Anonym (Etik) skrev 2019-08-13 18:41:37 följande:
Tycker det här är en intressant filosofisk diskussion, utan självklara svar.
I fallet där part A är missnöjd med sexlivet, men allt annat är bra, och A vill fortfarande leva med B.
Person B är nöjd med att sexlivet lagts på hyllan, och vill också leva med ihop med A
Då finns det 4 scenarion om vi förenklar lite.
1. A får också lägga ner sitt sexliv, vilket får till följd att A blir mer lättirriterad och grinig, och även B känner av det här, så förhållandet är ok, men inte alls så bra som förut.
2. B känner att han/hon måste ställa upp för sex för A:s skull, vilket görvatt B inte mår riktigt bra, och A är inte helt nöjd heller, då sexet är rätt oengagerat. Förhållandet blir även här sämre.
3. De separerar, med allt vad det innebär för ekonomi, socialt umgänge mm, och det drabbar båda hårt, då båda egentligen vill leva med varandra och trivs ihop.
4. A söker sex på annat håll, är nöjd och harmonisk vilket gör att även B trivs utmärkt i förhållandet.
Båda är lyckliga.
Så länge A sköter det snyggt, är alternativ 4 det som är bäst även för B, för det är faktiskt så, att det man inte vet om kan man helt omöjligtvis ha nått ont av heller.
Men visst är det en risk, och kommer det fram blir det en variant av alternativ 3, fast lite hårdare uppbrott troligtvis.
Visst kan man tycka att det moraliskt riktiga är att separera, men vad säger att B blir lyckligare av det?
Livet är inte svartvitt, och det är kanske bättre att leva lyckligt ovetandes än olycklig med alla korten på bordet.
Ligger en del i detta men en upptäckt behöver givetvis inte leda till alternativ 3.
Är rätt övertygad om att det inte skulle bli så i mitt fall. Självklart en massa gråt och anklagelser men att hon skulle välja att lämna ser jag som högst osanorlikt.
Har flera bekanta där ena parten vart otrogen utan att det betyder att man kastar bort ett långt liv tillsammans.