Ni som är otrogna hur känns det?

En relation bygger på sanningar, vita lögner, halvsanningar och rena lögner. Man får fixa och trixa efter bästa förmåga. Man kastar inte bort en lång relation med allt man byggt upp tillsammans bara för att man inte längre synkar sexuellt utan då får man vara ärlig mot sig själv och hitta en lösning som man själv mår bra av.

Självklart inte en optimal lösning men som i många sammanhang kan man inte få den optimala lösningen utan man får leva med den bästa lösning man kan få.

Tycker det här är en intressant filosofisk diskussion, utan självklara svar.

I fallet där part A är missnöjd med sexlivet, men allt annat är bra, och A vill fortfarande leva med B.

Person B är nöjd med att sexlivet lagts på hyllan, och vill också leva med ihop med A

Då finns det 4 scenarion om vi förenklar lite.

1. A får också lägga ner sitt sexliv, vilket får till följd att A blir mer lättirriterad och grinig, och även B känner av det här, så förhållandet är ok, men inte alls så bra som förut.

2. B känner att han/hon måste ställa upp för sex för A:s skull, vilket görvatt B inte mår riktigt bra, och A är inte helt nöjd heller, då sexet är rätt oengagerat. Förhållandet blir även här sämre.

3. De separerar, med allt vad det innebär för ekonomi, socialt umgänge mm, och det drabbar båda hårt, då båda egentligen vill leva med varandra och trivs ihop.

4. A söker sex på annat håll, är nöjd och harmonisk vilket gör att även B trivs utmärkt i förhållandet.

Båda är lyckliga.

Så länge A sköter det snyggt, är alternativ 4 det som är bäst även för B, för det är faktiskt så, att det man inte vet om kan man helt omöjligtvis ha nått ont av heller.

Men visst är det en risk, och kommer det fram blir det en variant av alternativ 3, fast lite hårdare uppbrott troligtvis.

Visst kan man tycka att det moraliskt riktiga är att separera, men vad säger att B blir lyckligare av det?

Livet är inte svartvitt, och det är kanske bättre att leva lyckligt ovetandes än olycklig med alla korten på bordet.

Livet är inte så enkelt.

Ibland finns det ingen gemensam lösning att hitta när man vill helt olika saker och man kastar inte bort en lång relation och allt man har gemensamt för att man har olika syn på sex och man har olika behov.

Att tro att det alltid går att prata och hitta en lösning är göra livet väl enkelt för sig.

Ibland får man se till sig själv i första hand för att kunna vara trevlig och harmonisk och orka tillföra i relationen och i livet i övrigt. Självklart inte optimalt men livet är inte alltid optimalt utan man får göra så gott man kan med dom kort man har att spela med.

Vad får dig att tro att du vet det minsta om vår relation och hur vi har det. Vi kan absolut tala om sex och vi har en fantastisk relation. Det betyder som sagt inte att vi alltid tycker lika som i fallet med monogami och relationer och då får man välja att antingen vara oärlig mot henne eller mot sig själv och må dåligt själv. Inte en optimal situation men så är det.

Ibland får man helt enkelt bli lite katolik och göra det som känns rätt för sig själv och om det upptäcks får man be om syndernas förlåtelse.

Sluta larva dig.

Allt går inte att hitta lösningar på i en relation det är två individer med olika drömmar, värderingar och behov som få göra det bästa av situationen och ibland innebär det att man inte kan vara helt ärlig.

Fortsätt du att leva i din drömvärd men jag kan garantera att det kan bli ett hårt uppvaknande en regnig dag.

Väldigt få brukar acceptera det, de flesta (kvinnor i vart fall) som jag diskuterat ämnet med här på FL säger samma sak; ska han leva med mig får han avstå sex, finns inte på världskartan att han skulle ha sex med någon annan.

Bara att ens lyfta frågan skulle få många att explodera direkt.

I verkliga livet kan ärlighet i många fall bara göra saken värre.

Hade jag varit helt ärlig hemma hade det bara gjort min fru ledsen och mått dåligt, bättre att hålla vissa saker för sig själv (gäller andra saker än otrohet)

Då vet man ju premisserna för ett förhållande med den kvinnan. Ska vi vara ihop måste jag avstå sex. Det är inte obligatoriskt att vara i ett sånt förhållande.

