Orolig för att blivande sambo ska sluta jobba...

"Jag har varit tydlig med att jag har åsikten att man aldrig går från ett jobb utan att ha skaffat ett nytt först, så länge inte jobbet verkligen är för jävligt. Att det är "tråkigt" och att man blir less räcker inte som anledning, enligt mig. Min pojkvän kör argumentet "Det är inte rätt att tvinga sig kvar på en arbetsplats om man inte mår bra där" och verkar tycka att det är bättre att leva på A-kassa då. Trots att hans jobb inte är slitsamt, hans trivs med kollegor, chef och så vidare. "

Låter som en kille utan "sisu" eller "grit" eller uthållighet. Han hyllar tydligen inte den gammaldags moralen att man ska göra rätt för sig utan föredra att leva på skattebetalarna.

Jo, det är rätt att tvinga sig kvar tills man hittat ett nytt arbete alt hittat en utbildning till "drömjobbet".

Han verkar otroligt bortskämd som om han trodde att just han förtjänade ett häftigt jobb. Det finns förresten inget jobb som inte är tråkigt ibland.

Tänk om ni har barn och han tröttnar på sitt jobb. Tänk om han inte ens får något nytt. Om man själv säger upp sig blir det väl en karenstid från A-kassan. Så dåligt tålamod som han har kan han tröttna på dig och ev barn också och bara sticka.

Så flytta absolut inte ihop med honom. Det är du som har vettiga värderingar, inte han.

Anonym (Arg) skrev 2019-08-14 10:03:39 följande:

Angående att han skulle planera att som eventuellt arbetslös leva på mig, så är det inte det som oroar mig. Har förut varit med om att ex/dejter utnyttjat min inkomst när de själva inte kunnat ta hand om sin ekonomi, är numera väldigt vaksam på såna beteenden och har aldrig märkt sådana tendenser hos min nuvarande kille under vår tid tillsammans. Han är tvärtom väldigt noga med sin ekonomi och tyvärr tjänar han rätt dåligt, vilket innebär att han inte skulle förlora jättemycket på att sluta jobba - därav kanske det på ett sätt är förståeligt att hans arbetsmotivation inte är skyhög.

Det som främst oroar mig är hur hans egna hälsa ska bli om han hamnar utanför arbetsmarknaden igen. Han verkar liksom inte ha någon plan framåt. Tror inte hans tanke är att han ska leva på a-kassa hela sitt liv, men han verkar inte förstå hur svårt det kan bli för honom att få jobb igen. Ingen kommer att dyka upp och ge honom ett arbete med hög lön plötsligt bara sådär, utan att han kämpar lite för det. Risken är att han kommer att sitta hemma hela dagarna, inte göra något och bli nedstämd till slut. Han är redan allmänt negativ som läget är nu och jag tror inte det kommer att förbättras av att inte ha något att göra alls om dagarna. Han har inga särskilda intressen utanför jobbet heller.

Har han inte ens fattat det mest grundläggande? Vem anställer en arbetsgivare, den som hela tiden har jobbat (må vara med lågavlönade/okvalificerade jobb) eller den som har stora luckor i sitt CV då han varit frivilligt arbetslös? Det är alltså all anledning att stanna kvar även på lågavlönade jobb tills dess man hittat ett bättre el börjat på en utbildning för att få ett bättre jobb.

Nej, din kille verkar varken ha tillräckligt driv för att jobba eller studera. En riktig slacker, kanske begåvad men för slö för att utnyttja den.

Om han är deprimerad borde han gå till en läkare.

Hur du pratat med honom att du är orolig för att ni har för olika inställningar till jobbet för att passa ihop?

Orolig för att blivande sambo ska sluta jobba...

INNEHÅLL