Orolig för att blivande sambo ska sluta jobba...

Efter att ha funderat ett tag på TS frågeställning har jag kommit fram till mitt svar.

Alla får, och till och med bör, följa sin egen riktstjärna i livet. Det finns inget rätt och fel när det gäller TS pojkväns val. Har man bilden av att möjligheterna att få ett jobb är tufft och svårt, är det säkert klokt att vara lite försiktig. Har man däremot en övertygad tro på att man kan klara det på ett eller annat sätt, kanske man ska ta steget.

Kanske TS man har andra drömmar som han behöver testa. Kanske han känner intuitivt att han är på väg mot någonting dåligt och är beredd att leva tufft för att uppnå något annat. Väljer han att säga upp sig då behöver TS i sin tur förhålla sig till hans val.

Att kalla pojkvännen för latmask är väldigt förhastat och fel, tycker jag. Man behöver inte nödvändigtvis vara en latmask för att man ännu inte har hittat sitt kall i livet. Livet är för kort för att slösas bort på vägar som inte leder dit man vill. Naturligtvis kan pojkvännen vara en latmask, men det vet inte vi med den lilla informationen vi fått. Men även latmaskar ska få göra sina val och sina misstag i livet.

Sen finns det några damer här i tråden som identifierar sig med TS. De har en man som varit arbetslös och de är inte nöjda med deras situation. Det är bra att de tar upp sig själva som exempel på hur det kan gå. Dock är det också deras val att stanna kvar med sin man eller lämna. Och de gör fel när de självsäkert säger vad som är bäst för andra, bara för att det gått illa för dem, som de tycker.

Det är måhända onormalt att välja sin egen väg utan att stirra sig blind på vad såna som du tycker. Onaturligt vet jag inte vad du lägger i det ordet. Tror att ha ett jobb inte är naturligt utifrån vad naturen beträffar. Konceptet jobb är en mänsklig konstruktion, och kan därför inte alls betecknas som naturlig utifrån meningen härstamma eller vara i samklang med naturen.

Vad det än är man väljer att lägga sitt fokus på, oavsett om det är att bli filmstjärna eller bli en entreprenör så får man räkna med att man kanske inte kommer kunna ha det som heltidsjobb. Men det innebär inte att man inte kan försöka. En sak är säker, om man inte satsar tid och engagemang och tar det på allvar, kommer man aldrig lyckas.

Sedan tror jag att man jobbar hårdare om man jobbar med något som känns meningsfullt för en själv och som harmonierar med sina egna mål. Har man ett tryggt och fint jobb, men det känns fel i magen, kan det ibland vara hälsosamt att lyssna på sin känsla och försöka komma underfund med varifrån den kommer. Ibland är det rätt att lämna det trygga och satsa på något som är vansinnigt i andras ögon.

Om man hela tiden gör val som gör en trygg, blir man sannolikt trygg, men kan få det ganska tråkigt och missa lite av livet. Om man vägrar att acceptera att ha det tråkigt på sitt jobb, kommer man sannolikt efter ett tag landa i en arbetssituation som är rätt för den en och där man trivs.

Var och en prioriterar utefter sina egna behov. Inget är fel och inget är rätt, men vilka val man än gör kommer man att behöva leva med konsekvenserna.

Sen finns det ju personer som inte tänker långsiktigt och väljer utifrån det som känns rätt för stunden. Det beteendet kan jag hålla med om ger ofta dålig utdelning. Att vara ihärdig angående sina långsiktiga mål även om det är jobbigt ibland tror jag är en vinnande strategi.