BF mars 2020 - stannar på FL

Hej hej, var jag som startade förra tråden, lite tråkigt att 90% valde att hoppa över till FB istället, men bra initiativ att skapa denna för oss som vill stanna.

Jag är väl en av dem som är längst gången beräknad 29feb (kul) eller 3 mars beroende på om jag ska tro Natural Cycles eller barnmorskan. Jag har en mild form av Hyperemesis (svårare gravidillamående som är konstant med kräkningar flera ggr om dagen) jag käkar Largigan Comp, Omeprazol, B-vitamin och ingefärskapslar men mår ändå illa nästan konstant. Kräks 1-2 ggr om dagen men hade säkert varit värre utan mediciner. Detta är mitt andra barn och jag var i samma sits förra gången. Förra gången var såklart skitjobbigt (blev bättre i v 16) men då var jag också så lyrisk över att vänta mitt första barn. Jag är glad nu med men det är inte lika spännande och därför svårt att känna att det distraherar från hur jag mår. Jag har troligtvis ca 5 v kvar av att må såhär och det känns ibland som att jag inte ska klara det. Men det gör man ju, ska träffa läkaren igen på onsdag och försöka bli sjukskriven, har ju pajjat hela semestern och hoppas på att få tillbaka dagarna i vår innan bebis kommer. Skönt att få skriva av sig!

En liten uppdatering från mitt håll. Jag har blivit sjukskriven till 1 sep med eventuell förlängning på grund av mitt svåra illamående. Jag kräks fortfarande nästan dagligen trots maxdos av Largigan Comp, B-vitamin och Omeprazol och illamåendet är dygnet runt. Men väldigt skönt att bli sjukskriven och slippa stressen över hur jag ska klara jobbet. Jag tror ändå saker och ting börjar vända något för jag har iaf mindre ont och är mindre svullen i magen (har magsäcksinflammation orsakad av den ökade magsyran). Grät massa i går kväll igen, jag är annars en sån som har ganska långt till gråt men har brutit ihop tre ggr under denna graviditet. Det är den här känslan av att gå igenom det här igen, alla sa att "oroa dig inte, alla graviditeter är olika och det finns ingen anledning för dig att det ska bli likadant igen". Och så är det ju, fast har man Hyperemesis så är chansen mycket stor att man får det varje gång. Så nu är jag här igen och undrar hur jag ska orka. Jag ser fram emot förlossningen. Det var den bästa delen (trots att det var 52h av värkar, kräkningar och ingen sömn ????)

En liten uppdatering från mitt håll. Jag har blivit sjukskriven till 1 sep med eventuell förlängning på grund av mitt svåra illamående. Jag kräks fortfarande nästan dagligen trots maxdos av Largigan Comp, B-vitamin och Omeprazol och illamåendet är dygnet runt. Men väldigt skönt att bli sjukskriven och slippa stressen över hur jag ska klara jobbet. Jag tror ändå saker och ting börjar vända något för jag har iaf mindre ont och är mindre svullen i magen (har magsäcksinflammation orsakad av den ökade magsyran). Grät massa i går kväll igen, jag är annars en sån som har ganska långt till gråt men har brutit ihop tre ggr under denna graviditet. Det är den här känslan av att gå igenom det här igen, alla sa att "oroa dig inte, alla graviditeter är olika och det finns ingen anledning för dig att det ska bli likadant igen". Och så är det ju, fast har man Hyperemesis så är chansen mycket stor att man får det varje gång. Så nu är jag här igen och undrar hur jag ska orka. Jag ser fram emot förlossningen. Det var den bästa delen (trots att det var 52h av värkar, kräkningar och ingen sömn ????)

En liten uppdatering från mitt håll. Jag har blivit sjukskriven till 1 sep med eventuell förlängning på grund av mitt svåra illamående. Jag kräks fortfarande nästan dagligen trots maxdos av Largigan Comp, B-vitamin och Omeprazol och illamåendet är dygnet runt. Men väldigt skönt att bli sjukskriven och slippa stressen över hur jag ska klara jobbet. Jag tror ändå saker och ting börjar vända något för jag har iaf mindre ont och är mindre svullen i magen (har magsäcksinflammation orsakad av den ökade magsyran). Grät massa i går kväll igen, jag är annars en sån som har ganska långt till gråt men har brutit ihop tre ggr under denna graviditet. Det är den här känslan av att gå igenom det här igen, alla sa att "oroa dig inte, alla graviditeter är olika och det finns ingen anledning för dig att det ska bli likadant igen". Och så är det ju, fast har man Hyperemesis så är chansen mycket stor att man får det varje gång. Så nu är jag här igen och undrar hur jag ska orka. Jag ser fram emot förlossningen. Det var den bästa delen (trots att det var 52h av värkar, kräkningar och ingen sömn ????)

Sorry, telefonen hängde sig, de sista ??? Var dessutom en skrattande emoji, glömmer att de inte funkar här.