Jo, men sen är det ju allt det andra i livet som också spelar roll, är inte så enkelt alltid.

Men det fungerar ju också alldeles utmärkt att ha ett förhållande med den personen och bara låta bli att berätta exakt allt. I årtionden. Det kan vara riktigt bra årtionden. Brister bubblan sen så kommer de flesta undan med att påstå att det bara hänt några enstaka gånger, och relationen behöver inte alls vara över för det.

Enligt den otrogne eller enligt den bedragne? Nu kan jag inte relatera till det som otrogen, för det har jag aldrig varit, men bedragen har jag blivit, och det var jobbigt, men jag såg var bristerna fanns (vilket var ännu jobbigare) och tog det i slutändan inte personligt. Tilliten är mycket bättre efteråt, jag levde i en bubbla innan, självbedrägeri är inte en bra metod för ett lyckligt förhållande. Jag har blivit en mer inkännande och ödmjuk person. Det behövdes. Kände dock inget behov av att starta en tråd om min personliga utveckling efter att livslögnen sprack. Tog samtalen med en terapeut och med min partner istället.

Håller med. Brukar tänka tvärt emot vad många tycks göra.

Har man en så dålig relation och känner så lite kärlek till varandra att man inte reda ut en liten vid sidan om affär är det kanske inte en så bra relation i grunden som man har försökt intala sig.

Varför tror du det.

Att känna sig trygg och älskad är ett behov, behovet av sex är ett annat behov. Att förväxla dessa behov eller blanda samman dessa kan skapa stora problem i relationer som du förmodligen redan märkt.

Ge dig nu. Sköt ditt liv och dina relationer. Min man och jag är fullt kapabla att ta ansvar för våra liv och vår relation, det som inte vi ser som ett problem är absolut inte något du över huvud taget behöver fundera över.

Och den otrohet vi hade innan har vi sedan länge rätt ut och det är historia nu.

Självbedrägeri är värre än att bedra någon annan, om du nu frågar efter min åsikt. Det är definitivt värre att inte känna sig själv än att inte veta precis allt om någon annan.

Rent emotionellt är en sexuell relation något väldigt litet för min del, särskilt i jämförelse med den relation jag har med min man. Att du inte kan förstå att livet är långt och fyllt av svåra val där det rätta inte alltid är ett självklart eller ens bra val säger mer om dig än något annat.

Nej. Att du inte förstår det betyder inte att det är som du säger. Det betyder enbart att du inte förstår det. Du kan jobba på din förståelse för andra människors både goda och mindre goda val i livet. Den bakomliggande orsaken till ett mindre gott val är sällan så enkel som brist på kärlek.

Är det någon i denna tråd som har uttryck att man inte förstår att bedragne kan känna sig mer eller mindre sårad. Jag har i alla fall inte sett något sådant inlägg.

Har väldigt svårt att tro att någon som är otrogen inte förstår att det kan såra. Sedan lägger man in detta som en av pusselbitarna bland andra pusselbitar och överväganden och utifrån detta gör sitt val.

Jag fattar dagligen beslut i helt andra sammanhang där jag vet att folk kommer att bli sårade och ledsna så det är inte så himla konstigt att man gör på liknande sätt även när det gäller otrohet.

Tror att det i många fall handlar om sårad självkänsla och att man inser att den drömbild man haft var en illusion inte så mycket om sveket i sig. Många skulle helt enkel bli bättre rustade att hantera något som är rätt vanligt i relationer om man jobbade med sin egen självkänsla och självbild.

Det är ganska exakt det här jag menar. Istället för att försöka förstå varför det så ofta blir sån obalans mellan parternas behov eller ens vilja erkänna den, bara säger vi *du är dum* och så är det bra så. Den som bedrar sig själv verkar ytterst sällan vilja se till sig själv alls. Och det var väl precis det som avsågs - otrohet är kanske inte en så stor grej för personer som är mer medvetna om sin egen roll i en relation så som den faktiskt ser ut. I en sån relation kanske otrohet inte är en grej alls - det är ju enklare att vara öppen om svåra tankar med en person som inte är så snabb att döma andra.