Ni som är otrogna hur känns det?

Ibland finns det ingen gemensam lösning att hitta när man vill helt olika saker och man kastar inte bort en lång relation och allt man har gemensamt för att man har olika syn på sex och man har olika behov.

Jag har länge varit nyfiken på detta med att vara otrogen, men jag vill inte vara det, men i min fantasi är jag det ändå! Jag känner bara att om jag skulle vara otrogen så tror jag att jag hade mått skit dåligt. Alltså min sambo är så snäll och en så fin och genomgod kvinna! Jag hade haft så dåligt samvete. Hade jag däremot känt ngn form av hat mot min partner så hade jag lätt kunnat vara otrogen. Men jag gör inte det. Jag älskar henne! Men vi har nästintill inget sexliv och jag är dödskåt! Vi är 2 kvinnor! Jag vet! Helt otroligt :D Jag tänder på både män och kvinnor, kvinnor tänder jag på både fysiskt och känslomässigt och män mest bara fysiskt. Jag har någon gång chattat med ngn och planerat att träffas men då själva planerandet att träffas fick mig att komma så hårt flera gånger kände jag inget behov av att ses IRL. vilket jag nog ändå aldrig hade gjort hahaha!

Fortsätt du att leva i din drömvärd men jag kan garantera att det kan bli ett hårt uppvaknande en regnig dag.

Just det. Man är två individer i ett förhållande.
Varför ska då bara den ena få chansen att göra det bästa av situationen? Ska inte båda få samma chans då?
T ex genom ett öppet förhållande?
Om man är så olika och har så olika drömmar och värderingar så är man kanske ändå inte rätt för varandra i slutänden?

Det är vissa typer av människor jag mår riktigt illa av och det är personer som tror sig ha rätt att styr och ställa i andras liv och personer som tror sig sitta på den enda sanningen om relationer.

Väldigt få brukar acceptera det, de flesta (kvinnor i vart fall) som jag diskuterat ämnet med här på FL säger samma sak; ska han leva med mig får han avstå sex, finns inte på världskartan att han skulle ha sex med någon annan.

Bara att ens lyfta frågan skulle få många att explodera direkt.

I verkliga livet kan ärlighet i många fall bara göra saken värre.

Hade jag varit helt ärlig hemma hade det bara gjort min fru ledsen och mått dåligt, bättre att hålla vissa saker för sig själv (gäller andra saker än otrohet)

Jo, men sen är det ju allt det andra i livet som också spelar roll, är inte så enkelt alltid.

Det vet jag väl, men det framställdes som att det var helt okomplicerat att ta upp den diskussionen, och det är det inte, och som jag tidigare nämnt, det är mycket annat som spelar in. Att bryta upp ett kanske 30-årigt förhållande, där allt utom sexlivet är toppen, för att KANSKE hitta nått bättre, är inte så självklart som många här verkar tro.

Jag säger inte att det är rätt, men det är mycket som spelar in, och har man gått sexlös några år och träffar en trevlig person på jobbresan är det lätt hänt att man trillar dit.

Och personligen tycker jag att om man tappat intresset för sex själv får man skylla sig själv lite om partnern väljer att söka det nån annanstans.

Förstår faktiskt inte ens varför man blir upprörd. Är man helt ointresserad av sex hur kan det då vara en stor sak att den andre har det med någon annan?

Tror att det i många fall handlar om sårad självkänsla och att man inser att den drömbild man haft var en illusion inte så mycket om sveket i sig. Många skulle helt enkel bli bättre rustade att hantera något som är rätt vanligt i relationer om man jobbade med sin egen självkänsla och självbild.

Illusionen handlar inte om trohet, utan om bilden av att allt är som det ska, och att partnerns känslor inte passar in i den. Din oförmåga att vilja förstå gör resonemanget så dumt att klockorna stannar, här hos mig tickar de på precis som de ska.

Absolut! Men hur ofta är någon otrogen i en perfekt relation, där kommunikationen är på topp och bådas känslomässiga behov till fullo uppfyllda? Illusionen tenderar börja en bra bit före snedstegen gör det.