Orolig för att blivande sambo ska sluta jobba...

Med risk att låta krass är även ohälsa något man bör fundera över när det gäller att flytta ihop/bilda familj. Inte automatiskt välja bort (själv bildat familj med en man med kronisk ohälsa) men ta med i beräkningen. Ohälsa och funktionshinder  tenderar att slita  på ett förhållande vare sig de är psykiska eller fysiska och det är något man bör väga in, på samma sätt som det är klokt (anser jag som nu medelålders) att fundera över andra faktorer än kärleken, så som ekonomi, livsmål, syn på rollerna i familjen. En sak är om en mångårig partner blir sjuk men själv skulle jag skulle tänka mig väldigt noga för innan jag flyttade ihop med med någon som redan visat depressionstendenser. (Ser dock möjligen samboskap som något mer allvarligt/permanent än vad många yngre tycks göra.)

Med ålder och erfarenhet har jag blivit lite krassare där. Den där djupa kärleken och samhörigheten brukar komma först efter några år. Innan dess är man bara förälskad och besatt. Att i det skedet göra valet att binda upp sig till och vända ut och in på sig själv för att stötta någon med handikappande ohälsa behöver inte vara fel, men jag tror många inte tänker över vad sådant kan innebära för relationen och det gemensamma livet. Det gäller förstås andra faktorer hos parterna också.Ibland känns det mest som att den som beklagar sig älskar en bild av hur partnern skulle kunna vara om han ändrade sig snarare än hur han verkligen är.