ÄR allting mitt fel? Jag börjar tappa hoppet om allt

Hellre ensamstående och lycklig, än olycklig i en relation.

Varför leva i en olycklig relation. Låter som slöseri med tid. Tänk vad mycket roligt du skulle kunna ha om du slapp kämpa för någons gillande.

Var snäll mot dig själv. Man behöver inte vara ensam bara för att man är själv.

Ensamhet är inget dåligt. Men att bli avvisad på alla vis från den man en gång älskade gör ont.

Men det är dags för dig att gå vidare.

Denna relation gör ingen av er lycklig.

Stor kram till dig

Kära make,

Jag minns dagen som vi sa "ja" till varandra. Det kändes som att det var vi mot världen. Jag har aldrig känt mig så trygg med någon som med dig.

Jag vet att vi har bråkat mycket senaste tiden. Kanske har jag varit ovanligt grälsjuk, men jag har inte vetat hur vi ska kunna få det bra igen. Trots alla bråk så älskar jag dig fortfarande och det är därför jag skriver detta brev för att se om vi har något kvar att bygga på.

Mitt förslag är enkelt. Vi glömmer det som har varit.

Varje dag ger vi varandra 10 minuter att berätta om ens dag medan den andra lyssnar.

Vi ger varandra minst 3 kramar per dag.

Och absolut inga gräl, gråt eller skrik är tillåtna.

1 gång per månad går vi ut på dejt. Xx kan vara barnvakt.

Om 3 månader utvärderar vi om ovanstående har gjort något gott för vårt förhållande.

/

Och TS - det är inte fel att ta emot hjälp. Sök egen terapi, familjeterapi mm. Jag tror du behöver jobba på din självkänsla. Du behöver bli lite mer balanserad och välmående i dig själv. Löpträning och yoga kan hjälpa.

En dejt behöver inte vara middag, utan det kan vara att klättra eller prova något nytt och spännande tillsammans.