svärföräldrar och barnvakt

min man säger att han inte orkar bry sig, att de alltid varit jobbiga ä tjatiga och endå inte lyssnar, han vill helst inte umgås så mycket med dem heller... Säger han iaf.

det där med huset, ja jag sprang ju ifatt å ifrågasatte å fick svarat att de tyckte jag skulle få ensamtid å slippa barnen.

(Kul när det var jag som föreslog skogspromenaden...)

nä de vill helst inte va här, de tycker de är för stökigt. (jag är inte pedant å dammsuger inte varje dag som svärmor..utan mer var 3-5 dag.)

De låter helt gränslösa. Om inte ens deras son orkar med dem är det väl ett ganska tydligt tecken på att det inte är du som överreagerar?

Låsa in dig så du får egentid? Herregud.

Jag hade inte bidragit till att upprätthålla kontakten i större omfattning. Det hade barnens pappa i så fall fått stå för.

Jag tänker att såna här trådar sällan är objektiva så jag trots Att du, interner vilje, utan för att hjärnan fungerar så överdriver en del. Jag tycker personligen att du överreagerar kraftigt och att du är otacksam. Det är väl självklart stt de Villy mågs med sitt barnbarn utan att du är där! Barn är ofta olika sig när de är utan sina föräldrar .varför kan de inte vara få passa överben natt? Vad är ehentligen problemet? Njut av livet mwd di respektive, gå på bio, gör nåt som ni gjorde innan barnen kom, ligg hela Dan och kolla på Netflix, vad som!

Om barnen ska få sova över där osv måste ju ni bestämma. Kan ni säga någon ålder för att minska tjatet? Tex att ni bestämt att barnet inte ska sova borta före 5 års ålder, eller vad ni nu har för tänk.

Vad gäller beaöken hos farmor och farfar är det väl bara rimligt att barnet umgås mest med dem då och inte med dig? Så länge barnet är ok med det förstås.

Men om du menar att de låste in dig i huset med vilje för att slippa dig är det försrås något aom är allvarligt fel och då är det svårt att svara "vanligt". I ett sånt läge måste ju träffar ske på ett extremt ordnat sätt eftersom de då ej kan ses som helt stabila vuxna.

Fast att de vill umgås själva med barnbarnen är.väl inte fel? Mina föräldrar kommer själva och vill ha barnen, så är det oftast en natt eller två. Det är inte barnvakt för min del eftersom det är DE som vill ha kvalitetstid med sina barnbarn. Ber jag Däremot om hjälp med barnen då är det barnvakt.

Problemet är ju inte att dina svärföräldrar vill vara barnvakt. Det är fint att de vill engagera sig i barnbarnen. Problemet är ju att de inte lyssnar på dig och din man, säger ni nej så ska det respekteras. Har ni provat att prata med dem? ?Vi upplever att ni inte lyssnar på oss när vi säger... det får oss att känna.. om det här fortsätter kommer vi..??

Du skriver att barnen har bra relationer med mormor och morfar och deras sambos. Får dom vara barnvakter då?

Nu kanske dina svärföräldrar är knäppa eller så överdriver du och är en hönsmamma.

Men i övrigt så skulle jag inte neka barnen tid med sina far/morföräldrar, våra barn har otroligt bra kontakt med sina och är där ofta. Dom älskar verkligen både personerna och att få vara där, det handlar för oss inte om att vi ska få egentid utan om att dom är viktiga personer i barnens liv som de verkligen vill vara med.

Mina var gamla och jag har knappt något minne av mina gamlingar själv det tycker jag är lite trist. Dom dog alla när jag var ung och jag hade inte den relationen med dom heller.