Anonym (Etik) skrev 2019-08-13 18:41:37 följande:
Tycker det här är en intressant filosofisk diskussion, utan självklara svar.
I fallet där part A är missnöjd med sexlivet, men allt annat är bra, och A vill fortfarande leva med B.
Person B är nöjd med att sexlivet lagts på hyllan, och vill också leva med ihop med A
Då finns det 4 scenarion om vi förenklar lite.
1. A får också lägga ner sitt sexliv, vilket får till följd att A blir mer lättirriterad och grinig, och även B känner av det här, så förhållandet är ok, men inte alls så bra som förut.
2. B känner att han/hon måste ställa upp för sex för A:s skull, vilket görvatt B inte mår riktigt bra, och A är inte helt nöjd heller, då sexet är rätt oengagerat. Förhållandet blir även här sämre.
3. De separerar, med allt vad det innebär för ekonomi, socialt umgänge mm, och det drabbar båda hårt, då båda egentligen vill leva med varandra och trivs ihop.
4. A söker sex på annat håll, är nöjd och harmonisk vilket gör att även B trivs utmärkt i förhållandet.
Båda är lyckliga.
Så länge A sköter det snyggt, är alternativ 4 det som är bäst även för B, för det är faktiskt så, att det man inte vet om kan man helt omöjligtvis ha nått ont av heller.
Men visst är det en risk, och kommer det fram blir det en variant av alternativ 3, fast lite hårdare uppbrott troligtvis.
Visst kan man tycka att det moraliskt riktiga är att separera, men vad säger att B blir lyckligare av det?
Livet är inte svartvitt, och det är kanske bättre att leva lyckligt ovetandes än olycklig med alla korten på bordet.
Det är ungefär som om man skulle lösa familjens ekonomiska problem genom att skaffa sig pengar på ett otillåtet sätt utan partnerns vetskap. Det kan hända att det inte kommer fram men innebär likväl att partnern lever i en lögn och om det skulle komma fram leder det troligen till att förtroendet för den som ljugit får sig en ordentlig törn.