Tack! Hoppas även jag på detta. Har bett idag att killen ska snacka med honom, inte anklagande, och bara säga att han inte ska vara orolig att jag inte kommer försvinna. Samt att jag sagt att jag älskar båda lika mycket.
Vill verkligen få det att gå ihop, men det blir slitsamt i dagsläget.
Tycker du ska köra järnet när du umgås i bonusfamiljen men att ta ordentligt med pauser för återhämtning. Mår du bra och vilar knopp och själ regelbundet så kommer bonusfamiljelivet vara kul och du kommer att hantera barnen galant.
Tips för verkligheten. Behöver förankras hos pojkvännen. Känner du att det blir för mycket så tar du träningsväskan och drar iväg och tränar. Eller drar iväg med nån kompis och fikar. Helst behöver du göra det redan innan du känner dig urless. Det bästa är att du drar när det är på topp för att du ska längta efter att få komma tillbaka så fort som möjligt. Och det allra bästa att planera in det på förhand. Vet du med dig att du inte orkar vara i bonusfamiljen mer än 2 kvällar i rad utan att bli supertrött så ska du planera för att vara på egen hand varannan eller minst var tredje kväll.
Ts, utan att vara någon barnpsykolog så tror jag att det yngsta barnet påverkats av skilsmässan och blivit otrygg av den. Låter som rädslor för att viktiga människor kan försvinna hur som helst. Och då föräldrarna framförallt. Tror att föräldrarna i det här fallet skulle behöva förklara för honom om att föräldrar kan sluta älska varandra och skilja sig men att kärleken till barn består och att de två aldrig kommer att lämna sina barn. Sedan behöver föräldrarna samarbeta för att i verkligheten visa att deras kärlek för barnen är starkare än någon skilsmässa.
Men ts, det här är ingenting som du kan göra. Du behöver förhålla dig till barnet. Tycker att du ska göra ditt bästa när du är där med din bonusfamilj men inte vara med mer än vad du mäktar med.