Ja ovissheten är värst tror jag.. Detta är 10:e försöket också så det känns hemskt surt. Känns också lite konstigt att det kommer liten blödning nu, två veckor efter "mensen".
Man spekulerar och oroar hela tiden.
Men om "mensen" jag hade var ett missfall vart jag ju befruktad max 2 veckor tidigare. Har hcg nivån i kroppen hunnit stiga så pass högt, att jag 2,5 vecka senare fortfarande visar gravid i vecka 4-5? Borde det inte sjunka snabbare vid ett sådant pass tidigt missfall? Eller har jag i så fall flera blödningar att vänta?
Åh tack, jag behåller en gnutta hopp ett tag till!
Kan det ha något att göra med att jag började med rosenrot kanske i så fall, att det blev ändringar?
Absolut. Fortsätter jag "vara gravid" vill jag kolla upp så att det finns något levande!
Jag har ju inte blödlit ut några klumpar eller annat konstigt, så jag håller tummarna och avvaktar. Har aldrig varit med om detta någon av mina tidigare graviditeter, men ingen är väl den andra lik..
Vet inte hur pass tidigt man kan se något via ett vul?
Men visst måste man väl ha rätt att få göra ett om man är orolig?
Låter som att det kan bli en lång väntan detta. Suck.
Okej. Närmast här är Uppsala eller Gävle. Får avvakta någon vecka då kanske och sen höra mig för och kolla runt.
Att hcg halten ökar genom blodprov är väl inte heller en garanti på att allt är ok, eller? Snacka om att jag kan lite om sånt här. Jag har inte haft några komplicerade graviditeter innan..
Åh vad skönt att höra att jag inte är ensam om att ha det här problemet!
Mina test ser fortfarande ut att bli starkare med tiden. Och vissa graviditetssymtom har jag. Men försöker också tänka att det ju fortfarande är rätt tidigt så att allt inte hunnit komma än. Jag är så nojig varje dag pga blödningen jag hade bara. Jag har haft 5 graviditeter innan, och ingen har varit såhär!
Ska försöka bygga upp stake till att prata till mig någon undersökning. Eller boka privat då.. Om det inte händer något annat innan dess. Tänker absolut inte gå med denna oro ända till ett ev rul.
Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan känns det som. Jag har haft några dagar då jag haft småblödningar. Så jag har bara gått och väntat på att syndafloden ska komma. Men nu har det varit lugnt med dem ett tag. Letar gravidsymptom för att försöka intala mig att det kanske inte är någon fara..
Tog ett nytt test igen i början av veckan iallafall. Vill att tiden ska gå lite fortare så jag kan göra ett vul och få reda på hur det står till egentligen.
Tack så mycket för många fina, värmande och lugnande ord. Vad gulliga ni är!
Jag har aldrig varit med om att blöda under graviditeten, och detta blir min 6:e.. Så bara att gå på toaletten har blivit ångest för man är rädd att upptäcka blod, och jag är rädd för att det ska börja rinna rätt som det är. Har aldrig varit så orolig under någon graviditet någon gång. Försöker slå bort alla mörka tankar och njuta av att det fortfarande är iallafall! Mest av allt vill jag bara se att det är något som lever. Jag ska försöka samla kraft till mig och försöka prata med bm om detta. Jag känner inte riktigt att jag orkar höra ord som att det är bara att avvakta osv. Man vill ju bli tagen på allvar.
Haha, har kissat, flera gånger idag, och tack och lov inget blod idag heller! Men man ska inte säga för mycket, haha.
Den underbara känslomässiga berg och dalbanan har börjat göra intåg iallafall. Tror jag är betydligt lyckligare än min sambo över lite graviditetssymtom! Haha!
Fortfarande inget mer blod, peppar peppar!
Jag försöker, verkligen! :)
Jag har dock inte så ömma bröst som jag brukar ha vid graviditet. Vet att varje är unik osv. Men Kan det också ha något att göra med att jag slutat amma för bara ca två månader sedan drygt?