Lvu

[quote=79805891][quote-nick]Anonym (Va?) skrev 2019-08-04 19:17:27 följande:[/quote-nick]Autism och Aspergers är samma sak. Aspergers finns inte som diagnos längre. Jag vet inte men jag utgår ifrån att ts har högfungerande autism (Asperger) och att soc oro beror på att ts pojkvän är våldsam och att de är rädda att han ska göra barnet illa.[/Du gör antaganden du inte borde göra. Med tanke på situationen borde vi väl luta åt att det inte är tal om en högfungerande autist vi har att göra med? Autismspektrumstörningarna har stor spännvidd och även om termen Aspergers syndrom är skrotad så fattar du vad jag menar. Det är stor skillnad på funktionsnivå och inget av det vi sett hittills av ts berättelse tyder på det du antagit.

Han är inte rörlig så han kan trilla ner

Han är inte rörlig så han kan trilla ner

Fast ts har ju skrivit att hon inte har en begåvningsstörning så troligen har hon högfungerande autism, mao normalbegåvad eller högbegåvad.

Bara för att man inte är förståndshandikappad betyder det inte att man är varken högfungerande eller normal/högintelligent.

Om ts har fått diagnosen autism utan förståndshandikapp så är hon normal eller högbegåvad.

Tycker ni soc har gjort rätt?

Eller smått lågintelligent utan att för den sakens skull ha ett handikapp, precis som människor utan diagnos finns på iq-spektrat.

Och jag stör mig på personer som dig - som inte ser det från barnets bästa.

Att dricka får man absolut göra men om man har blivit fråntagen sitt barn på grunder där man brister på intellektuell nivå samt omsorgsbrist så dricker man sig inte full utan man gör allt för att bevisa att man är kapabel till att ta hand om sig själv och att ta hand om sitt barn.

Här har vi en mamma som öppet skriver att hon inte orkar ge sitt barn den tillsyn som krävs för att barnet ska vara tryggt. Vi har en pappa som inte har uppehållstillstånd och som heller inte är snäll och behandlar TS väl och som även han brister i sitt föräldraskap. För hade mannen ifråga vart en duglig far så hade han kompenserat TS brister.

TS har bett om hjälp och det är ett domstolsbeslut som kommer upp snart. Kan TS få hjälp och stöd i det dagliga livet så barnet får rätt tillsyn och omsorg inte brister så ska hon absolut ges en chans.

Men blir hon inte berättigad hjälp och öppet säger att hon inte klarar av att ta hand om sitt barn - tycker du då på fullaste allvar att TS ska ha barnet hos sig istället för att barnet ska omplaceras?

Och bara för att barnet omplaceras så betyder inte det att hon inte kommer få ha en relation till barnet heller. Barnet Ian likaväl få komma till en stödfamilj där hon får ungås med barnet tills TS är kapabel och stark nog i aug själv att klara av att han barnet själv.

Du vet inte mer om situationen än vad vi gör men här har - igen - soc förmodligen agerat rätt för hade det bara vart en orosanmälan så hade dom inte gått in och tagit barnet