Orolig för att blivande sambo ska sluta jobba...

Angående att han skulle planera att som eventuellt arbetslös leva på mig, så är det inte det som oroar mig. Har förut varit med om att ex/dejter utnyttjat min inkomst när de själva inte kunnat ta hand om sin ekonomi, är numera väldigt vaksam på såna beteenden och har aldrig märkt sådana tendenser hos min nuvarande kille under vår tid tillsammans. Han är tvärtom väldigt noga med sin ekonomi och tyvärr tjänar han rätt dåligt, vilket innebär att han inte skulle förlora jättemycket på att sluta jobba - därav kanske det på ett sätt är förståeligt att hans arbetsmotivation inte är skyhög.

Det som främst oroar mig är hur hans egna hälsa ska bli om han hamnar utanför arbetsmarknaden igen. Han verkar liksom inte ha någon plan framåt. Tror inte hans tanke är att han ska leva på a-kassa hela sitt liv, men han verkar inte förstå hur svårt det kan bli för honom att få jobb igen. Ingen kommer att dyka upp och ge honom ett arbete med hög lön plötsligt bara sådär, utan att han kämpar lite för det. Risken är att han kommer att sitta hemma hela dagarna, inte göra något och bli nedstämd till slut. Han är redan allmänt negativ som läget är nu och jag tror inte det kommer att förbättras av att inte ha något att göra alls om dagarna. Han har inga särskilda intressen utanför jobbet heller.

Sedan känns det ärligt talat så jobbigt att vara med någon som inte har samma "driv" som jag själv. Jag menar inte att jag är någon karriärmänniska, men jag trivs så bra med mitt jobb och mina studier. Ser fram emot att få jobba med det jag utbildar mig till, även om det inte kommer att ge någon skyhög inkomst. Det känns så svårt om jag ska leva ihop med någon som mest ser ett jobb som en inkomst och att om lönen inte är hög, så kan man likagärna vara hemma. Om det nu är så han tänker.

Nu verkar det förvisso som att han tänker fortsätta på jobbet. Men han kan ju ändra sig när som helst, så känns bara så otryggt.. Och hur som så är det också jobbigt att han inte heller trivs med sin arbetssituation i nuläget samt att han har en så negativ inställning. Den kväver mig en hel del i mitt i övriga rätt trivsamma liv.

Sedan har min kille såklart rätt att göra och känna vad han vill. Jag kan inte tvinga honom att tänka som jag. Men tyvärr har han haft en hel del negativa perioder under vårt förhållande, där jag har tagit rollen som den som ska försöka ge positiva tankar och visa vägen framåt. Nu vet jag inte om jag kommer att orka det mer, börjar känna mig påverkad av det.