Inlägg från: Anonym (vilse) |Visa alla inlägg
  • Anonym (vilse)

    Klängig bonus

    Hej,

    Är 22 år och träffade sedan årsskiftet en ny kille efter ett smärtsamt uppbrott med psykisk och fysisk misshandel. Den nya killen är fantastisk, är genuint lycklig med honom och vi planerar långsiktigt även om vi är försiktiga med att förhasta oss.

    Min pv i fråga har två barn sedan förra förhållandet. Exet hatar mig och vill inte veta av mig, trots att jag umgås med hans barn på en nästan daglig basis(konstigt, hade jag haft egna barn så hade jag vetkligen velat veta vem mina barn umgås med). Barnen är väldigt söta och härliga att umgås med, men även otroligt krävande. I vanliga bonusrelationer brukar barn ofta klänga på förälderna. Yngsta har tytt sig till mig, lite för mycket. Han pendlar mellan att kalla mig ?X är min mamma? till ?X är min flickvän? osv. Han vill pussas och kramas hela tiden, hoppar på mig och sitter på ryggen och liknande. Han kräver att få sitta vid mig vid maten, i bilen, och blir förbannad och gråter när storebror får någorlunda uppmärksamhet av mig.

    Ett exempel kan vara när storebror säger ett skämt och jag skrattar högt. Då blir lillebror sur och säger att ?Jag vill inte att du ska skratta åt storebror istället för mig?. Jag är självklart VÄLDIGT noggrann med rättvisan och han får egentligen mer uppmärksamhet än storebror i dagsläget, som är mer självständig.

    Han respekterar inte privatliv och tillsägelser från sin pappa, dvs min pv. Jag älskar hela den här familjen och vill att relationen ska fungera, men känner att yngstas klängigare på mig tär extremt. Min pv har försökt prata med honom utan resultat.

    Är det någon som varit med om liknande eller kan ge råd? Observera att detta mest är en tråd för att prata ut, och jag dömer INTE barnet på något sätt.

  • Svar på tråden Klängig bonus
  • Anonym (vilse)

    [quote=79825163][quote-nick]Anonym (ingen fara) skrev 2019-08-11 23:37:07 följande:[/quote-nick]Hur gamla är barnen?

    Hur länge har du varit en del av barnens vardag?

    Hur långt mellan föräldrarnas uppbrott och du kom in i bilden?

    Gissningsvis är det en fas barnet kommer växa ur när han blir trygg med dig och förstår att du inte kommer försvinna.[/

    Hej!

    Barnet i fråga är 6 år. Brorsan är 10.

    Det har gått snart två år sedan skilsmässan och barnen har känt mig sedan mars ungefär. De har tagit det bra och uppvisar inga negativa känslor, även om jag förstår att de inte är bekväma med att uttrycka sig helt. Grabbarna är fantastiskt duktiga och bra på att anpassa sig. Det är mest min kille som är orolig då han ser att jag blir väldigt trött då jag aldrig får vara ifred från yngsta.

    Jag är ju medveten om att jag egentligen inte lever det liv som jag planerat, det är svårt att anpassa sig som ung bonusförälder och framförallt utan egna barn. Killen är inte ens säker på att han vill ha fler barn i framtiden, vilket jag egentligen vill. Är dock beredd att offra det för jag älskar honom, men vill kunna känna att relationerna gentemot hans barn flyter på utan svårigheter och att jag skall kunna få ha egentid om jag så önskar samtidigt som jag ger dem kärlek.

  • Anonym (vilse)
    Anonym (ingen fara) skrev 2019-08-12 10:30:08 följande:

    Jag tror du kan ta det lugnt. Om barnen inte ens känt dig ett halvår så kommer er relation utvecklas ganska mycket.


    Tack! Hoppas även jag på detta. Har bett idag att killen ska snacka med honom, inte anklagande, och bara säga att han inte ska vara orolig att jag inte kommer försvinna. Samt att jag sagt att jag älskar båda lika mycket.

    Vill verkligen få det att gå ihop, men det blir slitsamt i dagsläget.
Svar på tråden Klängig bonus