om han kan ge det stöd du behöver under förlossningen. Då handlar det inte att du förbjuder honom utan att han behöver skärpa sig om han ska vara med.

Jisses, vad är det för killar ni väljer att skaffa barn med? Sen har ni dessutom mage att begära att de ska vara lika överkänsliga som ni själva?? Dom har fått göra det dom vill och nu är det bara att gå vidare i livet.