Otrohet, men från ett annat perspektiv

Du påstår att monogami är en "social konstruktion", dvs något inlärt (hjärntvättat). 

Men jag påstår att monogami tvärtom är det naturliga och nedärvda. Annars visste inte mannen vem som var far till barnen. Och varför skulle man då försörja barnen? Då kunde mannen lika gärna hoppa från kvinna till kvinna och inte ta något ansvar alls för barnen.

Så för kvinnan fanns det alla fördelar att vara monogam och att noga välja barnafader. Den öppet "frigjorda" kvinnan riskerade att bli ensam med sina barn och att de flesta av dem inte överlevde.

Att vi nu har preventivmedel, fria aborter och möjlighet att ta reda på vem som är far till barnen genom DNA, ändrar inte på instinkter som är tusentals år gamla.

Det är alltså inte ett sjukligt tvång eller en fix idé att vara monogam.

Jag tycker alltså man kan lika gärna fråga "varför vill folk vara otrogna/polygama?"

Varifrån kommer polygamin? Tja, det lönade sig för kvinnor att vara monogama. Men en del låtsades bara vara monogama och var otrogna i smyg. På så sätt kunde de behålla en man som familjeförsörjare samtidigt som de fick barn med olika fäder. 

En orsak är att vi lever längre. Förr kunde en kvinna föda barn under 20-25 år. Om hon inte dog i barnsäng eller av någon sjukdom så var hon ändå rätt utsliten då. I bästa fall orkade hon ta hand om barnbarnen, det var knappast tid eller ork att leta efter älskare. För vanligt folk gällde det att överleva och få iaf några barn att överleva. För överklassen har det däremot varit vanligt med otrohet. 

Nu är vi helt enkelt bortskämda och har tid och ork att tröttna på att ha sex med samma person. Jag ser det som ett överklass- och överflödsbeteende.

Man kan också se det som medfött. Gibboner är monogama, dvärgchimpanser däremot knullar runt. En del av oss är gibboner, andra är dvärgchimpanser och en del något mittemellan.

"Gibboner lever i monogama parförhållanden som varar i ett flertal år. En familjegrupp består av två vuxna individer och 1?3 ännu inte vuxna ungar."

Ingen frågar vilket rationellt skäl gibbonerna har. De lever enligt sina instinkter. Synd att det inte syns på oss människor vilka som vill leva som dvärgchimpanser resp gibboner.

När vi levde som nomader kanske alla försörjde alla. Men många barn överlevde inte, eftersom en mor inte kunde bära mer än ett barn. En del nyfödda avlivades alltså.

När vi övergick till jordbruk kunde fler barn överleva. Dels mer mat, dels betyder varje barn någon som kan bidra med att arbeta i jordbruket. Då om inte förr blev det viktigt för mannen att veta vilka barn som var hans. Skulle han slita för andras barn? Man kan alltså se att det varit rationellt med monogami i 5.000 till 10.000 år. Det är först de senaste 50 åren det kan anses vara lika rationellt att leva polygamt. 

Harem är ju inte bra för någon utom för haremsägaren. Inte för kvinnorna i haremet, inte för de män som i stället blir utan kvinnor, inte för barnen (alltför många med en och samma far).

Såväl otrohet som polygami är motsatsen till trogna monogama förhållanden (sådana som vissa människor föredrar liksom gibboner, svanar, storkar etc). När den allmänna moralen, religionen, juridiken etc påbjuder monogrami, då väljer en del otrohet. 

När man gifter sig så lovar man att vara trogen. Det är helt enkelt ett avtal. Ingen tvingas nuförtiden att ingå sådana avtal, alltså är det löjligt att kalla det för att "begränsa" maken. 

De som ingår samboförhållanden förutsätter att samma villkor gäller. Alltså är det den som inte tänker vara monogam som har skyldighet att förklara att detta avtal inte gäller.

Monogami kan förstås vara inlärt och då kan man avlära sig det. Men om det tvärtom känns som medfött, varför ska man tvinga sig att bli polygam? Om man anser att ett långvarigt förhållande är något önskvärt (t ex för barnens skull), då är varje annan sexuell förbindelse ett potentiellt hot mot förhållandet.
p
Vi utgår från att ett romantiskt förhållande innebär sex. Ingen kan tänka sig romantisk kärlek utan sex. På samma sätt kan varje sexuellt förhållande leda till kärlek.

Om den ene parten har en massa förbindelser utanför förhållandet medan den andra inte har det, blir det automatiskt ojämlikt. Den som inte har några extra sexpartners (för att den är obotligt monogam eller inte hittat några), den hamnar i underläge.

Det låter väl etnocentriskt att förknippa sexuell trohet med med enbart kristna värderingar. Samma regler gäller för judar och muslimer (fast där får männen ha fyra fruar), buddismen, sikhismen, jainismen och troligen även hinduismen. Varför är det monogama idealet så utspritt tror ni? Givetvis för att det fungerade bäst för familjen och även för gruppen/klanen.

Jag kan inte se några nackdelar med monogamin. Dvs att man är monogam åtminstone tills alla barnen är vuxna. 

Vilka är troligare att bryta upp från äktenskapet tror ni - de som är beslutna att vara trogna och sätta äktenskapet och familjen först eller de som sätter sina njutningar först?

Men kanske får vi en gång höra av paret som varit gifta i 60 år: "Hemligheten med vårt långa äktenskap är att vi haft ett öppet äktenskap" 

Om man är otrogen är man inte "helyllemonogram", utan en hycklare. Antingen är man polygam el så älskar man inte sin partner längre men vill av bekvämlighetsskäl inte skiljas. Kort sagt, man prioriterar sex före kärleken (som kanske dött) och prioriterar sig själv före partner (och barn).

Vet din älskares fru om hans aktiviteter utanför äktenskapet och är införstådd med det?