Ska jag som älskarinna berätta för frun att hennes man är otrogen?

Wow. Så vansinnigt elakt? Hoppas verkligen inte att du skickar något sånt här till frun, om du nu "tycker så synd om henne".

Och du, klart att du ska ha roligt och allt sånt, men se bara till att du kan stå för dina val sen.

Vad är det du håller på med? Tror du att du rättfärdigar ditt handlande med att berätta för frun? Vad är det exakt du vinner på att göra det? Inte ett skit! Vill du inte träffa älskaren mer så gör slut med honom då. Blandade inte in en massa andra oskyldiga personer. Det där med att vara halvspydig är bara så jäkla löjligt av dig.
Det är ingen dom ska syna några kort eller så. Lägg för fan av med det där spelet och sköt ditt istället.

Finns bara ett ord. Makalöst!
Köper att människor håller på trohet, köper också att vissa är otrogna eller bidrar till otrohet.

Är det sant det du skriver så är det verkligen lågt av dig.
Du lockar en man i säng och sen berättar du för frun.... Det är höjden av egoistiskt självtänk jag läst om. Du är gladeligen med på en massa lek och sex för eget nöje. När sen du tröttnat(eller blivit ratad) då sabbar du livet för mannen, frun barnen och barnbarnen. Har du accepterat att han var gift och du pippar med honom trots att du vet, då skulle du låta honom(eller någon vän till frun som upptäckt det) sköta skvallret.

Får hoppas att du fått den bekräftelse du sökte iom du aktivt deltagit och berättat om saker som förstört livet för både vuxna och barn.

Nä otrohet är inte så ovanligt, men att bygga upp en parallell relation och leva ett dubbelliv där man ljuger för båda; det är ganska så ovanligt.

Absolut. Otrohet bygger på löger och dubbelspel och det är där det oftast faller.

Självklart mår man bättre när man väl haft det jobbiga samtalet om man har haft turen att bli förstånd av sin partner, men åter igen sätter du likhetstecken mellan dig själv och hela mänskligheten. Finns självklart stora skillnader på hur modig man är och vad det svåra samtalet handlar om. Som HBTQ person har jag genom åren stöttat andra inför svåra samtal med partners, föräldrar och andra bekanta och vet att det för väldigt många är en väldigt tuff tid innan man samlat mod inför det som kan bli en total katastrof eller något underbart om man har tur

Utan att vara elak så måste jag nog säga att du framstår som rätt naiv

Der är svårt att förklara på ett kortfattat sätt, men det handlar om att man tappar bort sig själv när man inser att man levt i en lögn och att man försöker få grepp om tillvaron igen på något vis. Vem är jag egentligen? Vem har mina vänner och bekanta sett mig som? Vilka vänner visste om allt men ljög för mig? Har jag ens några vänner? Varför valde min man andra än mig? Hur tänkte han? Vad är det som är så dåligt med mig som gör att han väljer andra före mig? Hade jag kunnat förhindra eller förebygga det? Kan jag lära mig nåt för framtiden?

Tusen och åter tusen frågor som dyker upp när ens tillvaro visar sig vara en helt annan än man dittills trott.

Man funkar såklart olika i relationer. Jag har behov av att leva väldigt nära min man och känna mig trygg med vem han är. Om han ljuger så är han ju inte den man jag trodde jag kände. Det är som att man har levt med en främling, otroligt obehaglig tanke. Han har gått runt och låtsats för mig. Jag kände ett starkt behov av att ta reda på vem han egentligen var.

Hade kunnat skriva jättelångt om detta men hoppas att du förstår lite hur jag menar.

Sen det där sista du skriver. En annan människa är aldrig så obetydlig som en madrass med hål i för en normal person. Även om man har ons så är det mer än att man hittar en sak man använder ett tag. Om man verkligen ser andra människor som saker att använda sig av, låter man nästan som en psykopat ärligt talat.

Tycker inte att du ska besvära dig. Det kan inte ge dig nått positivt men kan helt klart fora med sig massa negativt. Dessutom kan du inte utan insikt I deras relation avgöra vad som är bra för vare sig henne eller honom.

Har sett väldigt manga idag som är hemlösa till följd av brustna relationer. Bostäder är svårt att få tag I och en skillsmässa kan verkligen sabba för de inblandade. Stolthet brukar få folk att fatta irrationella beslut som de sedan ångrar.

Det bästa du kan göra är att göra klart att du inte vill ha honom. Då kanske han gör en effort själv att lappa ihop det med frugan.

Vad hade du väntat dig, ovationer? Du är den som splittrade familjen och det är klart att de gaddar ihop sig mot den som förstört, även om yttersta skulden ligger på honom. Ännu ett bevis på att man inte ska avslöja otrohet när man själv är inblandad. Nu får du en kärlekskrank man efter dig, precis som jag förutspådde. Och kanske en frustrerad hustru...

Alltså hur kunde frun få tag i dina föräldrar? Extremt ovanligt efternamn eller känner hon till dig som barn till bekanta? Vad skulle hon säga till dem ens? Galet!