jrockyracoon skrev 2019-08-13 19:43:07 följande:
Efter att ha funderat ett tag på TS frågeställning har jag kommit fram till mitt svar.
Alla får, och till och med bör, följa sin egen riktstjärna i livet. Det finns inget rätt och fel när det gäller TS pojkväns val. Har man bilden av att möjligheterna att få ett jobb är tufft och svårt, är det säkert klokt att vara lite försiktig. Har man däremot en övertygad tro på att man kan klara det på ett eller annat sätt, kanske man ska ta steget.
Kanske TS man har andra drömmar som han behöver testa. Kanske han känner intuitivt att han är på väg mot någonting dåligt och är beredd att leva tufft för att uppnå något annat. Väljer han att säga upp sig då behöver TS i sin tur förhålla sig till hans val.
Att kalla pojkvännen för latmask är väldigt förhastat och fel, tycker jag. Man behöver inte nödvändigtvis vara en latmask för att man ännu inte har hittat sitt kall i livet. Livet är för kort för att slösas bort på vägar som inte leder dit man vill. Naturligtvis kan pojkvännen vara en latmask, men det vet inte vi med den lilla informationen vi fått. Men även latmaskar ska få göra sina val och sina misstag i livet.
Sen finns det några damer här i tråden som identifierar sig med TS. De har en man som varit arbetslös och de är inte nöjda med deras situation. Det är bra att de tar upp sig själva som exempel på hur det kan gå. Dock är det också deras val att stanna kvar med sin man eller lämna. Och de gör fel när de självsäkert säger vad som är bäst för andra, bara för att det gått illa för dem, som de tycker.
Tyvärr är det så att det är onaturligt att inte ha en drivkraft att försörja sig, oavsett om man har ett kall eller inte. Jag känner många musiker och konstnärer som trots att de har ett kall aldrig lyckats tjäna pengar på sitt kall utan jobbar med helt andra andra saker istället. Det är nämligen så att de flesta som lärt sig spela gitarr hyfsat eller måla vackra landskap aldrig kommer tjäna några pengar på det.
För de allra flesta är det inget konstigt med att jobba hårt så att man har mat på bordet men för ett fåtal människor så är det tvärtom så att de inte har någon motivation alls att försörja sig. Då är det lätt att förstå att de har mycket svårt att acceptera att de ska välja att jobba istället för att låta en annan person betala räkningarna.